Orienteringslördag!

Igår var det orientering på Porsön. Man kan knappt få det närmare än så. TC var borta vid Basecamp 3 så det var onekligen gångavstånd dit (fast hade min cykel inte varit obrukbar för stunden så hade vi visserligen cyklat). Jag hade anmält mig i D21 och Johan bestämde sig för att springa ÖM5. Starten var på stigen ut mot Fågelskådarstugan (numera fågelskådartorn som ligger längre bort än den gamla stugan) och det var lika blött och härligt som när vi promenerade dit förra sommaren med Sylvia.

Vanligtvis en festlokal men denna dag TC.

Johan försökte tappert undvika att bli för blöt och lerig om fötterna men några hundra meter från starten så klev han mycket riktigt ur sin sko i gyttjan och så var det med den saken. Lärdomen blev förstås att knyta skorna bättre..

Jag såg omedelbart till att verkligen försäkra mig om att det här inte var en tävling utan mest träning genom att göra en konstig bom till första kontrollen och omedelbart halka långt efter alla andra. Resten av banan gick orienteringsmässigt bra men framkomligtmässigt sämre. Uppe på berget var det stenigt och eländigt men i allmänhet var jag bara långsam. Borta vid fyran fick jag dessutom håll som turligen gick över rätt så snart och efter att ha klafsat ut till rotvältan som var min åttonde kontroll så dog orken fullständigt. Så de sista lättlöpta kontrollerna på stig fick jag släpa mig fram till. Men jag visste att det skulle bli en utmaning att ta sig runt 5,3 km fågelvägen (uppskattar att jag väl sprang dryga 6 km).

Kartan!

Johan startade strax efter mig och jag trodde inte jag skulle få se honom förrän i målet men hör och häpna, alldeles när jag lämnade stigen på väg in till sjunde kontrollen så kom det en äkta man springande. Och han ville ha en puss... så naturligtvis var det där jag tappade absolut all tid! De två sista kontrollerna hade vi samma (vi hade faktiskt flera kontroller samma men inte i samma ordning) och bara för att det går att det går att skryta så vann jag spurtstriden med två sekunder! Okej, okej, jag vet, det var Johans första riktiga orienteringstävling och han har ännu inte lärt sig att spurtstriden är den där livsviktiga familjestriden som man alltid måste ta på allvar..

Johan då? Jodå, han älskade skogen duktigt och hade prövat lite kreativa vägväl och felspringningar på några ställen men också gjort bra ifrån sig på andra sträckor. Viktigast av allt är förstås att han hade roligt och är sugen på att springa mer!

Efter att vi sprungit klart (Johan kom i mål bara minuter innan mig) så introducerade jag Johan för en annan viktig orienteringsritual - kaffe/te + kaka i markan. Fast den där ritualen lärde han sig förstås redan när det var Nationaldagssprinten för det är tydligen så man gör när man väntar på sin fru som springer i skogen.

Johan packar ihop sina saker.

På det stora hela så gick det bättre än väntat, jag hade inga känningar av min trasiga vadmuskel, inga nya skador (ja förutom de obligatoriska blåmärkena då förstås) och en tid som var snabbare än vad jag hade vågat hoppas på. Hade jag bara inte sjabblat bort mig till ettan så hade det varit perfekt. Nu gäller det bara att fortsätta springa/träna regelbundet nu när personalorienteringen tar slut och påbörja den riktiga laddningen inför 5-dagars. Johan fortsätter att surfa orientering och är i dagsläget mera påläst än jag om 5-dagars och den senaste versionen av tävlingsregler. När senast numret av Skogssport kom var jag tvungen att fara iväg på en gång och när jag kom hem hade omslagsplasten magiskt försvunnit och tidningen låg och såg inte alls oskyldig ut i vardagsrummet. Det börjar så sakteliga gå upp för Johan hur lätt det är att fastna i orienteringsträsket..

Apropå igår förresten, efter att de haft prisutdelning för ungdomarna (det var cup-avslutning) så delade de ut blommor till de vuxna segrarna och sedan lottades det ut priser bland alla som gått i mål (och var kvar på TC). Tror ni inte jag fick med mig ett paraply hem.. Johan mumlade något i stil med: "Så klart du ska vinna.."

Kommer inte riktigt ihåg mitt senaste OL-pris men nu blev det ett nytt.

Idag kom så resultatet upp och vi har studerat sträcktider, vägval och gjort allmän analys. Johan har också fyllt på med kartor i sin fina kartpärm och bläddrat i den och reflekterat över vilka framsteg han gjort sedan den första personalorienteringen han sprang i Kyrkbyn för bara en månad sedan. Kartpärm är roligt att ha!

Säkerligen helt orelaterat men Johan sov 11 timmar i natt.. kanske blev en lätt överdos av frisk skogsluft igår..