Alltid intressant när folk diskuterar jämlikhet i ett förhållande (jag läste för några år sedan en studie som tydligen visade att lesbiska par var tydligen bäst av alla på att verkligen vara riktigt jämlika så det räcker alltså inte ens att vara ett samkönat par utan det krävs faktiskt kvinnor för att uppnå äkta jämlikhet), många tror sig vara mer jämlika än de är och en del andra bara accepterar att det inte blir jämlikt hur hårt man än jobbar.
Skrämmande många verkar ha fått för sig att äkta jämlikhet uppnås först när man verkligen gör allting varannan gång, vilket i mitt tycke låter helt absurt, så kan man ju inte hålla på! Det bästa sättet jag tycker man ska tänka på är tid, hur lång tid lägger de olika parterna på hushållssysslor och så försöker man få det så jämnt som möjligt. Naturligtvis får man förstås jämka lite beroende på hur mycket mer som görs, hur mycket man arbetar eller studerar. När Johan först flyttade till Luleå så blev han i praktiken min hemmafru då jag pluggade 100% samtidigt som jag jobbade minst 50%, skulle vi hinna ha något roligt alls så fick Johan jobba undan hemma helt enkelt. Visserligen pluggade han med men inte lika mycket som jag.
I alla fall så använder vi helt andra kriterier än total rättvisa när vi fördelar hushållsarbetet.
- Vad vi är bra på/tycker är roligt.
Jag syr, jag sköter verkligen all sömnad. Johan tror sig under de gångna åren endast ha sytt något märke till Luhr-rocken och en knapp. Allt annat gör jag. Tror till och med jag lagade hans OL-byxor åt honom trots att jag höll den långa föreläsningen när han blev orienterare att varje orienterare minsann lagar sina kläder själv. Så förutom lagning så är det förstås all nyproduktion som också faller på mitt bord.
Johan å andra sidan lagar den mesta av vår mat, fast där har det nästan gått lite väl långt, jag vet knappt vad vi har hemma så när det väl är dags för mig att laga mat så får jag snoka runt ordentligt för att hitta på vad som går att laga - för skafferiets inventeringslista stämmer ju aldrig!
Mmm, precis, alla organisatoriska grejer är också mitt bord. Johan fick chansen att uttala sig om vilket bokföringssystem vi skulle ha men han tog för lång tid på sig att komma fram till något så jag införde mitt system rakt av istället.
Även bygga möbler, samt måla eller lacka desamma brukar det vara jag som tar itu med, överlag när något ska lagas så tar jag för det mesta kommandot. Nu vet jag visserligen att även Johan kan tycka sådant är roligt och han hjälper gärna till när det behövs men han låter mig hållas och köper mig fina verktyg!
Johan å andra sidan fixar numera mest med bilen och cyklarna, jag var mer involverad när vi först skaffade bil och jag har cykelmekat i många år på egen hand men nuförtiden så låter jag Johan ta större ansvar för det. Det är oftast rätt påfrestande aktiviteter som inte riktigt lämpar sig för mig. Här smyger alltså en tjusig övergång in till nästa punkt.
- Hänsyn till varandras begränsningar.
Min nackmuskulatur blir lätt överansträngd och då får jag huvudvärk, så sedan vi lärt oss att just det är huvudorsaken till min huvudvärk så gör Johan sitt bästa för att jag ska slippa göra sådant som är för ansträngande och klagar inte heller när jag tar massa mikropauser (han till och med passar upp..). Det här har inneburit att ansvaret för tvätten (som jag en gång i tiden inte lät någon annan röra vid men Johan är numera ordentligt dresserad i mitt tvättsystem) har skiftat över på Johan. För bära tunga tvättkorgar fram och tillbaka från tvättstugan är typiskt obra aktiviteter för mig. Ibland följer jag med för att hjälpa till att ladda maskiner och hänga tvätten men numera så är är mitt ansvar för tvätten i huvudsak att sortera den inne så allt är klart för Johan att slänga in och sedan när den är klar så viker jag och lägger undan allt. Det här passar Johan extra bra i och med att han tycker det är svårt att vika kläder så det blir bra + att vika tvätt är tydligen förbannat tråkigt.. Jag gör det framför TV:n så jag lider inte. Det här glider lite över i nästa punkt.
- Hänsyn till vad den andra inte gillar alls att göra.
Det är inte så att jag verkligen avskyr soprummet men vem gillar det egentligen? Det luktar otrevligt och även om ordningen för det mesta är okej så kan man aldrig riktigt lita på vad grannarna hittat på. Så Johan går nästan alltid ut med soporna helt enkelt för att jag ska slippa (gulligt, va?). Fast precis som med tvätten så är det oftast jag som plockar ihop soporna, håller koll på när kärlen är fulla och ställer fram det i hallen så Johan bara kan ta med det ut sedan.
Ett litet urval i hur vi tänker kring hushållsarbete, stora saker som handla gör vi oftast tillsammans och överlag försöker vi jobba som ett team. Men vi är tydligt specialister på olika områden som försöker komplettera varandra. För det mesta funkar det faktiskt ganska så bra. Vi behöver inte diskutera varje dag vem som ska göra vad utan det ordnar sig ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar