..med att bli förälder. För mig är det att acceptera att jag inte hinner göra lika mycket. Även om jag slösat bort många dagar på ingenting och undrat var tiden tagit vägen så har man alltid kunnat reda upp det genom att sätta fart och få massor gjort.
Det funkar inte så längre. Emma kan sätta sig på tvären och kräva total uppmärksamhet och tiden bara rinner bort. Jag som gillar att organisera mig och sätta fart och känna att saker blir gjort kan nu bli vansinnigt frustrerad över att inget alls hinns med.
Folk är måttligt uppmuntrande på det området och säger saker i stil med att man får acceptera att ingenting blir gjort och att man får vara glad om man innan kvällen ens har hunnit duscha och byta om från nattkläder.
Riktigt sådant rejält förfall tänker jag ABSOLUT inte acceptera. Jag har sett till att prioritera min dagliga morgondusch varenda dag sedan Emma föddes. Den är viktig för att jag ska känna mig som en människa och orka ta itu med dagen och Johan har helt enkelt fått ha ansvar för att rycka in om Emma behövt något just då. Och jo.. så klart hon satt i system att bli väldigt hungrig och skrikig i samma stund som jag vrider om duschkranen. Men det har som sagt fått bli Johans ansvar att ta hand om.
Faktum är att idag är första gången jag inte duschade innan lunch och det har nog mer att göra med den där förkylningen som någon tyckte var en lämplig present att lämna över när man hälsar på en ny baby så jag var faktiskt inte ur sängen förrän ganska sent. Något som var görbart just för att Johan ryckte in som en räddande ängel och såg till att Emma inte bara fick ordentligt med mat utan också tog ut henne på en långpromenad så jag verkligen skulle få sova i fred.
Nog för att Emma får styra och ställa det mesta i vår vardag just nu men när det gäller min dagliga morgondusch och mitt mini-spa till helgen där drar jag gränsen. Dessa små, små saker är ack så viktiga för att jag ska orka vara en bra mamma!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar