Det är den jag ser ibland när jag behöver extra styrka. Det är fyra timmar miniserie som talar till mig. Jag kommer aldrig tillhöra en gemenskap på det sättet men det är ändå något med serien som når fram till mig.
När de diskuterar valet som måste göras: "When none of the alternatives look good."
Jag kan relatera.
André Lenoge, demonen, ondskan, hans tema genom hela filmen: "Give me what I want and I'll go away." Det är så jag kände med Bälters och Allvin. Jag hade det på min header på Facebook i över ett år (även om jag tillfälligt bytte ut till andra vid ett par tillfällen). När jag slutligen tog ner den. Ja, det var när vi faktiskt hade "vunnit" en delseger. Bilderna från sociala medier var nedplockade.
Reaktionerna på den headern uteblev dock helt. Jag skrämmer folk till tystnad. Jag vet detta. Vad jag också vet är att mentaliteten är annorlunda här nere. När vi började prata om att flytta ifrån Luleå var alla våra vänner tydliga med att de förstod att vi gjorde det som var rätt för oss men att de skulle sakna oss. Här nere lyfter folk endast fram det som är dåligt med att vi bor här. Man markerar extra mycket att vi är ensamma, att vi inte trivs, att vi är utanför, det utbud som saknas. Varför bor folk egentligen här om man bara vill lyfta fram det som är dåligt? Vi kan se bra saker med att bo här (men också väldigt många varför man borde bo någon annanstans) men detta extrema fokus på det som är negativt. Ingen har ens sagt här att de skulle sakna oss om vi flyttar. Några grannar sa att det var tråkigt när vi åkte och letade efter hus i Borlänge för två år sedan men det är det närmaste. Så hur kommer det sig att smålänningar är mindre sociala än norrbottningar? Nidbilden över den tjuriga, asociala norrlänningen behöver helt klart uppdateras.
För oss är framtiden alltjämt oviss. En ständigt tärande ovisshet. Det enda vi vet med säkerhet är dock att majoriteten av våra släktingar har gett upp oss. Vi är inte värda att slåss för. Vi är inte värda att lyssnas på. Det är inte jag och Johan som berövar barnen deras mor- och farföräldrar, det är handlingarna hos dessa som har lett till att barnen inte längre träffar någon av dem. Ett av de tyngst vägande skälen till att flytta hit var just närheten till släkten - som vi inte längre träffar.
Så det är väl det, det bästa för alla vore verkligen att vi bara försvann, bort från allas medvetande. Precis som i miniserien. Försvinna, glömma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar