Kan så vara att jag inte är den bästa föräldern om nätterna. Men när solstrålen vaknar klockan två efter endast sex timmars sömn och insisterar på att det bästa sättet att upplysa sin mor om detta är att tända taklampan i sovrummet (som pappaklanten lämnat i öppet läge = ljuschock) och sedan klättra upp i sängen och hoppa på mamma. Alltså, det är inte riktigt min drömväckning. Skickar ett argt mms till Johan. Solstrålen skrattar åt mobilkameran.
När bära tillbaka till egen säng, bädda ner i vår säng, ge vatten, byta blöja, rensa näsan från snor, trösta när hon trillat ner från sängen av hoppandet (eller var det då hon körde traktor på mig?), bäddat ner henne med traktorn inte funkade så gav jag upp. Två timmar hade trots allt gått och JAG behövde sova. In och ut ur dvala. Tände hon igen? Varför ligger det en fjärrkontroll bredvid mig i sängen? Hämtade hon precis sin fotpall? Lät inte det där som att hon klättrade upp i sin barnstol? Den kommer hon inte ner från själv. Måste ingripa.
Huvudvärken tränger på. Skickar ett frustrerat sms till Johan. Lägger mig på spikmattan. Solstrålen tänder omedelbart i sovrummet för att se vad jag gör. Det har nu gått åt två timmar av min värdefulla nattsömn. Ber henne släcka. Det gör hon. För att strax komma tillbaka, tända, klättra upp och hoppa på mig där jag ligger på spikmattan och försöker slappna av/somna om. Hon försvinner iväg igen. Lämnar tänt. Jag släcker med tårna.
Vaknar till. Det är tyst. Har jag verkligen fått sova en stund? Var är min solstråle? Hela lägenheten badar i ljus. Hon har tänt överallt. Jag släcker i hobbyrummet, inget barn i soffan. Jag släcker i vardagsrummet, inget barn i den soffan heller. Jag går genom hallen. Det lyser i hennes rum. Där, mitt i sin egna säng med knäna uppdragna under kroppen och rumpan i vädret ligger hon. Självmant har hon gått och lagt sig igen någon gång under den senaste timman. Jag släcker. Samma med hall och kök. Bäddar ner mig på spikmattan igen. Jag har möjlighet till en sista timma sömn som kan lindra huvudvärken innan jag ska till jobbet.
Skickar ännu ett sms till Johan, lite snällare nu. Trötta mammor kan nog lätt uppfattas som sura och elaka. Men när han kommer hem trött från jobbet så måste jag ändå upprepa mig. Dra igen lampan innan du går till jobbet! Skjut in byrålådan så ingen ramlar och slår sig på hörnet! Och skaffa dig ett dagjobb så vi kan dela på sådana här vansinniga nätter!
När jag sätter mig på cykeln i regnet sover hon ännu. Nu är hon Johans ansvar, han som sa att han skulle jobba fast sedan visade det sig att solstrålen behövde en sjukdag till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar