Våra lättillgängliga skolor

Igår läste jag om två till synes helt olika saker gällande våra svenska skolor fast egentligen har de väldigt mycket gemensamt. 

Först läste jag om att det varit problem med en stöldvåg på skolor i Sollentuna, bland annat pekades min gamla skola ut. Obehöriga går helt enkelt in i kapprummen när barnen har lektion och kollar igenom jackfickor och väskor efter nycklar som de senare använder för att göra inbrott. Det räcker med en skolbok eller en namnlapp i jacka eller väska för att få den information som krävs för att hitta barnets adress.

Sedan kablades nyheten om Trollhättan ut. Det finns inga egentligen inga ord för att beskriva det. En obehörig knatar utan vidare in i skolan och sedan brakar helvetet löst. De skadade är ännu kvar inne på operation då nästa artikel dyker upp, som talar om hur det varnats för skolans miljö, om de öppna ytorna, caféet och biblioteket som allmänheten har tillträde till, hur farligt det var för barnen.

Jag är ledsen, men hur olämplig placering av café och bibliotek det än var så hade det inte hindrat vad som hände. Faktum kvarstår att Sveriges skolor överlag är väldigt lättillgängliga. Vi har inte gömt våra skolor bakom höga staket, vi har inte portvakter och säkerhetsbågar för att man ska få komma in på skolan. Vi har öppna och lättillgängliga miljöer. När man planerar förskolor och skolor så handlar det mer om kringmiljön än att ens tänka tanken på att obehöriga inte ska ta sig in.

Ett återkommande diskussionsämne i Luleå varje vinter är snön. För en slarvigt genomförd snöröjning kan nämligen leda till att staketet på förskolan göms under fina snövallar som barnen lätt klättrar över och så rymmer de iväg ut på gator och i trafik. Det är sådant vi tänker på när svensk skola planeras. Hur barn inte av misstag ska kunna hamna i trafiken.

Min gamla skola, den som drabbats av stölder, har staket på skolgården åt bussgatan till. Men om någon obehörig går över skolgården under skoltid, vem reflekterar över det? Precis som många andra skolor finns det åtskilliga ingångar rakt in i kapprummen (nu måste jag dock reservera mig för eventuella ombyggnationer, jag har trots allt inte besökt skolan på cirka 20 år). Men när jag gick där så fanns det sex ingångar rakt in i olika kapprum. Ytterligare fem eller sex ingångar in i korridorer och dylikt. Då har jag inte räknat ingångarna som tillhör förskolan för de har jag inte koll på. Det säger sig självt att det går inte riktigt att ha koll på alla som går in och ut ur skolan.

Lokaler som delas med allmänheten? Men absolut, min högstadieskola delade bibliotek med just det, allmänheten. Två ingångar in på biblioteket, en från gatan och en från skolan. Har någon koll på att folk verkligen går ut genom rätt dörr? Fast skolan var ju ändå uppdelad på flera byggnader och absolut ingen inhägnad utan bara för vem som helst att passera över skolområdet. Typiskt öppen stor högstadieskola.

Nu kan förstås någon lyfta argumentet att små skolenheter är bättre, där hade en obehörig märkts av snabbare. I ett fall som med Trollhättan hade det inte gjort någon skillnad. Små skolor har lika ofta som stora skolor totalt öppna skolgårdar och olåsta dörrar. Elever i Trollhättan uppmärksammade sina lärare om personen och när lärarna konfronterade så blev de stuckna. Skolans storlek, dess anslutning till allmänna lokaler är alltså irrelevant.

Min gymnasieskola dock, i själva verket en skola från förskoleklass till gymnasiet, visar prov på att man faktiskt kan bygga "säkra" skolmiljöer. Men det är också en innerstadsskola, inklämd mitt i vår kungliga huvudstad. Säkerhetstänket bygger förstås fortfarande på att barnen ska skyddas från trafik snarare än inkräktare men i praktiken blir det faktiskt både och.

Vi börjar med antalet entréer. En. Det fanns visserligen två sidoingångar med, men de var faktiskt inte alltid öppna på morgonen utan användes mest för att lämna skolan än gå in i den. Sedan fanns skolans reception precis vid ingången. Redo att svara på frågor men också ifrågasätta en besökares avsikt. Ville man smyga sig in där så gjorde man bäst i att göra det när barnen kom till skolan på morgonen och gömma sig i mängden, senare var det kört. Utanför skoltid krävdes det förstås portkod för att komma in på skolan så det var inte bara att smita in kvällstid heller under tiden som det till exempel förekom ett föräldramöte. Fast portkoden var ju ständigt densamma och ganska enkel.. hoppas de har bytt idag. Och ingenting är helt säkert. Något år efter att jag tog studenten var det inbrott - fast med tanke på säkerheten så misstänkte man insiderjobb.

Skolgårdarna då. Jo de var placerade på innegårdar vars enda tillgänglighet var just från skolan. Du måste alltså först komma in i skolan för att kunna nå en skolgård.

Nu hoppas jag att inte masshysteri kommer drabba Sverige. Jag hatar också det här, jag vill knappt skicka iväg Liten till en förskola som det är och att veta att hennes säkerhet inte kommer vara garanterad när hon börjar skolan driver mig redan till vansinne.

Men en del av den svenska naiva trygghetskänslan måste ändå bort. Självklart ska vi inte stänga in eleverna bakom fängelsemurar och upprätta säkerhetskontroller vid varje entré men lite sunt förnuft skulle inte skada.

• Markera skolområdet! Ett snyggt staket eller välplanerade häckar räcker. Bara så man tydligt ser vad som är skolområde och vad som är allmänhet. Och se till att skolgården alltid är bemannad med personal när barnen är ute. När staketet vid skolan där vi bor hade ruttnat sönder så togs det till slut bort och ersattes av några stenbumlingar.. Alla genar över skolområdet och barnen springer ofta ut på gångvägen bredvid. Det fyller ingen funktion alls helt enkelt.
• Låsta portar. Skoldörrarna borde endast vara öppna när barnen anländer till skolan på morgonen och när det är rast (då endast dörrar mot skolgården). Montera en ringklocka så försenade elever och eventuella besökare på andra tider kan komma in på skolan. Dörrarna ska självklart alltid gå att öppnas inifrån och vid utlösning av brandlarmet ska de automatiskt låsas upp.
• Begränsa kraftigt att skolor delar lokaler med allmänna miljöer. Att nyttja ett kommunalt bibliotek som skolbibliotek är förstås väldigt smidigt men då kan man kanske se till att dörren vidare in till skolan är låst och kan endast låsas upp av bibliotekets personal alternativt se till att eleverna endast är i biblioteket vissa tider tillsammans med sina lärare. Det går att lösa.
• Inför skol-id:n för alla vuxna på skolan. All personal ska alltid bära ett skol-id fullt synligt och eventuella vikarier och hantverkare som vistas på skolan ska få temporära id:n utfärdade av rektor (eller annan ansvarig). Med dagens digitala teknik är det inga problem att ta ett foto av besökaren och snabbt skriva ut ett temporärt foto-id. För som någon reporter skrev igår, det enda som krävs för att komma in på en svensk skola idag utan att bli ifrågasatt är att dra på sig en hantverkarjacka.

En del skolor i Sverige har förstås redan tänkt på flera av de här sakerna. Men fler borde göra det. Vi kommer tyvärr aldrig kunna skydda oss helt mot skolattacker och det vill vi nog inte heller för då måste vi skicka barnen till fängelsemiljöer för att de ska få sin utbildning. Och hur bra skulle barnen må av att tillbringa sina dagar innanför murar efter att ha passerat en säkerhetsbåge bemannad med vakter? Men några små relativt enkla medel skulle kunna göra skolan till en bra mycket tryggare miljö där risken att obehöriga tar sig in kraftigt begränsas.

Så nu när vi försöker förstå det ofattbara som hände i Trollhättan så hoppas jag att vi också kan försöka tänka ut hur vi gemensamt ska skapa en trygg och säker skolmiljö för alla barn.

Men nu tänder vi ett ljus för de underbara människor som fick bli änglar på tok för tidigt.