lördag 19 mars 2016

Har du någonsin tröstat ett febrigt barn som vaknade av en jordbävning?

Det har jag. Nu ikväll. Satt vid datorn och betalade räkningar när det började mullra och sedan började lava-lampan i fönstret skaka. Johan och Emma vaknade och Liten var ledsen. Kan förstås vara lite läskigt. Jag minns min första jordbävning. Tre på natten. Höst. Mörkt. Jag började omedelbart spana efter UFO:t som måste ha landat utanför huset. Det var på fullaste allvar min första logiska tanke. Den här gången kollade jag ut efter en lastbil som borde kört förbi utanför huset (det känns faktiskt rätt så mycket när tunga fordon går förbi) innan jag snabbt bytte tanke och konstaterade jordbävning. Sedan gick jag och plockade upp ledsen Emma ur sängen och bar in henne till nyvaken Johan. Det här var deras första jordbävning. Och jag måste ha tappat lite barnslig tro sedan sist. Inga UFO-tankar den här gången. Det är tråkigt att bli vuxen..

Inga kommentarer: