Orienteringspussel..

Det är lite så det känns just nu.. Jag har nämligen fattat ett modigt beslut nyligen, jag har bestämt mig för att överge släktens mantra att det där ska jag minsann göra "vilket år som helst" och kommit fram till att i år, 2014, faktiskt ska vara året då jag får ordning på mina högar.

Så jag har börjat gå igenom lådor och högar som ligger runt om i lägenheten, bestämt vad som ska sparas (och ännu viktigare HUR det ska sparas) och vad som ska kastas. Det här har redan resulterat i att Johan fått springa ut till soprummet (ibland är vi traditionalister och därmed är gå ut med soporna också Johans jobb, men han har tagit på sig det frivilligt för att han inte tyckte att jag skulle behöva utsätta mig för det illaluktande soprummet.. kanske inte direkt lika romantiskt som att komma hem med blommor men jag tycker ändå det är en väldigt fin och älskvärd gest..) med åtskilliga kassar av papper jag kört i dokumentförstöraren.

Häromveckan öppnade jag en omärkt låda med just planen att avgöra innehållets öde och det visade sig vara hårt arbete som väntade där i.. Den bestod nästan uteslutande av orienteringskartor, orienteringspapper och annat orienteringsrelaterat. Det här var alltså min "skam-hög", kartor från mina ungdomsår som av olika anledningar inte blivit ordentligt insorterade i mina olika kartpärmar. Så utifrån kartor, kontrolldefinitioner och ibland anteckningar skrivna av mamma, pappa, min syster eller jag själv har jag nu försökt börja sortera in kartorna under rätt år i skaplig ordning och kan krasst konstatera att några exakta resultatlistor från dessa tävlingar kommer jag nog aldrig se för det arbete det skulle krävas att gräva fram det materialet.. Näää, jag har viktigare saker än så för mig! Faktiskt!

Sorteringen har bara börjat!

Men det är imponerande hur mycket det kan ge bara att ha kartan framför sig, vissa tävlingar lägger sig gärna på minnet (framför allt om det var fruktansvärt väder, det gick allmänt uselt att orientera och superenvisa Anna visade sig från sin ytterst envisaste "jag-ger-aldrig-upp"-sida.

Med lite tur kommer inte alla lådor innebära lika mycket arbete men jag vet att en del av mina juniorkartor är på vift med så dessvärre väntar nog en till hög någonstans..

I alla fall måste man börja någonstans om man ska nå fram till målet och det här är året jag bestämt mig för att jobba hårdare på att faktiskt avsluta projekt. Jag är trots allt en envis jävel och envisa jävlar ger sig inte förrän uppdraget är slutfört!