Jag är allergisk mot genusperspektivet. Det är fakta. Jag har läst över 90 hp inom Skapande svenska/Kreativt skrivande och lite andra skapande kurser som alltså faller under litteraturvetenskap och det har var oundvikligt för mig att inte tvingas konfronteras med genusperspektivet. Vi utvecklade tämligen omedelbart en stor avsky för varandra. Missförstå mig rätt, jag tycker naturligtvis att det är viktigt med jämlikhet och sådant men jag anser att det borde komma naturligt, så snart man måste fokusera på det och belysa frågan så har man i praktiken misslyckats.
Under mina skrivarkurser har vi skrivit egna texter och också bedömt och diskuterat varandras texter. Det är alltid någon som tagit upp min hatfråga nummer ett: "men har du tänkt på genusperspektivet?" Jag har svalt min avsky och lyssnat artigt på argumenten väl medveten om att jag inte tänker ändra en enda sak i min text. Jag blev därför överlycklig när vi i C-kursen själva fick bestämma hur bedömningen av våra texter skulle fungera och vi i min grupp kom överens om att den som skrivit en text själv formulerar sin fråga och vad de andra ska titta närmare på. Under hela kursen slapp jag att få mina texter bedömda utifrån det förhatliga genusperspektivet!
Inte för att jag kom undan helt förstås, i litteraturvetenskapsdelen av kursen togs det fortfarande upp. Läraren bad oss i grupper diskutera olika begrepp och när vi pratade genusperspektivet så sa jag vad det första jag kom att tänka på var: "huvudvärk!" Läraren råkade höra mig och bad mig upprepa och utveckla mitt resonemang för de andra vilket jag förstås gärna gjorde.
Då jag tillbringat större delen av mitt vuxna liv omgiven bland /blivande/ ingenjörer så har just genusfrågan inte så stor betydelse för min vardag, jag har redan tagit mark inom ett manligt område och jag har alltid omgivit mig av killar som schasat ut mig ur köket för det är inte min sak att laga mat. Jag ser helt enkelt inte behovet att ständigt tänka på genusperspektivet. Men då jag varit i stort sett den enda med teknisk bakgrund på mina skrivarkurser så förstår jag att de andra inte ser världen på mitt sätt.
I mina förhållanden har inte heller någon traditionell könsfördelning någonsin existerat, det görs lite allt möjligt istället. Det här innebär förstås inte att jag och Johan är ett sånt där superjämlikt par heller, men jag känner ändå att risken att vi ska fastna i stereotypiska könsroller är rätt så liten.
Ikväll har jag fixat med hushållsekonomin och gjort bokslut för juni-månad, jag är den som har stenkoll på vår ekonomi. Jag har också sett ut vår nya skrivare/scanner. Under tiden har Johan varit till affären och lagar nu middag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar