Jag upptäckte häromveckan att mina trogna sandaler hade börjat spricka i sulan så alltså läge att skaffa nya. Som den bekväma vanemänniska jag är så återvände jag bara till samma butik som de tre tidigare paren sandaler är köpta i med det uttalade målet att köpa ett nytt par av samma märke.
Efter att ha provat igenom alla sandaler de hade så kunde jag konstatera att inget var rätt. De hade tagit in lite mer petita dammodeller i år som verkligen inte fungerade på mina gubbfötter. Men butikschefen var ju inte sämre än att hon försökte lösa problemet så lite telefonsamtal fram och tillbaka med bland annat leverantören i Danmark och butiken i Piteå ledde till att det faktiskt fanns precis min sandal (fast årets modell då) i Piteå i just min storlek. De lovade att skicka upp den med bussgods nästföljande arbetsdag.
Det här tog mig efter midsommarhelgen men så bråttom var det ju inte. Så i tisdags var jag åter till butiken efter att ha fått sms om att mina sandaler kommit in. Men när säljaren kom ut från lagret hade han ett konstigt ansiktsuttryck, skokartongen innehöll nämligen endast vänstersandalen.. Högersandalen hade av någon anledning inte kommit med! Det var uppenbart att han tyckte det hela var grymt pinsamt och kunde inte för allt i världen förstå hur en sådan miss uppstått, det kändes ju på lådan att den var för lätt!
Han skulle genast gå till botten med var högersandalen tagit vägen och de skulle återkomma till mig snarast. Så för andra gången lämnade jag butiken utan nya sandaler.
Igår eftermiddag fick jag så ett telefonsamtal från den trevliga butikschefen igen (hon kände kanske att det varit lite väl rörigt för att bara skicka ett nytt sms...) och kunde meddela mig att min sandal kommit in!
Så när jag var nere till butiken idag behövde jag inte ens säga mitt namn längre, hon fick syn på mig och gick genast och hämtade mina nya sandaler som förstås satt som gjutna! Det tog visserligen över en vecka att förflytta ett par sandaler från Piteå till Luleå men nu har jag nya fina, hela sandaler igen och de gamla har Johan redan förflyttat till soprummet!
Jag tog hela situationen med ro, jag är van vid att helt osannolika, absurda saker händer mig. Johan trodde jag överdrev när jag först beskrev hur saker brukade gå till i mitt liv. Nu har han sett det med egna ögon i många år och vet att det verkligen går till så. Sånt är liksom bara livet..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar