Precis när min födelsedag ska krypa över till den artonde och jag är halvvägs genom disken så hör jag ett ynkligt läte från dotterns sovrum. Där inne, i hennes säng, är det som hämtat ur filmen "Exorcisten". Gnället på kvällen var alltså något mer än bara gnäll för nu har hög feber med tillhörande kräkningar slagit till. Så tvätta barn, trösta, tvätta igen, trösta mera, försöka få henne att sova i sin tillfälliga bädd på handdukar på golvet (vår säng gick absolut inte) inom synhåll från när jag sanerar hennes säng och kan konstatera att av någon mirakulös skicklighet så har alla gosedjur utom Barbamamma klarat sig (alltid dessa uppoffrande mammor), bäddar rent, får henne att somna, sköljer upp alla sängkläder, önskar vi hade haft en egen tvättmaskin, är glad åt att vi faktiskt har tvättid bokat nu på eftermiddagen. Håller samtidigt kontakt med Johan som ju precis hade hunnit komma fram till jobbet när helvetet bröt lös så den planen vi upprättat för VAB åkte ut illa kvickt och istället blev Johan kvar på jobbet och jag letade upp kontaktuppgifter och mailade in och meddelade att vikarien som ersatt vikarien som skulle vabba ska nu alltså också vabba..
Klockan fyra i natt lägger sig slutligen lugnet. Då är all kräktvätt sorterad i plastpåsar för att inte lukta eller blöta ner allt annat. Soporna är utburna. Golv våttorkade efter kräk nummer två som gjorde mattan till ännu ett offer. Den där disken som jag höll på med är också omhändertagen och jag har äntligen tid att sätta mig med mitt kvällsmellis.. Nu går mina ögon i kors av trötthet så jag lägger mig och sover den oroliga mammans sömn för när Johan messar att han är på väg hem flyger jag upp! Man ska inte vakna av ett sms men det gör jag. Kolla Liten som fortfarande sover. Johan kommer hem och sjuklingen vaknar och vill fortfarande helst klänga på pappa. Fortfarande hög feber. Vi trugar i henne lite vätska och hon somnar sedan faktiskt om. Johan får äntligen sova och jag försöker börja vakna till en ny dag efter minimalt med sömn.
Jag vet att det är orealistiskt att tro att det verkligen vilar en förbannelse över min födelsedag. Men om inte så är det en himla massa slump i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar