lördag 8 februari 2014

Etikett på nätet

Att det förekommer näthat är de allra flesta medvetna om, men inser folk att de ofta agerar helt utan tanke på vad som är vettigt eller ej?

Facebook har blivit det tydligaste exemplet där många konversationer som egentligen är en egensak endast mellan två personer nu istället förs öppet direkt i någons nyhetsflöde. Ibland kan det väl må vara hänt, man kanske faktiskt tycker att det man har att säga kan intressera fler men många gånger reagerar jag på att det egentligen är rent oförskämt.

Vi kan ju alla välja vilka inställningar vi gör och hur mycket av våra privata uppgifter vi vill dela med oss av. 

Jag har till exempel valt bort att visa min födelsedag (dels för min femåriga protest gentemot födelsedagar efter att ha fått ännu en födelsedag regelrätt fuckad, jag är alltjämt övertygad att det vilar en förbannelse över den dagen och dels därför att jag tycker inte om att personer som aldrig skulle gratulera mig utanför Facebook nu ser det som sin plikt). Det innebär att de allra flesta inte kommer ihåg att jag fyller år därför att folk klarar inte av att tänka på något som inte blinkar som en aggressiv påminnelse och uppmanar oss att gratulera den där kurskamraten som vi egentligen inte har pratat med sedan kursen tog slut för fyra år sedan. Jag har ändå blivit utsatt för öppna gratulationer (tydligen är inte alla människor helt fördummade utan har behållit förmågan att minnas saker utan datorns påminnelser). Men jag tycker det är fel. Dels för att det förringar min protest men framför allt därför att en annan människa tar på sig att öppet gå ut med en information som jag själv valt att inte skylta med! Att skicka ett meddelande direkt till mig, eller ett mail, eller ett födelsedagskort eller för den delen ringa är i mitt tycke den artiga och respektfulla handlingen (även om man då nu i mitt fall faktiskt inte skulle vara hänsynsfull om man gjorde så då jag tydligt gått ut med att jag inte firar min födelsedag, det har varit mycket trevligt att de senaste tre åren av en händelse råka befinna sig bland massa folk på födelsedagen och ingen drar uppmärksamhet till det).

En annan sak jag reagerat på är att jag många gånger genom Facebook får reda på när vänner ynglat av sig (eller tydligen är på gång att yngla av sig). Inget konstigt med det egentligen, många sprider nyheter via Facebook numera. Det var den vägen jag fick reda på att min yngste systerson var född. Men informationen kommer inte alltid från föräldrarna! Skrämmande ofta är det genom dialog från en vän till de blivande föräldrarna jag förstått att det är ett barn på gång. Eller ännu värre, kompisarna börjar strömma in med gratulationer innan föräldrarna själva gått ut med nyheten att barnet är fött! 

Är det verkligen bara jag som tycker det är fruktansvärt fräckt att stjäla andras nyheter på det här viset?

Var finns respekten för andra? Jag har endast diskuterat blivande barn när det är tydligt att föräldrarna själva öppnat för just det samtalsämnet på Facebook. Men då har det ändå varit deras val att gå ut med informationen. Man kan faktiskt inte utgå ifrån att allting som diskuteras vid sidan av internet är ett självklart och öppet samtalsämne på internet.

Men de flesta verkar acceptera det här förfarandet med tystnad. Är det vår mänskliga nyfikenhet och habegär efter skvaller som gör att vi suger i oss allting vi vet och därför struntar i att den information vi fått inte kommit från den personen som borde berättat det för oss?

Sådant här får mig att vilja koppla ned mig helt från Facebook och liknande sidor. Men jag törs inte, för jag litar inte på att jag skulle försvinna helt ur folks medvetande då. Genom att vara delaktig kan jag i alla fall se vad som skrivs om mig själv. Kanske läge att konstatera att Facebook och andra forum faktiskt gjort mig mer paranoid än jag var från början..

Inga kommentarer: