Nu är det budgetdiskussioner åt höger och vänster i alla tidningar, "vinnare" och framför allt "förlorare" presenteras i olika medier. Det märks att det många har svårt att svälja den nya budgeten, inte ens vår lokala röda tidning lyckades låta rakt igenom glädjande och framför allt så tycktes de helt ha "glömt bort" den punkten som i vår lokala blåa tidning blev dagens fråga, nämligen bensinskatten.
Det är nämligen något som kommer slå hårt mot alla här uppe och enfaldiga rödgröna politiker får det ändå att låta som något bra "för vi måste ju köra mindre bil". Min fråga är om dessa politiker helt har tappat kontakten med svenska folket? Vad tror de att vi har för bilvanor egentligen? Jag känner ingen som kommer köra mindre bil bara för att bensinen blir dyrare för vi nöjeskör inte. Såvida man inte är en 18-åring som precis tagit körkort så tar man inte ut bilen mer än nödvändigt så det enda som kommer hända är att bilen får ta upp en större del av hushållsbudgeten.
Jag kan se till min egen familjs körvanor, numera är det dessutom jag som kör bilen oftast och då ska tilläggas att större delen av tiden myser den i vårt garage.
Sedan Johan köpte en ny och bättre cykel så har han tagit cykeln till jobbet nästan varje natt. Och natt är det magiska ordet. De tider som Johan jobbar så finns det ingen lokaltrafik i Luleå, mellan elva på kvällen och sex på morgon är busstrafiken i stort sett obefintlig såvida det inte är helg och någon enstaka nattbuss går anpassad efter nattklubbarnas öppettider. Så Johan och alla hans kolleger har att välja mellan att gå, cykla eller ta egen bil till jobbet. De båda första alternativen kan vara orealistiska beroende på var man bor och även om man bor inom lagom cykelavstånd så är det inte säkert att det är görbart när vintern kommer. Snöröjningen kommer sällan igång innan Johan ska vara på jobbet och även om den gör det så är det inte säkert att prioriteringsordningen på vägarna gynnar Johan.
Själv tar jag ut bilen en gång i veckan för att storhandla, det är precis en sådan bilresa som kommunen vill få bort då jag kör kortare än 5 km. Tydligen är det just de korta resorna som någon bestämt sig för är onödiga. Jag handlar mat och hygienartiklar åt en familj på tre inklusive ett blöjbarn. Det brukar bli en full kundvagn fördelat på 6-8 kassar packade enligt ett visst system (älskar verkligen självscanning som gör att jag kan packa mina kassar direkt medans jag plockar åt mig varorna). Tills den dagen någon förbjuder mig från att ta bilen till affären så kommer jag fortsätta köra dit för det finns inte på kartan att jag kan släpa allt det där på bussen. Framför allt då jag undviker tunga lyft för att inte drabbas av värk.
Annars kör vår bil oftast ut på orienteringar, alltså dit ut där inga andra alternativa transportmedel finns. Så där är bara alternativet att sluta med min förbannade idrott om de körsträckorna ska bort. Men som de flesta andra så kommer jag ofta till orientering med en full bil, för orientering är som sagt vad familjeidrotten - vi åker tillsammans. Något jag och Johan blev varse när vår gamla bil gick sönder och det var omöjligt att hitta någon som kunde ge oss skjuts för alla bilar var ju redan fulla!
Men som sagt, verklighetsfrämmande rödgröna politiker verkar tro att folket i allmänhet nöjeskör sina bilar så blir det bara dyrare att ta bilen så kommer vi åka mindre. Imponerande nog gäller det också många politiker från länet. En sak som alltid fascinerar mig är miljöpartister från glesbygdsområden. Min syn på Miljöpartiet är att det är ett regelrätt storstadsparti och den politik de vill ha är bara kompatibel med just storstaden. Ändå finns deras anhängare även ute i landet.
Varannan vecka samåker jag faktiskt med en miljöpartist. Det har lett till vissa fascinerande diskussioner som visar just på verklighetsavstånd. I början av året pratade vi om den gångna julen när vi åkte. Jag sa att vi hade blivit hemma under julen, dels för att vi inte ville flyga med lilltjejen mitt i julstöket men också för att det skulle bli för dyrt och bökigt att hyra bil från Arlanda när vi skulle vidare söderöver. Det entusiastiska miljöpartistiska motargumentet lät inte vänta. "Men kunde ni inte ta tåg från Arlanda?" Absolut, svarade jag, men det löser ändå inte problemet när vi kommer fram för vi måste ändå ha en bil på plats. I sann miljöpartistisk anda fortsatte det. "Men det går väl bussar?" Nja, fortsatte jag. Den enda bussen som har en fast tur är skolbussen och den är ju till för skolbarnen och går förstås inte under julhelgen. "Men oj" En tydlig förvåning över att det inte fanns ett överflöd av bussar i "södra Sverige".
Den där reaktionen men också inställningen till "södra Sverige" har jag stött på förut. Här upp är man inte ett dugg förvånad att lokaltrafiken slutar gå kring lunch på julafton eller midsommar eller att byarna får klara sig med enstaka bussavgångar. För det här är ju Norrbotten, ingen bryr sig om oss men i övriga landet minsann! Att det finns en bortglömd landsbygd även i södra Sverige tycks ingen känna till.
Och nu ska bränsleskatten höjas för vi måste köra bil mindre. Såvida vi inte ska avveckla landsbygden behövs det nog bättre planer än så. Jag har sett många kommentarer på olika artiklar rörande elbilar och där känns det också som om verklighetskontakten inte riktigt finns med. Det är väl en sak om du ska ta din lilla söta elbil mellan två förorter i Stockholms län och om du ska ge dig ut på E10:an i januari.
Självklart måste vi tänka om gällande vilka bränslen som ska användas men vägen dit måste vara realistisk. Ett steg i rätt riktning skulle vara att sluta plundra bilisterna som inte kör i onödan på skattepengar som ska finansiera allt möjligt annat och låta alla fordonsrelaterade skatter gå till just fordonsfrågor. Som att till exempel stötta forskning och teknikutveckling som gör att hela Sverige på sikt kan transportera sig miljövänligare och inte bara ni som bor i tätorter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar