Johan brukar alltid tycka att jag stressar upp onödigt mycket när jag eller vi ska resa bort - och lyfter samtidigt fram sig själv som ett bra exempel på att man faktiskt kan resa bort utan att stressa så mycket.
Låt oss nu bryta ner detta påstående i de ingående fakta-bitarna:
- Johan ansvarar i stort sett bara för sig när vi ska åka bort. Samtidigt tar jag allt ansvar för de gemensamma bitarna i packningen såsom matsäck, presenter till släkt och vänner etc.
- Johan har inga problem att gå ifrån disk, sopor, kläder över hela golvet, jobbväskor kvar i köket etc. Jag avskyr att komma hem till oreda och framför allt lämna efter mig saker som är grogrund för bananflugor.
- Johan har förutom plånbok och telefon inga egentliga måsten i sin packning, allt annat är lösbart. Jag är beroende av att mediciner och dylikt kommer med, vattenflaska tillgängligt etc.
Johan är nu lämnad på Kallax och väntas inte åter förrän imorgon kväll. Han stressade i vanlig ordning inte upp sig nämnvärt utan ansåg att allt var under kontroll och har beordrat mig att "ta det lugnt i helgen och på inget vis anse att jag måste städa och dona då han ändå roar sig hela helgen". Efter sig har han lämnat ett halvstädat badrum efter en sista-minuten-ansning av skägget, soporna som har varit överfulla i två dagar redan står kvar i hallen, köksbordet har sett bättre dagar (det har helt enkelt synts bättre), disk och tomma, smutsiga förpackningar finns kvar på diskbänken. Alltså en massa småjobb som jag nu måste ta itu med när han är borta och som på sätt och vis för förutsättningen för att han skulle kunna åka iväg och känna sig ostressad..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar