Under helgen har det på allvar gått upp för oss exakt hur noll koll vår omgivning haft. I fredags var vi på Hyresgästföreningens surströmmingsskiva och träffade där en av våra grannar (en av få grannar vi faktiskt pratar med också, det här är ju Sverige, folk som bor i lägenhet känner överlag inte sina grannar..) som var glatt överraskad över Emma för det hade hon ingen aning om och tyckte inte det synts på mig. Vi undrade lite hur i hela friden hon missat den där parad av babysaker vi burit in från bilen hela försommaren..
Igår var också Emmas debut på orienteringstävling när lång-DM avgjordes och Johan skulle springa. Jag och Emma hängde på målområdet där folk förvånat och nyfiket svärmade omkring henne med och jag insåg att jag nu blivit upptagen i den gigantiska men ack så slutna klubben "vi mammor" och jag har under en enda tävlingsdag lärt mig mer om mina klubbkamraters liv än jag gjort under det 1½ år som vi varit medlemmar..
Men ni som tror att det inte är så konstigt att ni missade vår tillökning då ni inte sett mig på länge. Nu pratar vi om folk som Johan och jag sett minst en gång i veckan under våren och sommaren. Sista orienteringen som vi var på (och jag förstås gick runt en bana på) var bara tre veckor innan Emma föddes. Det här är alltså folk som sett mig med ett större midjemått än vanligt, personer jag duschat/badat/bytt om med och som ändå inte insett att något var annorlunda.
Så kanske är det verkligen så att vi människor inte ser vad som finns runt omkring oss ifall det inte sägs rakt ut. Det blev en rätt så intressant dag faktiskt att verkligen se hur folk i tankarna vandrade tillbaka till i våras och försöka förstå hur de så totalt missat alltihopa. Emma var ju inte direkt en liten baby heller..
Fast det är klart, en av mina klubbkompisar gick faktiskt rakt på sak (har man delat dusch med mig flera gånger utan att upptäcka magen så...) och konstaterade att jag måste väl ändå ha gått ner i vikt under året.
Så Johan och jag kan konstatera att vi inte bara varit omgivna av folk som varit för artiga för att lägga sig i utan den stora majoriteten hade verkligen noll koll.. Jag som tyckte min mage var gigantiskt... Vi som båda tyckte att min gångstil var extremt avslöjande.
Vad jag försöker säga är alltså att ni som träffat mig under våren och sedan vi avslöjade vår lilla "hemlighet" undrat hur i hela friden ni kunde missa min mage - ni är uppenbarligen i gott sällskap..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar