Den där mycket irriterande frasen har vi fått höra många gånger under den här miserabla tiden som ska föreställas vara vår köksrenovering. Från vänner, från alla möjliga. "Men ni är ju så händiga, ni fixar det säkert själva." Vi bara känner, är folk verkligen allvarliga?!?! Är det så ni gör? På riktigt? Ni betalar för en tjänst eller en vara men det levereras inte och då bara biter ni ihop och gör det själva istället?
Däckverkstaden byter inte däcken trots att ni betalat för det? Gör det själv!
Städfirman tog betalt men struntade i att städa? Gör det själv!
Tandläkaren fixade inte den trasiga tanden men tog furstlig betalt? Gör det själv eller gå och betala någon annan för att göra klart det?
Menar ni verkligen allvar? I så fall förstår jag varför så många företagare fuskar och skiter i att göra rätt för sig för de vet att de kommer undan med det.
Vi har betalat flera hundratusen för ett nytt kök och vi har fått ett vattenskadat fuskbygge istället och folks lösning på vår situation är på fullaste allvar "men gör det själva då" eller möjligtvis "men anlita någon annan".
Tycker ni själva det är en rimlig variant? Att betala två gånger för att få ett fungerande kök? Dessutom har vi den försvårande faktorn att vi inte äger det här huset. Varje steg som behövde åtgärdas var tvunget att bollas flera gånger fram och tillbaka. Från början fick jag inte ens öppet klaga för jag kunde riskera att "förvärra situationen". Samtidigt som varenda människa ljög för mig och gick bakom ryggen på mig men jag skulle bara le stillatigande när jag baktalades på stan av både hantverkare och Johans släktingar. Men vi äger inte. Ägande har varit en återkommande fråga och jag investerar inte längre en enda egen krona i något som inte är mitt. Något jag inte kan lita på kommer bli mitt. Jag har försökt reda ut ägandefrågan. Jag har tagit upp fullkomligt rimliga frågor om och om igen men de ignoreras. Jag får inte bestämma över det här huset. Jag kan inte möblera det som jag vill, jag kan inte nyttja det som jag vill för det är belamrat av en massa prylar och möbler som inte är mina och som jag inte får göra mig av med - men som ingen hämtar.
Begick vi ett misstag när vi flyttade hit? Självklart. Vi borde aldrig ha satt vår fot här. Det var rätt att lämna Luleå då, det var inte tryggt på Porsön längre. Det brann hela jävla tiden. Hade vi bott kvar så hade vi fått uppleva att Emmas förskola brunnit och ersättningsförskola nere i stan. Bibliotek och skolor som berört oss hade också brunnit. Men vi genomförde den här flytten fel och renoveringen blottade fiaskot. Den visade oss att våra släktingar inte respekterar oss och struntar fullständigt i vårt välmående. De bryr sig inte om hur våra barn har det. Hur de mår. Allting stannade upp på grund av renoveringen och kvar står vi, med ett fuskbygge som dessutom blivit vattenskadat och vi kommer aldrig få ersättning för det. Mitt i allt det tycker folk alltså på fullaste allvar att vi har oss själva att skylla, att vi bara borde fixa det själva. Skulle ni verkligen själva göra det? Bli lurade på flera hundra tusen kronor och bara svälja det och betala för allt en gång till? "Tänk på barnen." Det har vi också fått höra. Ja? Vad menar ni med det? Det kostar fortfarande. Vi har fortfarande ingen trygghet. Barnen litar dessutom inte på hantverkare. När de var yngre var de till och med rädda för dem. De såg hantverkare som onda personer som bara förstör. Skulle vi då bara släppa in nya hantverkare? Dessutom litar vi inte på någon lokal firma längre. De håller ihop. De håller varandra om ryggen. Vår renoveringen blottade även en attitydfråga, hur man ser på kunden och avsaknaden av yrkesstolthet. Lokala firmor samarbetar vid större projekt, hur stor spridning har den här attityden? De tvekade inte att öppet baktala oss. Varför skulle någon annan lokal hantverkare respektera oss och vilja göra ett bra jobb för oss?
Det här handlar inte heller om vad vi kan göra. Det här handlar om ett val. Vi valde att köpa tjänsten nytt kök för att vi hade småbarn och inte ville lägga vår tid på att renovera själva. Så klart vi kunde ha gjort det, men vi prioriterade annorlunda. Det är inget konstigare att någon väljer att köpa städtjänst eller byter däcken på en verkstad. Ändå kommer det där hånfulla tillbaka till oss, att vi har oss själva att skylla för att vi lever så här. För vi borde ha fixat det för länge sedan. Men vi kan inte. För vi äger inte. Vi har ingen rätt att göra det. Den enda makten vi har är att flytta. Det är också den möjlighet vi har undersökt vid flera tillfällen. Det var det som var anledningen till att vi för två år sedan tog en spontan roadtrip 120 mil norrut för att kolla på ett hus (som visade sig vara ett ännu mer bedrövligt fuskrenoverat ruckel). Vi läser husannonser. Vi kollar på skolor och utbudet av fritidsaktiviteter. Vi spanar in jobbmarknaden. Vi lever konstant två parallella liv. Ett här där vardagen måste fungera och vara så givande som möjligt för barnen och ett annat där vi hela tiden söker efter var vi egentligen borde vara så vi äntligen kan få ett fungerande hem och en vettig vardag igen. Det är väldigt slitigt att leva två liv samtidigt.
Men tack alla ni som så hånfullt påminner oss om att vi bara borde fixa det själva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar