Inför helgen blev jag sugen på pizza men då min mage vägrar acceptera köpepizza utan att bli ett ilsket inferno så tyckte jag att det var en bättre idé att Johan bakade pizza åt oss till middag och det nappade han på!
Men när jag så upptäckte hur Johan (och köket) såg ut efter tillverkning av pizzadeg så stod det klart att Johan behövde sin 18-månadersbröllopspresent i förtid. Så jag lämnade över ett brunt stort papperskuvert till en mycket fundersam Johan (jag var för lat för att orka slå in det ordentligt) och tadaaa!!! Ett mycket stort och rejält (nästan för rejält, min man är smal!) supermanligt förkläde!
 |
| Så glad man kan vara! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar