Första dagen som sambo var ju då egentligen massivt fullbokad, 3 timmars rep med Luhrarne på kvällen gjorde ju sitt. Fast lite egentid hanns förstås med. Själv sprang jag ju runt i panik och städade på förmiddagen och fick en timma extra för att pålitliga SJ självfallet försenat Johans tåg.
Idag var jag förstås tvungen att jobba en hel del, och så extrarep och en mycket lyckad nollespelning, jag t o m satte den där omöjliga raden med de omöjligt löjligt höga tonerna (allt är förstås Dans fel). För att inte Johan skulle få för sig att bli sysslolös så fick han en checklista med saker att fixa medans jag jobbade. Inklusive att agera packåsna så jag inte behövde släpa klarinett, noter, Luhr-rock och hatt till jobbet. Man ser lätt överlastad ut när man bär två instrumentväskor och två vanliga väskor samt har en tibbifierad hatt i handen. Min lunchlåda som jag gjort i ordning glömde han dock så det fick bli macka på STUK istället.
Turligt nog fick jag en sockerkick på jobbet sedan i form av tårta, även om det är en konst att äta en hembakad tårta med bananlager och grädde ovanpå när man inte äter vare sig banan eller grädde. Men det var ju avskedsfika!
Resten av Johans uppgifter gick bättre, han lyckades handla allt på listan och löste mitt problem med digitalboxen. Som jag för övrigt fortfarande hatar!! Vad ska jag med bättre bild och fler kanaler till när jag ändå bara kan se på en kanal i taget?? Mitt tv-tittande har blivit sämre sedan digital-tv kom in i mitt liv.
Helt klart en plussida med sambolivet är att ha någon som skickar sms och undrar när man kommer hem och sedan finns där när man kommer hem! Så roligt brukar det inte vara att komma hem från jobbet!
Fast min stackars nollesjuka sambo sover här bredvid mig på soffan nu.. det är inte lätt att vara man, förkyld - och göra sitt bästa för att inte framstå som ynklig. Men jag ska vara snäll sambo och fixa te och kvällsmacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar