I måndags inträffade något historiskt. Jag fick äntligen springa orienteringen på Elitseriens sprintkarta i Kyrkbyn och vad ännu större - Johan följde med! Det var alltså dags för andra etappen av personalorienteringen, solen sken och Johan hade låtit sig övertalas att springa korta och lätta banan.
Tyvärr gick det inte överdrivet bra för någon av oss, jag sträckte högra vaden på väg till första kontrollen och haltade, lunkade, förflyttade mig så sakteliga runt min bana. Orienterandet var det inget fel på och jag anser att jag nog valde rätt så bra vägval med till de olika kontrollerna men det var ju det där med tempot.
Johan och sin sida gjorde rätt så bra ifrån sig tills han lät förvirra sig av kontrollsiffran vid en kontroll och irrade runt en hel del innan han var tillbaka vid kontrollen och insåg att han varit rätt från första början. Men det roliga är att Johan fått blodad tand! Han har sedan tävlingen i måndags surfat en hel del orientering för att lära sig mer främst om kontrolldefinitionen och dess tecken. Och han pratar om att åka på nästa etapp - oavsett om jag kan följa med eller ej!
Man skulle nästan kunna tro att det bor en liten orienterare i min man när allt kommer kring.
Sedan vi "sprang" så har dock jag haltat runt en hel del på grund av min vad (lämpligt nog har hissen på jobbet varit ur funktion och det är då man är "glad" över att kontoret ligger på sjunde våningen..) och Johan har känt av mer och mer träningsvärk. Enligt hans ursprungsplan ska vi ut och löpträna imorgon, vi får väl se hur det blir med den saken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar