Solen och värmen har på allvar slagit klorna i Norrbotten nu och jag lider.. Det är inte som så att jag inte gillar sommaren för det gör jag, jag älskar att bada och jag är mycket förtjust i faktumet att jag kan ha sandaler på mig varenda dag i flera månader.
Men det är ju det där med solen.. Det är ett komplicerat förhållande oss emellan. Soleksemen som jag drabbades av i stort sett varje vår tills för bara några år sedan när jag slutligen lyckades hitta en balans när det gällde att exponera mig för vårsolen på ett lagom sätt så jag slapp de kliande utslagen. Men det är ändå ett evigt kladdande med solskyddsfaktor så fort jag ska längre än till brevlådan.
Så klart det är mysigt med fint väder men måste det verkligen vara så varmt? Värmen är mitt nästa stora problem. Jag bara inte hanterar lång exponering av värme speciellt bra. Under helgens Vittjärvs 2-dagars så var jag tvungen att stanna hemma på söndagen då min kropp uppenbarligen inte var tillräckligt vätskebalanserad efter lördagens äventyr. Men en 4-timmars tupplur i kombination med massivt vätskeintag redde upp saken innan Johan kom hem och sa att det var bra att jag inte varit där och väntat på honom..
Nu ska dock tilläggas att vår lägenhet faktiskt är ganska skapligt konstruerad och håller den värsta värmen ute (inte som när jag bodde i Porsögården där solen förvandlade mitt studentrum till en bastu sisådär lagom till kl 7 på morgonen - att ha morgonsol i sitt rum är INTE att rekommendera i Luleå sommartid). Men trots att fläkten stått och surrat på max hela dagen i sovrummet och att balkongdörren har varit öppen för att orsaka så mycket korsdrag som möjligt så är det fortfarande i varmaste laget.
Väderprognosen lovar förstås än mer sol den närmaste tiden..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar