Sådär ja! Hemma i Luleå ett tag och redo att fascineras över hur den manliga hjärnan fungerar. Johan gillar inte det sista i matförpackningar, när något är nästan slut så börjar han på en ny förpackning - utan att ta det sista i den förra förpackningen. Och värt att notera - utan att slänga den nästan tomma förpackningen. Konsekvensen blir förstås att vårt kylskåps upptas av idel öppna, nästan slut förpackningar.
Vanligtvis så är jag på Johan för detta och kan se till att antalet onödiga förpackningar hålls till ett minimum, men nu är jag ju inte hemma lika mycket längre och då kommer man hem till följande:
- 3 st öppnade filpaket, varav det äldsta har ett bäst före datum som inträffade samma dag jag reste härifrån förra gången.
- 4 st öppna, ihopklämda kaviartuber. Värt att tillägga, kaviar är något Johan börjat äta på nytt sedan jag började med mitt dubbla boende. Har säkerligen något att göra med att han fullständigt förvägras pussar efter att ha ätit kaviar.
- 3 st öppna bregottpaket. Här försökte jag vara listigt när jag gjorde frukost och nästan tog slut på det med minst kvar i - jag ställde in det i kylskåpet överst och ytterst! Det minst använda gömde jag längst in i kylen. Någon som vågar sig på att gissa vilket paket Johan tog när han steg upp och gjorde sina lunch-mackor?
Det är roligt, skönt, härligt och allmänt underbart att vara hemma! Men vissa saker är och förblir fruktansvärt irriterande!
För jag förstår det faktiskt inte.. om man nu inte vill använda det sista så kan man väl åtminstone kasta ut den gamla förpackningen? Eller?
1 kommentar:
Nu har Johan gjort sina natta-mackor och antalet bregott-askar är nere på ett och antalet kaviartuber har krympt till två.. Han kan när han vill (och är bevakad).
Skicka en kommentar