Vi kom körande i regnet till vårt totala kaos av flyttlådor och möbler. Åtskilliga flyttlådor står ännu kvar lite varstans. En del är ompackade för att komprimera det som inte behövdes akut. Flertalet packades på nytt när vi skulle börja renovera köket och blivit lovade att det skulle ta ungefär sex veckor innan det blev klart. Så hade det nog också kunnat bli - om förarbetet gjorts ordentligt så vi kunde ha planerat för det. Ovanpå det sotlådorna från arbetsrummet.
Det är en hel del saker jag ännu inte hittat efter flytten, flertalet skönlitterära böcker som jag faktiskt inte har en aning om vars de har tagit vägen. Det gör mig ledsen för det är bland annat flera böcker av Astrid Lindgren inköpta på Boa. Jag tror inte någon flyttlåda kommit bort (jag märkte ju allt så himla noga med vårt namn) utan de ligger väl någonstans i en låda som ännu inte packats upp helt.
Köket är alltjämt den stora sorgen som lägger sordin på hela vår tillvaro. Även trapptornet (som också agerar hall). Vi har haft stora problem med belysningen över köksbänken. Det är en nedsänkt LED-list sedan renoveringen men av någon outgrundlig anledning valde Allvin att skarva den. Det är alltså 105 cm lång armatur vi pratar om. En snabb googling visar att man utan vidare kan köpa upp till två meter sammanhängande och 1,20 meter är en vanlig längd. Men vår skarvades. ALLT skarvades. Metallskåran den ligger i, själva fronten över LED-slingan och initialt även LED-slingan själv. Det sistnämnda ledde till att det var en mörk fläck vid skarven och efter bara ett par månader slutade halva slingan att fungera och den byttes ut. Allt detta skarvande gör dessutom att listen inte sitter kvar i nedsänkningen.
Vi har för länge sedan tappat räkningen över hur många gånger den rasat ner och vi fått sätta tillbaka den. Slutligen vände vi på den för en månad sedan (och blev då av med all form av bänkbelysning) bara för att den stannade kvar bättre åt det hållet. Exakt varför det skarvades på detta sätt vet vi inte, som hantverkare kan du alltid bara köpa nya grejer till kunden och fakturera för alltihopa - även om det blir delar över. Så varför skarva vad som måste varit överblivna bitar från andra projekt? Vi lutar åt att det är ett medvetet sätt att lura oss på mer pengar. Fakturan vi fick saknade nämligen kostnadsspecifikation, allt som ingick i den är prydligt listat men sedan bara en totalsumma. Perfekt för den hantverkare som vill fuska med någon del att inte tydligt visa vad de olika sakerna har kostat.
När jag själv skrivit fakturor så har jag klargjort vad varje del har kostat så det ska vara tydligt för kunden, då har jag ändå aldrig fakturerat för mer än några tusen. Köksinredningen kostade över 60 000 kr och vi fick det angett som en klumpsumma.
Trappen är nästa huvudvärk, golvmattor och halklister har ett bäst före-datum. Jag vet, för jag försökte få sådant åtgärdat i vår trapp/hall i Luleå men nekades. Hall och trapp omfattades inte av bofonden utan det var upp till hyresvärden att avgöra när en renovering behövde göras. Det enda de gjorde var att byta ut trasiga halklister och limma fast lösa. Alltså bara byta den som var trasig. Det är så det kom sig att nedersta trappsteget hade en grå halklist medan övriga var bruna (ljuva 70-talsinredning). Exakt samma bruna nyans finns i vårt trapptorn här. Antagligen var det väl också på 70-talet morfar fixade med det senast, i samma veva som han gjorde om köket. Livslängden är mer än väl passerad och vi hade ju tänkt renovera trappen. När vi byggde till en hall. Efter att köket var klart. Det är nu man blir ledsen igen. Idag har jag köpt lim för att för återigen limma fast halklister i trappen. Så trappen inte är livsfarlig att gå i. Det måste ju hålla "tills vidare".
Jag försökte också limma den sabla köksbänksbelysningen. Den samarbetade inte. En del frågar oss (eller rakt ut ifrågasätter oss) varför vi fortsätter leva så här. Varför vi inte gör klart eller gör om. Men vi äger inte. Vi bestämmer inte. Kommunikationsvägarna är trasiga. Sveken är många. Dessutom en bygd där alla känner alla inom branschen och håller ihop? Vilken hantverkare kan man egentligen lita på? Vilka har faktiskt RIKTIG yrkesstolthet? Vi vet inte längre. När man blir lurad av en släkting så är frågan vem man kan lita på då. Dessutom så är inte livet här guld och gröna skogar direkt. Ingen av oss har fast jobb. Jag får inte ens komma på intervjuer trots att jag bor här OCH utbildar mig till bibliotekarie. Släktingarna som bor här vill inte träffa oss. Fritidsutbudet lämnar en hel del att önska. Hade det inte varit för barnen så skulle vi inte ha någon anknytning alls till samhället. Så hur mycket ska vi utsätta oss för ännu en plågsam renovering så länge vi inte vet om vi har en framtid här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar