Äntligen orientering i TV-rutan!

Att orientering har slagits i motvind som publiksport kan nog de allra flesta av oss intyga, varför skulle man annars locka åskådare till mästerskapstävlingar genom att erbjuda de egna tävlingar under "dötiden" i mästerskapen? Utöver de inbitna så är det inte många som lockas av att se sporten, det allra mesta händer ju ute i skymundan i skogen med undantag för någon enstaka radiokontroll och en varvnings/publikkontroll.

Ljuset jag fick av mamma efter 5-dagars 2009.

Men mycket har gjorts de senaste åren för att öka orienteringens publikintresse, med de digitala stämpelsystemen så har skogens mystik plockats fram till allmänheten, med stora TV-skärmar och TV-kontroller så har man lyft de stora evenemangen. Man har satt GPS på favoriterna för att mer exakt kunna följa vad som händer under tävlingen.

Och nu under EM i Dalarna så gjorde man en verklig TV-satsning, medeldistansen, sprinten och stafetten letade sig till TV-rutan. Eftersändning blandades med direktsändning. Jag tycker att satsningen varit riktigt lyckad. Med hjälp av TV-kontrollerna, den digitala kartan som matchades mot GPS på alla löpare så flyttades spänningen i skogen direkt hem till oss i soffan. Fram till stafetten så fungerade tekniken tämligen felfritt också.

Och visst blev det spännande. När GPS-signalen försvann från Schweiz 2 och Sverige 2 i slutskedet på herrstafetten så var det inte bara jag som inte kunde sitta still i soffan och jublade när Anders Holmberg dök ut från skogen strax efter Matthias Kyburz. Även Johan var exalterad och detta var kulmen på flera dagar av orienteringsdiskussioner här hemma, bläddrande i min orienteringspärm och han hade till och med kikat i senaste numret av O-ringentidningen som ligger på köksbordet.

När sedan ryska och danska signalen försvann i slutet av damstafetten satt vi på nålar igen. Det såg ju onekligen ut som om Tove Alexandersson och Maja Möller Alm skulle spurta om bronset så var i hela friden höll Maja hus? Tyvärr slutade TV-sändningen så vi fick inte se vilken av kontrollerna hon villade bort sig på men det var med stor lättnad vi såg en ensam Tove dyka ut ur skogen för publikkontrollen.

Efter en blygsam start på EM-veckan så tog Sverige hem 1 guld (Jonas Leandersson, sprint), 2 silver (Lena Eliasson, sprint och Jonas Leandersson, Fredrik Johansson, Anders Holmberg, andralaget i stafetten) och 2 brons (Jerker Lysell, sprint och Annika Billstam, Lina Strand och Tove Alexandersson, förstalaget i stafetten). Det roliga är förstås att det är många unga lysande stjärnor i topplaceringarna så Sverige bör ha ett starkt landslag i många år framöver.

Inspirerad av tävlingarna så har jag kollat in vad som finns lokalt för att kanske påbörja min comeback så sakteliga (även om jag nog får lägga alla mina elitdrömmar helt åt sidan). Dessvärre är vi rätt begränsade just nu då helgens bilreparationer har gått hiskeligt uselt och nu måste vi göra en kostnadskalkyl och eventuellt stå utan bil framöver.

Min mycket snygga taklampa i arbetsrummet!

Nåväl, hittade en sprint på nationaldagen i alla fall som det är cykelavstånd till, nu försöker jag bara locka Johan att våga pröva att springa en bana han med. Sprint är ju inte lika hardcore som "riktig" orientering utan mer på hans hemmaplan som tidningsbud - stadens gator!