När jag bodde själv blev det mycket trist och snabblagad mat av den enkla anledningen att det är förbannat trist att laga mat för en och sedan äta själv. Jag började omge mig av människor och laga mat och äta ihop vilket genast gjorde det roligare. I de kretsar jag rörde mig i så fanns det många personer som verkligen gillade att laga mat och också var duktiga på det. Jag blev snabbt knuffad bort från matlagningen och fick höra fraser som: "Kvinnan har ingen plats i köket.", "Gå och sätt dig därborta och se söt ut." Så jag gjorde mig behövd genom att baka och ta med efterrätter och snack när vi spelade spel och liknande.
Det är så jag trivs med, jag har inga problem med att laga mat, jag vet också att jag är väldigt bra på det och mina paradrätter är ständigt uppskattade. Men jag avstår lika gärna från att laga mat, så himla roligt är det ändå inte.
Johan gillar att laga mat mer än jag, han smyger in grädde i matlagningen hela tiden (vi vet ju alla att jag inte äter vispgrädde) och då och då misstänker jag att han faktiskt försöker göda mig. Johan är inte lika kinkig som jag heller när det gäller att sätta igång med matlagning, han kan knuffa disken åt sidan och börja med något nytt utan att höja på ögonbrynen överhuvudtaget. Jag kan tappa lusten helt vid åsynen av minsta odiskad pryl.
Det här har lett till att Johan lagar den mesta av vår mat, en till bidragande faktor är förstås hur våra arbetstider ser ut, det är helt enkelt smidigast med att Johan lagar mat. Om jag råkar vara hemma något dagtid så händer det att jag fixar lunch men oftast är det Johan som står vid spisen.
Nu är han borta över helgen och jag har snabbt kommit till insikt över hur många måltider det egentligen ingår i en dag. Och jag är tillbaka vid apatin från min tid som ensamhushåll, laga mat till en är trist och äta ensam ännu tråkigare. För det händer faktiskt att jag på helgerna just trollar fram en av mina paradrätter ibland för det finns mera tid att lägga på matlagning. Men så snart Johan åker bort så handlar matlagningen istället om minsta möjliga arbetsinsats.
Magen knorrar igen och vill ha mera mat, vanligtvis har maten magiskt uppstått på min tallrik vid det här laget. Men lägenheten är tom och tyst och ingen mat i sikte.
 |
| Mums.. så här ser minsann inte tallrikarna ut när Johan är bortrest.. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar