Nu är alltså treårsstrecket passerat.

Det har nu gått över tre år sedan vi trodde att hantverkarna lämnade över ett färdigt kök till målaren och målaren lämnade över ett stökigt men färdigt kök åt oss. Jag bokade en renoveringsstädning för att få det ordentligt gjort och vi gick vidare till att prova ut nya köksmöbler. I måndags var det så tre år sedan vi besökte Mio och provade hur bordet jag sett ut på nätet kändes. Vi testade med andra stolar än de hade till det. Sedan la jag en beställning på vårt nya köksmöblemang. Hur fint det blev? Tja, här är bilden från treårsdagen av utprovningen av de nya möblerna:

Alltjämt står kartonger där ute i boden ouppackade. Jag hoppas vi fick rätt saker. Det har vi inte ens kontrollerat än. Vi har aldrig suttit vid bordet mer än den gången för tre år sedan i affären.

Jag gjorde också min regelbundna kontroll om bilderna som vi upprepade gånger har bett om att få bort är nedplockade från sociala medier. De försvann slutligen från Instagram i höstas men på Facebook smilas det alltjämt upp sig för kameran. Det är verkligen ingen som vill ge mig presenten att få den bilden nedplockad. På Instagram hittar jag istället följande kommentar och rena rama lögn från ett nytt inlägg, nej, allt han tar i blir inte till guld. Hos oss blev det sot och fuskbygge och en total vägran att ta ansvar för det. Jag kommenterar dock inte längre. Problemlösningen har nämligen hanterats genom att blocka mig men han har inte koll på mina andra konton på sociala medier. Så jag ser fortfarande allting. Jag vet. Jag kan enkelt kontrollera vad som publiceras.

Det här är en tuff tid på året. Det brukade vara en tid då jag fokuserade på trevliga saker och familjen men det mörka som har drabbat oss överskuggas hela tiden. Kommer vi någonsin få sitta och äta mat i ett kök vi trivs i vid våra nya möbler?