Igår var det på dagen fyra år sedan vi stuvade in det sista i bilen och lämnade ett mycket regnigt Luleå. Vi körde E4:an söderut med några trevliga stopp på vägen innan vår destination för kvällen på favoritmotellet i Docksta.
Efter en natt där fortsatte vi då för fyra år sedan köra mot Sollentuna för att sova hos mina föräldrar (som inte var hemma) för att då slutligen komma fram till vårt nya hem näst följande dag.
Då hade vi drömmar och framtidstro, jag hade redan ett jobb klart som skulle påbörjas bara fyra veckor senare. Vi kastade oss rakt in i att organisera upp så pass mycket att vi kunde ta emot gäster för födelsedag och dop om tre veckor.
Sedan det jobbet har jag skrivit på ytterligare sju anställningsavtal innan, varav fem för Vimmerby kommun, innan LAS-yxan föll.
I början höll vi också igång med renoveringar i bra tempo, ett rum i halvåret. Vårt drömhus skapades bit för bit. Tills vi skulle börja med köket vill säga. Det är nu tre år sedan det första planeringsmötet och två år sedan de började bygga på det. Inte nog med att köket ännu inte är klart, ingen annan renovering är heller åtgärdad och de tillfälliga lösningar vi tvingades till för fyra år sedan är väl egentligen permanenta.
I trädgården försökte jag istället hitta min livlina men när allting blev ovisst så tappade jag orken och motivationen för den.
Jag vet att det finns många som tycker att jag gör väldigt mycket och därmed ska vara nöjd med det. Men de som känner mig vet att det här ligger långt under min normala produktionsnivå.
Eller som mamma som sa häromveckan att pappershögar är vi bra på båda två och jag faktiskt fick protestera. I Luleå hade jag ordning på mitt arbetsbord. Här nere har jag fått tömma arbetsrummet två gånger. En gång för renovering (självmant) och en gång för sotsanering (dumma hantverkare). Vi fick först löftet att få städa själva vilket jag också började med och hann sanera halva rummet innan de ändrade sig och nu hävdade att de minsann inte fått chansen att städa. Dessutom anklagades jag (av Johans egna släkting) för att vara onödigt noggrann när jag städade (antar att de tyckte att antalet timmar jag ville bli ersatt för var för många). Nu hände dock detta att hantverkarna själva skickade in fakturan från städbolaget till ARN när vår anmälan hanterades. Jag hade som sagt vad städat halva rummet själv redan, så städfirman städade den andra halvan - på lika många timmar som jag redan lagt ner. Vi krävde väldigt snarlik timersättning. Skillnaden var dock denna att det JAG faktiskt hade städat var rent!!!! Allt de har städat och lagt i lådor (huller om buller) har fortfarande sotrester på sig.
Men hantverkarna har valt att ignorera oss i detta och har då hellre betalat ett företag för undermålig städning än att lyssna det allra minsta på oss i hur illa städningen är genomförd. För de som städade var ju proffs (hade exakt samma utrustning som jag redan införskaffat) till skillnad från mig.
Det har varit fyra tuffa och omvälvande år. Drömmen är slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar