Blåmärken läker på tok för långsamt... mitt missfärgade öga tog sin lilla goda tid på sig att se ut som vanligt igen. Och helt läkt är jag förstås inte. Allt eftersom blånaden gav med sig så blev det allt mer tydligt att såret från själva pinnen inte planerar att bli osynlig i första taget. Min återkomst till nattorientering har nu resulterat i vad som ser ut att bli ett permanent ärr några millimeter från mitt högra öga... Yey me!
Så jag fortsätter med en bildserie som tar vid där jag slutade sist.
 |
| Lördag kväll. |
 |
| Söndag kväll. |
 |
| Måndag kväll. |
 |
| Tisdag kväll. |
 |
| Onsdag kväll. |
 |
| Torsdag kväll. |
 |
| Fredag kväll. |
 |
| Lördag kväll. |
 |
| Söndag kväll. |
 |
| Måndag kväll. |
 |
| Tisdag kväll. |
Fick fota så man ser båda ögonen här för nu kunde faktiskt den sista biten blånad misstas för ringar under ögonen/skuggning.
 |
| Onsdag kväll. |
Som man ser nu så har ärret börjat lysa lite klarare i rött.
 |
| Torsdag kväll. |
Nästan läkt!
 |
| Fredag kväll. |
Jag ser ut som folk igen!
Så hur lång tid tog det i slutändan innan blånaden försvann? Tre veckor! Fast läkt och läkt är jag ju knappast, under ärret finns det fortfarande en öm förhårdnad som jag misstänker också kommer bli kvar för lång tid fram över.
Viss har jag redan nämnt att orientering är en väldigt ofarlig och hälsosam idrott?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar