Tredje gången gillt..

Jag upptäckte häromveckan att mina trogna sandaler hade börjat spricka i sulan så alltså läge att skaffa nya. Som den bekväma vanemänniska jag är så återvände jag bara till samma butik som de tre tidigare paren sandaler är köpta i med det uttalade målet att köpa ett nytt par av samma märke.

Efter att ha provat igenom alla sandaler de hade så kunde jag konstatera att inget var rätt. De hade tagit in lite mer petita dammodeller i år som verkligen inte fungerade på mina gubbfötter. Men butikschefen var ju inte sämre än att hon försökte lösa problemet så lite telefonsamtal fram och tillbaka med bland annat leverantören i Danmark och butiken i Piteå ledde till att det faktiskt fanns precis min sandal (fast årets modell då) i Piteå i just min storlek. De lovade att skicka upp den med bussgods nästföljande arbetsdag.

Det här tog mig efter midsommarhelgen men så bråttom var det ju inte. Så i tisdags var jag åter till butiken efter att ha fått sms om att mina sandaler kommit in. Men när säljaren kom ut från lagret hade han ett konstigt ansiktsuttryck, skokartongen innehöll nämligen endast vänstersandalen.. Högersandalen hade av någon anledning inte kommit med! Det var uppenbart att han tyckte det hela var grymt pinsamt och kunde inte för allt i världen förstå hur en sådan miss uppstått, det kändes ju på lådan att den var för lätt!

Han skulle genast gå till botten med var högersandalen tagit vägen och de skulle återkomma till mig snarast. Så för andra gången lämnade jag butiken utan nya sandaler.

Igår eftermiddag fick jag så ett telefonsamtal från den trevliga butikschefen igen (hon kände kanske att det varit lite väl rörigt för att bara skicka ett nytt sms...) och kunde meddela mig att min sandal kommit in!

Så när jag var nere till butiken idag behövde jag inte ens säga mitt namn längre, hon fick syn på mig och gick genast och hämtade mina nya sandaler som förstås satt som gjutna! Det tog visserligen över en vecka att förflytta ett par sandaler från Piteå till Luleå men nu har jag nya fina, hela sandaler igen och de gamla har Johan redan förflyttat till soprummet!

Jag tog hela situationen med ro, jag är van vid att helt osannolika, absurda saker händer mig. Johan trodde jag överdrev när jag först beskrev hur saker brukade gå till i mitt liv. Nu har han sett det med egna ögon i många år och vet att det verkligen går till så. Sånt är liksom bara livet..

En omväxlande och aktiv lördag!

Man skulle kunna tro att vi inte gör något annat än far på orientering, riktigt så är det förstås inte, mest för att så mycket orienteringstillfällen erbjuder inte Norrbotten. Det roliga är egentligen att det under de två år som gått sedan jag lurade Johan att följa med mig till en väldigt regnig och blöt Nationaldagssprint och han stod och huttrade vid målet med kaffe, kaka och inga regnkläder så har han förvandlats till en mycket aktivt herre (som nu också äger både regnkläder och stövlar..) som på eget initiativ letar och hittar aktiviteter att åka på.

Det var Johan som först hörde talas om O-Trail Challenge och sedan informerade mig om det. Vittjärvs IK hade alltså tagit större delen av elitbanorna från O-ringen förra sommaren och ritat ut på karta och snitslat upp i skogen Thierrys respektive Toves vägval. Utmaningen var helt enkelt: mät dig med segrarna!

Tyvärr något som inte funkar för mig just nu då även Toves "kortare" bana innebar 7 km över stock och sten på ett av Bodens väldigt många berg översållat med militära inslag. Johan var dock sugen så efter att han kommit hem sent från jobbet och vi ätit frukost, konstaterat att solen sken så rev vi ihop grejer och begav oss mot Boden!

Johan gav sig på just Toves val och upptäckte snart att det faktiskt inte är helt lätt att följa snitsel i obanad terräng.. Jag själv knatade runt det mindre berget på en öppen bana och plockade därmed en hel del av kontrollerna tillhörande Naturpasset. I stressen på morgonen hade jag dock glömt min klocka så jag tog sträcktider med mobilen istället (fast upptäckte efter målgång att jag måste glömt trycka vid sista kontrollen). Det var egentligen en orienteringsbana på avsevärt mycket lättare nivå än vad som är lämpligt för mig men det är alltid trevligt att komma ut i skogen..

Efter att Johan var tillbaka så spånade vi på hur vi bäst skulle lägga upp resten av dagen, vi hade ärenden på Storheden men dyka upp där varma och svettiga direkt från skogen var knappast tilltalande. Så vi gjorde istället slag i saken och tog sikte på Storsand, badplatsen vid älven strax innan Storheden. De senaste dagarnas sämre väder har säkerligen haft en negativ inverkan på badtemperaturen i en redan ström älv men men, det låg lämpligt på vägen ju!

Det stod faktiskt några bilar på parkeringen men de visade sig alla tillhöra människor som av någon obegriplig anledning finner det attraktivt att solbada på obehaglig sand.. Storsand är känd för just det, massiv sandstrand och långgrunt - vilket förstås är anledningen till att jag nästan aldrig badar där och inte heller tagit med Johan dit tidigare. Idag visade det sig vara ovanligt långgrunt med då vattennivån var märkbart lägre än i vanliga fall. Men vår plan var mest att doppa oss lite och skölja av lite svett och värme så vi skulle vara lagom fräscha för att besöka butiker.

Badtermometern fick följa med ut och avslöjade att vattentemperaturen vid ytan varierade mellan 16 och 17 grader och var kännbart kallare på botten. Johan som den pålitlige badkruka han är lät förstås sin fru doppa sig först innan han ändå fullföljde doppet då han bestämt sig för att "inte fega ur den här gången". Men det blev just bara ett dopp.. inget bad, man måste ju gå så jobbigt långt ut för att överhuvudtaget komma till simvänliga djup.

Efter att ha trixat med påklädning i sanden och återigen blivit påminda om varför vi gillar badstränder bestående av gräs/klippor/precis vad som helst förutom sand så fortsatte vi så till Storheden och efter att ha spanat lite själva och fått svar på de sista frågorna av en anställd som verkade ovanligt kompetent (ja, jag har mycket låga tankar om butikspersonals kunnande baserat på låååååång erfarenhet) så har vi nu skaffat oss en ny TV. Jag hade hoppats kunna skjuta upp det inköpet tills nästa flytt men det var tydligt att den gamla TV:n inte hade några planer på att hålla så länge.

Så efter att Johan ägnat sig åt den manliga sysslan laga middag så gick han över på nästa manliga syssla att installera ny TV och trolla med alla kablar tillhörande våra olika boxar (när blev TV-tittande så krångligt???). Jag gled in lagom till allt var klart och testkörde TV:n.. Det kommer nog bli bra det här.

Polarvåren

Älvsbyn kallar av förståeliga skäl alla sina tävlingar för någonting med Polar, det räcker med att studera prisbordet för att förstå varför. Nu kom vi dock hem utan priser i år men det är okej det med. I alla fall så var det dubbeltävling söder om Älvsbyn i helgen. Medeldistans lördag och långdistans söndag.

Jag hade bara anmält mig till medeldistansen då jag inte visste om min kropp skulle palla två tävlingsdagar. I alla fall så gick jag runt min fina lilla bana uppe på berget på lördagen. Det tyngsta visade sig faktiskt vara stigningen upp till starten.. Förutom att jag inte tog tillräckligt mycket höjd till första kontrollen och därmed missade den lite så var det ren och skär (men långsam..) kontrollplock för min del. Jag tog mina kontroller i tur och ordning utan några större bekymmer. Det mest taktiska visade sig vara mitt säkra vägval via rågångsstigen till sjunde kontrollen för på alla banor där den kontrollen var med så hade väldigt många bomtid. Det var även på väg till den kontrollen som Johan fick stora problem och undersökte den kringliggande skogen väldigt grundligt.

På slutet var det lite obehaglig utförsklättring en rätt så rejäl bit. Kombinationen regn och mossa på stenhäll är inte alltid det som skapar mest trygghetskänslor - vilket även läkaren som springer för Bergnäset kommenterade när han passerade mig..

Den sjunde kontrollen spökade visst för många.

I mål fick jag sedan vänta på Johan ett bra tag.. dock var han inte ensam kvar ute på berget utan vi var några stycken som stod där i målet och väntade in våra nära och kära och för varje löpare som kom i mål förhörde vi oss om vilka de sett ute i skogen och nästan samtidigt så trillade Johan och några H18-grabbar i mål. Johan med blandade känslor då det gått både bra och dåligt.

På söndagen var det som sagt vad långdistans, efter att ha känt efter så bestämde jag mig för att en solig skogspromenad i Öppen 7 kunde vara något för mig. Fast jag måste erkänna att klättringen upp till start kändes ändå tyngre.. dessutom fortsatte det i stort sett rakt uppåt till de två första kontrollerna. Överlag gick det rätt så bra för mig - förutom att jag valde bort de säkra vägvalet till min sjätte kontroll vilket ledde till lite onödigt irrande i ungefär samma område som Johan (och många andra) haft problem dagen innan.. Nåväl, det redde ut sig och jag plockade mina sista kontroller i stort sett felfritt.

Visst var det fint uppe på berget men klättringen dit upp var mindre skoj..

Duschvattnet kändes om möjligt ännu kallare idag... Men jag behövde faktiskt inte vänta så länge på Johan som kom i mål och var rätt så belåten. Visserligen hade han bommat lite men överlag hade orienteringen funkat och han tog sig också runt på en acceptabel tid!

Inte många knop blev gjorda resten av dagen, all denna friska luft och motion kan trötta ut de bästa av oss!

Nu är det lite magert med orientering närmsta tiden men vi har ju både kartor och skog här och var omkring oss så bara att bege sig ut på egen del om man har lust.