När jag fyllde i anmälningarna till ARN så stötte jag på patrull direkt. ARN ville nämligen inte acceptera mig som anmälare för de ansåg inte att jag var part i konflikten. Nu ska jag reda ut varför.
ARN noterade nämligen att mitt namn och min underskrift inte fanns på några officiella handlingar. Jag stod inte med på ett enda avtal och inga fakturor var riktade till mig. Det här stämmer. Den enda faktura som ställdes ut till mig var de nya vitvarorna men dessa beställde jag också själv direkt av butiken och de hämtades sedan upp av Allvin. Men vår tvist med hantverkarna gällde ju inte vitvarorna så den fakturan var irrelevant i den uppkomna situationen.
För att överhuvudtaget kunna gå vidare med ARN fick jag därför ange mig själv som ombud istället.
Men varför stod inte mitt namn på något avtal? Det gällde ändå en beställning av nytt kök i huset jag bor i och jag var delaktig i valet av inredningen och utformandet.
- Johan skötte kontakten med Allvin efter att vi fick honom rekommenderad för oss av Johans kusin. Förutom fysiskt planeringsmöte (som jag verkligen har velat få Allvin att förklara för mig hur han kunde begå så stora misstag då om han nu är en så kallad "köksexpert") så skedde deras kommunikation huvudsakligen via mail och det var också den vägen vi fick det slutgiltiga förslaget som vi godkände (och trodde de strax skulle börja med - INTE ett halvår senare). Men något avtal med Allvin skrevs aldrig och inte heller med Bälters som Allvin tog in för att genomföra själva renoveringen. Det här innebär att inte heller Johans namn finns på några avtal.
- Mamma ville betala för renoveringen eftersom det var hennes hus och hon bestämmer så när Bälters frågade om faktureringsuppgifter fick de hennes uppgifter.
- När allt hade börjat skita sig och pappa klev in för att få klart (eftersom mamma inte orkade längre) skrev hon en fullmakt så han kunde företräda henne.
En av sakerna som VI anklagats för är nämligen att bryta avtal. Det är särskilt med i hatet jag fått ta emot från Allvin. Men jag har aldrig brutit något avtal för jag har inte lovat något (inte muntligt heller) och jag har inte skrivit på något.
Jag är en van distanshandlare och jag föredrar att ta mina köp på faktura när det är möjligt för att det alltid är lättare att hålla inne med pengar än att få ersättning i efterhand. Det var därför jag ställde mig bakom när vi valde att hålla inne en (laglig) summa pengar av betalningen till Bälters tills dess att ersättningsfrågan kring sotskadorna var utredda. Det togs INTE väl emot och det var efter detta vi bad Bälters att byta ut Johans kusin som ansvarig arbetsledare för vi ville ha maximal distans till släkten nu när det började bli stökigt. Innan sotskadorna hann utredas klart upptäckte vi flertalet fel i köket och tog därför in en extern besiktningsman för att få klartecken på om det verkligen var fel eller om vi var överdrivet noga. Bälters och Allvin var inte närvarande vid denna besiktning just för att det var för oss. Men åtskilliga fel upptäcktes och vi lämnade därför över kopior av besiktningsprotokollet till hantverkarna och reklamerade renoveringen. De godkände givetvis inte detta då de inte fått närvara vid besiktningen och Allvin tog det dessutom personligt (det sägs att han sjukskrev sig i samband med detta, jag vet inte). En ny besiktning bokades in som alla involverade parter bjöds in till.
Det är efter den som det blev jobbigt på riktigt. Bälters krävde nämligen ett avtal, alltså att vi gjorde en beställning för att de skulle komma tillbaka in och åtgärda felen. Man ska aldrig behöva BESTÄLLA åtgärder av fel som hantverkaren har gjort. Nu började det muttras om att det faktiskt inte fanns något avtal till att börja med och det är helt sant. Det skrevs aldrig något avtal innan Bälters kom in och jobbade och vi hade egentligen bara e-mailkonversationen med Allvin som allt byggde på. Besiktningsmannen påpekade faktiskt detta att vi inte borde ha betalat fakturan från Bälters alls utan bara lämnat över den till Allvin då det var han som tog in dem. Men i och med att den betalades så accepterade vi ett avtal med Bälters. Eller mer exakt, mamma gjorde. Hon stod på fakturan. Detta var något som ARN också noterade när vi senare anmälde.
Mamma skrev också på det nya avtalet, beställningen av åtgärderna av köket. Det är där det fanns med en punkt som jag och Johan motsatte oss. Nämligen att hela det innestående beloppet skulle betalas när bristerna var åtgärdade. I och med att sotskadorna och kompensationen ännu inte var utredd så ville vi inte det och vi ville absolut inte ha det med på avtalet. Dessutom hade besiktningsmannen sagt till oss att vi inte borde betala de pengarna. Han var dock den som formulerade avtalet så hur den punkten kom med vet jag inte. Ingen har brytt sig om att förklara detta för oss trots att jag ställt frågan många gånger.
Avtalet skrevs på men inte av mig eller Johan, vi har inte lovat något alls och därför inte heller brutit några avtal.
Nästa skavande punkt var bytet av diskbänken. Måtten på den stämde inte eftersom köksritningen var tvungen att göras om en bit in i arbetet på grund av att Allvin begick ett misstag när han var här och mätte för inredningen. Hade han bara dragit ut spisen och sett rördragningen där bakom hade han förstått att hans initiala plan inte skulle fungera men det gjorde han inte. Inte heller insisterade han på att vi borde byta kökspanna i samband med renoveringen (något mamma tyckte var onödigt och det är ju hennes hus). Det här är vad man får när man anlitar en "köksexpert". Jag och Johan har hela tiden hävdat att Allvin borde stå för den nya diskbänken i och med att det var hans initiala misstog som ledde till att den inte passade och behövde bytas ut. Men tyvärr så lovades det muntligen att Allvin skulle beställa en ny diskbänk och vi skulle betala för den. Jag och Johan lovade dock inte detta. Muntliga avtal är hur eller hur ett elände, de kan inte bevisas. Såvida inte klåparen man anlitat bekräftar det i ett sms. Men Allvin bröt sin del av avtalet och beställde aldrig diskbänken och orsakade därför med flit ytterligare försening av köket. Dessutom gjorde han sig okontaktbar, svarade inte på telefonsamtal eller sms innan vi slutligen nådde honom och han då glatt meddelade (skriftligt) att det inte längre gällde några muntliga avtal med vår familj. Ett solklart avtalsbrott och vi hade bevis på det. Han försökte skylla på att allt var så osäkert så han ville inte beställa utan att få det skriftligt. Med tanke på vår ovilja att vi skulle betala för något som vi ansåg att han orsakat så köper jag det resonemanget fullt ut. Situationen var galet känslig då. Problemet? Allvin kontaktade oss aldrig och bad om att få ett skriftligt avtal, däremot påstod han i efterhand att "det var svårt att få till", ja det brukar ju vara det när man inte ens försöker! Han bara sket i sitt löfte, gjorde sig okontaktbar och till och med tyckte vi kunde köpa ny diskbänk från annat håll. Han hade alltså ingen avsikt att fullfölja det arbete han påbörjat.
Samtidigt hade Bälters påbörjat åtgärderna av de tidigare bristerna och med det följde bland det mest löjliga jag någonsin har stött på. Efter varje avslutat moment så skulle vi inspektera deras arbete och skriva på ett papper att vi godkände det. Detta har alltså ingen som helst juridisk bäring då man har 10(!) år på sig att upptäcka fel i samband med en renovering så det där var bara en idiotisk fånighet de höll på med. Men pappa skrev på varje papper de tog fram. En dag hade de även med sig avtalet från Allvin som han krävde skulle skrivas under och återlämnas om vi ville ha en diskbänk. Jag sa återigen ifrån att jag inte tyckte vi skulle skriva på, vi hade bevis på att det fanns ett muntlig avtal (som jag förvisso också ogillade) och dessutom borde han byta diskbänken oavsett eftersom det var hans fel att den inte passade. Pappa åkte iväg för att prata med honom men lovade innan att inte skriva på. Allvin var inte hemma. Han skrev på och lämnade i brevlådan.
Dessa fåniga lappar från Bälters fortsatte längre fram när vi upptäckte ännu fler fel (Bälters förhalade och bråkade varje gång vi upptäckte brister istället för att bara åtgärda dem, värt att notera att SAMTLIGA brister vi upptäckt har varit rimliga så det har inte funnit någon anledning från deras sida att bråka, det är de som gjort ett dåligt jobb). Men när jag fick en sådan lapp i min hand så sa jag ifrån att jag tänker inte skriva på något (dessutom var jag inte nöjd med utförande och de erkände själva att det här är det bästa som går att göra så här i efterhand). Där slutade de fåniga lapparna åtminstone komma.
Men till saken hör är att jag och Johan aldrig har brutit något avtal. Vi har fått ta emot så otroligt mycket skit (särskilt jag) men vi har inte brutit något avtal. Vi har inte lurat någon. Det jag har gjort är att skriva recensioner. Tydliga, sakliga och framför allt korrekta recensioner. Länge höll jag helt tyst om precis allting samtidigt som vi baktalades åt höger och vänster av hantverkarna och blev paria hos Johans släktingar. Detta för att mina föräldrar sa till mig att inte stöta mig med någon i onödan. Jag tog skit men fick inte försvara mig. När jag förstod att vi blivit lurade så brast det. Det var då jag flyttade ut i tältet och det var då jag valde att skriva ner min version. Det var då jag skrev recensionerna (och Allvin började rikta sitt öppna hat mot mig).
Det viktigaste för mig och Johan var att förutom att få ett bra kök klart att allt skulle slutföras på ett sätt som vi kunde leva med, som vi kunde gå rakryggat ifrån eftersom vi bor på en mindre ort, där alla känner alla och dessutom hade vi nu också fått Johans släktingar emot oss. Det behövde avslutas bra. Detta respekterades inte och nu var vi utpekade som personer som lurat hantverkare och inte håller vad vi lovar. Helt felaktigt.
Det här är vad som fortfarande skaver. Dessutom för att köket inte är klart. För att vi fått ta all skit. För att vi fått utstå allt hat. För att vi blivit utfrusna av Johans släktingar. För att INGEN vill förklara varför vi också blev lurade. Det här är den huvudsakliga anledningen till att vi i flera års tid lever med parallella planer. Dels hur vi ska ha en så anständig tillvaro som möjligt här och vad som behöver göras om vi ska bo kvar. Men också vart ska vi ta vägen om vi måste flytta. Vi har fortsatt hänga på Hemnet, vi har gått på husvisningar. Vi läser på om skolor, fritidsutbud, arbetsmarknad, etc. Vi kan inte slappna av och bara njuta av livet utan måste hela tiden ha en alternativ plan under uppbyggnad. Det är otroligt slitsamt. Dessutom ifrågasätts vi öppet, varför renoverar vi inte bara klart köket? Varför gör vi inte bara om det? Vart ska man börja där? Dels vill vi inte utsätta oss för stressen av en ny renovering om vi ändå inte ska bo här. Dels så har vi ingen hantverkare längre, eller målare för den delen. Det här är en liten ort där alla känner alla och många hantverkare håller varandra om ryggen, det blev vi tidigt varse när vi märkte hur snacket och baktalandet gick på orten. I allt detta ska vi hitta några vi känner vi kan lita på?
Ovanpå så är det personerna som skulle kunna öka trivseln för oss men som väljer aktivt att inte göra det utan snarare bekräftar att det andra alternativet är vad vi borde välja. Men det här är också det enda hem som barnen minns, det är här de har sin skola och sina vänner. Vi slits bokstavligt talat sönder i hur vi borde gå vidare.
Samtidigt som det enda felet vi gjorde var att lita på Johans kusin och välja fel hantverkare. Vi har betalat ett riktigt högt pris för det misstaget.
