Det är fortfarande overkligt men ändå sant. Jag börjar visserligen mina dagar redan strax efter sex på morgonen (fast när jag hade en del vikariat längre bort så startade jag timman tidigare) och frukost blir oftast med Johan som då hunnit hem från jobbet och kan hjälpa till att få Liten klar inför förskolan. Lämnar hemmet strax efter halv åtta och är på några minuter framme vid förskolan där jag i lugn och ro kan klä av henne och se till att allt är bra (samt bli ignorerad och varken få puss, kram eller vinkning..). Glider sedan ut från förskolan och förflyttar mig knappa 10 meter innan jag går in på skolan och är strax efteråt på plats i lärarrummet!
Från mitt klassrum så ser jag sedan Emma när de är ute och leker och ibland kan jag vinka till henne genom fönstret. Det tog nästan 1,5 vecka innan hon förstod att jag numera gömmer mig i närheten om dagarna men fastän hon vet att jag finns så nära så går det ändå bra att fortsätta leka med kompisarna.
Jag äter med eleverna varje dag. Alltså inga matlådor som ska packas. Tyvärr har skolmaten blivit mycket godare än jag minns den så jag tror jag äter lite för stora portioner. Gårdagens vegrätt var helt underbar! I skolköket har de hört talas om Liten.. det där barnet på förskolan som äter vansinnigt mycket..
Två dagar i veckan hämtar jag Emma och glider då som sagt vad smidigt över till förskolan minuten efter att jag gått från jobbet. De andra dagarna så ser jag genom fönstret när Johan kommer och kan både vinka och gå ut och hälsa på min lilla familj som är på väg hem. Det funkar dock lite sämre för har man väl gått hem från förskolan så är tydligen mammas sällskap uppskattat, igår försökte Liten bryta sig in i mina elevers kapprum för hon ville till mig..
Jag kommer hem bara minuter efter att jag lämnat jobbet. På riktigt! Det här är onekligen den kortaste pendlingstiden jag någonsin har haft.
Börjar bli lite varm i kläderna med klassen med, det är rätt häftigt att inte bara hoppa in som timvikarie utan att faktiskt få planera och genomföra sin undervisning ordentligt. Att få styra och ställa lite. Och lite äkta insyn i vad som gömmer sig i skolans värld. För jag ska vara med på alla arbetslagsmöten och annat som hör till. Men visst märker jag redan av att det är slitigt. Jag kommer alltid för tidigt till jobbet och jag går alltid därifrån senare än planerat (tur att förskolan är så nära så jag slipper dåligt samvete för de extra minutrarna) och tar man verkligen den rast man har rätt till om dagarna? Ryggsäcken full med saker som ska rättas om kvällen och helgen. Och nog är tröttheten total när det är läggdags.
Men det är faktiskt en rätt så lyxig tillvaro nuförtiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar