Lördag var en strålande solig men lite småkylig höstdag. Pappa och jag åkte i alla fall till Enköping för att hälsa på brorsan och slutligen få träffa nya familjemedlemmen Baxter. Jag har ju länge tänkt ta mig dit men mellan mina resor till Luleå och brorsans arbetsschema så har vi helt enkelt haft svårt att få till det.
Men nu blev det av! Jag trotsade omedelbart brorsans svaga protester om ostädat och insisterade på en komplett husesyn, jag hade ju ännu inte sett övervåningen sedan sovrummet blev klart. Så det blev lite rundvandring och diskuterade. Delade med mig av lite inredningstips om hur de lämpligen utnyttjar de extra utrymmena som uppstått.
Nya vovven och nya hundgården var ju också ett måste. Han var lite studsig men ändå inte så farligt påhoppande, han lyckades dock snika in att ge mig en näskyss under villan och vallan som uppstod när jag och brorsan gjorde oss i ordning för att ta en promenad med Baxter under tiden som pappa plockade lite blåbär.
Det var helt klart dagens höjdpunkt! En härlig promenad i skog och mark och total egentid med brorsan! Ingen syster, inga föräldrar och inga respektive utan bara jag och brorsan som pratade om lite allt möjligt utan nyfikna öron omkring oss. Det var onekligen ett tag sedan och jag har visst saknat det mer än jag visste.
Baxter gjorde sitt för att förgylla promenaden ytterligare genom att försöka bära med sig en gigantisk pinne, snurra in sig hela tiden, vilja sätta efter och jaga en räv och sedan när vi gick på den upplogade och leriga åkern komma på att han inte försökt hoppa upp på mig på ett bra tag så lagom lerig när min balans redan är utmanad så tog han fart mot mig. Inget värre än att det gick att torka av lera och dregel sedan med en fuktig handduk. Avslutningsvis försökte han rycka med sig en ny pinne genom att bita sönder i en taggbuske vilket givetvis ledde till en blödande hundhaka. Hundar är så otroligt intelligenta ibland..
Brorsan visade också upp sitt vapenskåp och sina vapen så jag fick bli lite extra avundssjuk. Slutligen innan vi for vidare så plockade pappa och jag med oss lite äpplen och päron, vilket förstås slutade med att brorsan fick ta stegen och klättra upp i "rätt" träd för jag nådde ju inte de godaste äpplena... (För den som inte vet så klättrar inte jag på stegar, jag tar mig möjligtvis upp på det lägsta steget men sedan är det stopp. Det här är en reaktion på den ärrbildning jag har i mina fotleder vilket för några år sedan ofta orsakade svåra smärtor just i samband med att klättra upp på stolar/pallar/stegar och som inte gick över utan rätt övningar - som inte går att utföra när man står och balanserar på ett ben uppe på en stege och har fruktansvärt ont!)
Efteråt åkte vi vidare hem till min gammelfarbror men där var det många bilar men få personer hemma. Men så dök farbrodern upp i traktor och gammelfarbrors bättre hälft hade bara varit och spelat på ett bröllop så vi fick i alla fall komma in och se huset som nu var nästan helt färdigrenoverat. Alltså stor skillnad sedan vi var där förra sommaren.
Måste ta med Johan vid tillfälle så han får se allting med - på båda ställena. Han har ju bara sett de i renoveringsfaserna.
Kvällen rundade jag sedan av med att åka in till Sqrubben och hänga lite med PQ, sedan drog vi vidare hem till en av medlemmarna som hade Monte Python-kväll hos sig i Bergshamra. Min vana trogen så missade jag förstås bussen men det innebar istället att jag fick en trevlig promenad från Bergshamra till Mörby med en av killarna och efter att ha gått tre hållplatser till så var det lagom att vänta in och kliva på bussen.
Summa summarum, lördag skulle jag verkligen haft stegräknaren, många steg blev det nog..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar