Johan och jag ses ju tyvärr inte dagligen just nu, vi försöker klämma in skype så ofta det går men varje kväll går inte riktigt ihop hur gärna man än vill. Men ändå..
I måndags rusade jag in på frisersalongen bredvid kontoret strax innan de skulle stänga och då det visade sig att det borde var angenäma priser och de ville klippa mig så slog jag till. Håret har aktivt misskötts i flera månader. Dessutom har jag längtat efter att slippa långt hår som bara fastnar i överallt.
Så inte bara klippa sig, utan faktiskt klippa kort. Redan samma kväll blev det ett kort samtal med Johan över skype och omedelbart la Johan märke till den nya frisyren. Kanske det minsta man kan begära av sin sambo egentligen.
Nu till men! Ingen annan har sagt ett pip om min nya frisyr! Så alla de personer jag träffar på mer regelbunden basis just nu, föräldrar, arbetskamrater, musiker, ingen har ens nämnt att det är gott och väl en decimeter mindre hår på min skalle numera.
Men Johan såg det bums!
Det bästa jag har i demonstrationsväg är en bild från i lördags, även om det är uppsatt i en enkel tofs så var just uppsättningar väldigt representativt för hur jag sett ut på sistone. Många uppsättningar, snygga på jobbet, lite slappare på lediga tiden. Och så förstås efter klippningen.
 |
| Nyklippt och oklippt. |
Är det verkligen så lite skillnad att bara ens partner uppfattar det? Och i fall det är så lite skillnad.. hur såg Johan det? Hans manliga gener borde ju göra honom totalt handikappad för att uppfatta såna oviktiga saker som en ny frisyr. Myten om den ouppmärksamma mannen är just en myt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar