Så efter lunch idag bestämde vi oss för att passa på när det är fortsatt behaglig temperatur att åka mer skidor. Tillbaka till Ormberget alltså. Vi bestämde oss för att skynda långsamt så blåa slingan på 3,4 km verkade lagom. Framför allt med tanke på att Johan hade en tid att passa ikväll. Strax tyckte Johan att jag åkte för långsamt och lagom till första korsningen där spåren skyltas åt olika håll så bestämde han sig för att köra på i lite högre fart. Så iväg for han! Strax efteråt kom en ny korsning där blåa spåret svängde till höger igen. Rakt fram gick det också ett spår som leder till parkeringen på Lerbäcken.
Anna svängde som sig bör till höger och knegade vidare på en väldigt kuperad blå slinga och insåg snart att branta utförsbackar i obekanta spår i skymningstid tillhör sakerna jag gillar allra minst här i världen. Tyvärr ingår det i min synnedsättning att jag ser grymt dåligt just när det skymmer.. Snö underlättar inte. Min nästa icke-favorit är sedan att saxa uppför backe efter backe för i logikens heliga namn.. Varje meter utför motsvaras givetvis av samma antal meter uppför.
När jag så slutligen tog mig uppför hela berget igen (blåa slingan tar en nedanför utförsbacken..) och tillbaka till skidstugan så fanns det förstås ingen Johan där. Efter att ha diskuterat skidspår med några andra stackare som också valt blåa slingan och gemensamt kommit fram till att den är tråkig med den kraftiga kuperingen så ringde jag Johan för att höra var han var.
För det var ju det där med att följa skyltningen och svänga höger i korsningen. Johan hade istället kört på rakt fram i högsta fart och tänkte inte riktigt på att det inte längre ar blåa markörer på stolparna utan istället gulvita. När han började möta folk fick han istället för sig att bristen på skyltningen måste bero på att vi åkte mot åkriktningen. Som ni märker visade Johan prov på den underbara egenskap som de flesta av oss orienterare har - förmågan att få karta och verklighet att stämma överens hur fel man än har hamnat..
Nåväl, vid parkeringen så insåg Johan att han nog var del och vände tillbaka och siktade på första bästa spår som skyltade mot Ormberget. Lite förvirrad blev han dock när skyltningen efter ett tag visade högre avstånd än tidigare. Tydligen hade Johan inte uppfattat att skyltarna i spåret visar hur långt man åkt på respektive spår och inte avståndet till Ormberget.
Under tiden som Johan letade sig tillbaka till skidstugan och parkeringen så körde jag ett varv på en av de kortare slingorna med.
Lärdom av denna dag blev för min del att ha med egen bilnyckel å man kan komma åt sin jacka när Johan åkt vilse. Johans lärdom är att lyfta blicken från spåret emellanåt och faktiskt följa spårmarkeringarna...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar