Hur ser en perfekt födelsedag ut i den totalt icke-perfekta världen?

Okej, min födelsedag har ju en lång tradition av att kollapsa fullständigt. Det är något som onekligen hänger över dagen som inte bådar gott men numera har jag ju bestämt mig för att ta kontrollen över förbannelsen och vara en vuxen och vettig mamma som självklart firar sin födelsedag. Men verkligheten? Den rår man liksom inte på..

Så hur ser egentligen den helt perfekta födelsedagen ut? För att ta det så måste jag nog hoppa tillbaka ett antal år och berätta om min första födelsedag på egen hand, den första sedan jag flyttade hemifrån, även den stora dagen då jag fyllde 20 år!

Det firandet började egentligen redan på kvällen innan, vilket precis som i år inföll sig en tisdag. Min kompis Johan (men självklart alltså, en helt annan Johan men liksom alla i min generation så växte vi upp med ett helt kluster av Johan omkring oss) kom över, han pluggade i Piteå då och hade tidiga föreläsningar på onsdagen i Luleå och tänkte sova hos mig istället. Till slut var det där så vanligt förekommande att han helt enkelt fick en egen nyckel, det var bara enklast så. Jag minns faktiskt inte om vi åt middag ihop men jag antar det. Jag vet att vi åt semlor sedan, första och enda gången i mitt liv jag har ätit mina hemmabakade semlor med "riktig" fyllning, själv brukar jag ju bara lite skiva av lite mandelmassa och slänga in i bullen men Johan gröpte ur och geggade ihop och hade sig. Semlor är en återkommande del av mitt födelsedagsfirande och den sammanfaller lite då och då med själva födelsedagen så självfallet hade jag bakat egna semlebullar.

Efter semlorna svidade vi om och gled ut på Kåren som på den tiden hade tisdagspub. Där hängde jag och småpratade med folk och jag tror att det var några i Hedningarna som vid tolvslaget blev de första att gratulera mig på födelsedagen. Efter att Kåren stängde så gick vi hem igen och där på småtimmarna rev jag upp de paket som familjen (=mamma) skickat. Johan gav mig en symbolisk flaska vodka.. Men eller hur! Nu så dags? Nu när jag fyllde 20!?

Nästa dag försvann han iväg på sin föreläsning och jag åkte ner på stan, till mitt försvar, nej, jag hängde inte på låset till Systembolaget, de hade haft öppet en hel timma innan jag kom dit! Mitt första inköp bestod av en vinflaska och en likörflaska (tror jag, faktiskt inte helt relevant detalj). Efter att ha lämnat av min shopping hemma gick jag ner till universitetet och blev förvirrad, varför var ingen på plats till föreläsningen? Det är bra om man kan läsa rätt vecka på schemat.. vi hade ju pass 4 och inte pass 3.. bara att hänga i en och en halv timma alltså.

Efter föreläsningen följde några klasskamrater med hem för tårta och vin (studenter har så exklusiva vanor..), mitt i alltihopa ringde mamma som jag förstås snabbt fick avfärda då jag lämnat mina gäster (och mitt vinglas) obevakat i allrummet (ni vet vi hade liksom sådana där väggfasta telefoner på den tiden). När vinet var slut, tårtan uppäten och likören avsmakad och stämningen var på topp så kom en av killarna på att vi hade ju alla sena Philmkort och visst var det Philm ikväll! Kvällens film var den stilistiska och prisade japanska dramat Ålen. Så sagt och gjort byltade vi på oss och begav oss ut i vintermörkret för denna kulturupplevelse. Uppenbarligen hade de felaktigt beskrivit filmen som ett drama för det var absolut den roligaste filmen jag sett på länge och än idag blir jag varm om hjärtat vid tanken på denna fina film. Jag vill tro att vi inte var för störande för det övriga fåtal besökare som ville ge denna smala Philm chansen.

Där var mitt dygn under vilket jag firade att jag nu en gång för alla lämnade tonåren bakom mig. Den verkliga festen höll jag veckan efter när mina gamla tjejkompisar kom upp och vi festade loss, sydde på våra overaller och bara allmänt hade kul ihop.

Men det var då.. det har hunnit gå ganska många år sedan jag fyllde 20..

Nuförtiden vaknar man fyra på morgonen av att halsen gör attackont och örat värker. Så upp ur sängen, kokar en kopp pepparmyntste med honung i, tar en värktablett och slabbar ut lite Vicks på örat och somnar sedan om så man kan vakna pigg och utvilad kl. 5.30 istället.. Johan (nu alltså min man Johan) ringer och grattar och dubbelkollar att jag kommit upp och meddelar när han kommer hem. Lagom till att jag samlat ihop dagens kläder och gör mig redo att hoppa in i duschen hörs ett pip från sovrummet och min effektiva morgondusch förvandlas till en mysig samduschning med en rastlös 18-månaders liten tjej.. Samma energiknippe som plockar med precis allting i badrummet under tiden som jag försöker göra mig i ordning. Lagom tills vi är klara i badrummet kommer avlastningen.. eh, jag menar Johan.. hem.

Så det blir i alla fall en gemensam insats för att få frukost på bordet och Liten tandborstad och påklädd. Den blygsamma lilla presenthögen fick jag överge till senare under dagen. Istället blev det att springa till förskolan och lämna av vår lilla solstråle innan jag fortsatte till jobbet. För det här var ju andra dagen på en bokning på lågstadiet. Så min födelsedagslunch var alltså i form av pedagogisk lunch och någon som vet vad som stod på menyn? Fiskpinnar.. Någon som vet vad jag inte åt i skolan som liten? Fiskpinnar.. Någon som vet vem som agerade gott föredöme idag och satte i sig sin dumma fiskpinne tillsammans med en överdrivet pedagogisk stor mängd grönsaker? Vikarien förstås, vikarien föregår alltid med gott exempel. Fiskpinnar var för övrigt inte fullt så äckligt som jag mindes det, men å andra sidan så sa mattanten (=killen som måste varit ett bekant ansikte från den gamla partytiden för han kände då igen mig på en gång) att skolmaten har bättre kvalité nuförtiden. Må så vara, jag hade nog ändå gärna sluppit den där fiskpinnen.

Efter jobbet messar jag Johan att jag är på väg hem och hinner hämta lilltjejen på den tid vi sagt till så han försöker då börja kravla sig ur sängen. Min man som såg till att dra på sig en äkta mansförkylning under helgen som gått och ännu inte är helt frisk. Han som såg allmänt trött och förstörd ut när han skulle tillaga den utlovade trerättersmiddagen för att fira min födelsedag. Men ni vet, den där verkligheten som gärna lägger sig i. Nåväl, det blev en semla till eftermiddagsmellis i alla fall och lagom till att jag började öppna den blygsamma presenthögen så ringde brorsan så det blev ett långt samtal om allt möjligt istället. Under tiden gick Liten i taket över att Johan tejpade för lysknappen till vardagsrummet så hon inte kunde släcka den längre (sorgen över den förlusten tycktes ha gått över helt när hon senare under kvällen upptäckte att står man på sina stora tår så når man lysknappen i hallen i alla fall). 

Presenthögen!

Sedan återupptog jag min presentöppning och Johan suckade över middagen han lovat att laga. Den var numera nedbantad till en tvårätters. Då Liten är inne i en klänga-på-pappa-fas så slutade det dessutom med en tvårätters utan sås till huvudrätten. Det är svårt att laga mat med en liten tjej hängades om halsen. Jag gjorde mitt bästa för att distrahera henne genom att sortera tvätten inför morgondagens tvättid (det är verkligen bara party att fylla år nuförtiden!).

Huvudrätt!

När vi så slutligen kom till bords så såg mina små älsklingar ut att vilja somna direkt på bordet så jag gav min tillåtelse att spara glasstårtan till helgen så efterrätten blev istället de sista bitarna av den lingonkaka jag själv bakat inför julen och så lite hederlig vaniljglass med krossad choklad. Vid det här laget lovade Johan mig en ersättningsmiddag på lördag innan han dök in i duschen för att försvinna vidare in i sovrummet och efterlämnade en gnällig Liten och all disk till mig. Presenterna blir verkligen bara bättre för varje år! Mamma ringde också nu vilket drog ut på tiden ännu mer att få Liten klar för sängen.

Glass och kaka...

Men slutligen la sig lugnet. Jag stekte upp de sista biffarna och packade undan matresterna innan jag tänkte att disken kan faktiskt vänta ett tag, jag har viktigare saker för mig. Så jag gick till datorn och sökte upp det sista jag googlade på telefonen innan jag la mig igår kväll. Efter att jag återigen berättat för Johan om den där tjugonde födelsedagen var jag ju tvungen att söka runt lite. På brittiska amazon fanns det ett exemplar kvar av den hyllade japanska filmen Ålen. Det exemplar har jag nu beställt. Johan har lovat att betala (och skyller uteblivandet av andra presenter på sin förkylning, inte dålig planering och skjuta upp allt till sista stund utan specifikt på förkylningen..).

Presenten..

Jag har inte sett den filmen sedan den kvällen, men jag brukar komma och tänka på den så här års. Det var min första födelsedag sedan jag flyttade hemifrån, det var den första födelsedagen i eget hushåll. Jag har tänkt på det dygnet många gånger, och på denna film. Om en vecka räknar jag med att ha den i brevlådan. Vad kommer jag egentligen tycka om Ålen efter alla dessa år?

Min födelsedag har alltid varit lite speciell, i år är inget undantag. Men det är okej, ibland kommer bara livet emellan och det är ändå rätt så härligt ändå. Så japansk filmvisning hos oss nästa helg? Vem är på? Jag vågar nästan lova att den är textad på engelska.. Det stod faktiskt inte men det var ett engelskspråkigt omslag så jag chansade!