Vi är totala nybörjare! Det är fakta. Jag tycker det är helt absurt att det finns gott om kvinnor som faktiskt på fullaste allvar hävdar att en kvinna per automatik vet hur hon ska ta hand om sin baby efter att den är född. Jag tror på kärlek vid första ögonkast och att Emma fullständigt trollbundit oss båda men vare sig jag eller Johan blev som genom ett magiskt trollslag några babyexperter.
Jag har visserligen passat syskonbarn en del men det är ju barn man lånat och kan lämna tillbaka när de blir för jobbiga så det är en helt annan sak.
Det är här välmenande råd kommer in, folk ska vara "hjälpsamma". Återigen sånt jag egentligen är allergisk mot och som fick mig att vilja bli eremit när det på allvar gick upp för mig att vi skulle bli föräldrar.
För här gäller samma regler som under en graviditet, alla anser sig ha rätt att kommentera och ha åsikter om vad som är rätt eller fel när det gäller babyns omvårdnad. Oavsett om det gäller amning, nattning, blöjanvändning, tvättning, kläder, etcetera, man kan alltid dela med sig av en åsikt som inte är efterfrågad just för att "man menar ju väl".
Jag hatar verkligen sånt! Man känner sig ständigt bevakad av omgivningen. Det slog mig inte förrän jag mötte en klubbkamrat i affären i tisdags att det eventuellt kunde ses som konstigt att jag lämnat min nio dagar gamla dotter hemma med Johan för att åka iväg och göra ärenden. Men det var mest logiskt att göra så då jag behövde signera några papper personligen och det kändes onödigt att släpa med Emma på något som borde gå fort om jag for själv.
Vi fyller fortfarande på i skötväskan med saker allt eftersom behoven uppstår då vi inser att man nog bör ha det med sig. Jag har inget emot att det blir så. Det går ingen nöd på Emma bara för att vi glömt något hemma.
Man måste helt klart stålsätta sig som ny förälder och välja att inte se de blickar man får från omgivningen bara för att ens baby gallskriker.
Så det här kommer väl bli den svåraste utmaningen av alla, att hantera omvärlden och alla dess åsikter under många, många år framöver. Johan kommer klara det bättre och jag ska försöka att inte bli helt galen och vilja fly ut i ödemarken med min lilla familj.
Jag vet att folk menar väl, men jag lovar, känner vi att vi behöver hjälp så kommer vi fråga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar