I tisdags hade väderprognoserna utlovat snö, vi är ju alla väl bekanta med hur bra de där brukar stämma så man tog väl det med viss ro. Så Johan kom hem från jobbet i vanlig ordning och jag cyklade till jobbet i vanlig ordning. Och så kom snön... och så fortsatte snön.. och fram emot eftermiddagen var det här utsikten från mitt kontorsfönster:
Den vanliga snöpaniken satte in och givetvis ville inte bilen samarbeta och gå med på att få alla fyra däcken bytta till vinterdäck, inte ens ett paniksamtal till vår private mekaniker löste problemet. Dock gick han med på att på onsdagen ge mig skjuts ut till Storheden så jag kunde hämta hem vår nya madrass. Bilen får nu klara sig med sin spännande kombination tills däckverkstan tar emot den på måndag.
På onsdagmorgonen så var det ett helt nytt landskap som väntade Luleå, det hade slutat snöa, några minusgrader vilade över vår stad och solen kikade till och med fram försiktigt. Det är sådana morgnar man förlåter en bråkande bil och faktiskt inte har något emot att gå till jobbet (inte heller cykeln har ju fått på sig vinterdäck).
Men det är den där första snön som ingen riktigt tror på och idag hade
också temperaturen stigit något och vändplanen ser inte fullt så
inbjudande ut längre. Kanske fortsätter hösten trots allt lite längre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar