Min tanke är ju att man ska försöka undvika att vara för självuppoffrande och inte glömma bort sig själv, barn är viktiga ja, men man måste må bra själv för att kunna vara en bra förälder. Så därför tar jag avstånd från den självuppoffrande modern. Det har dock visat sig att min kropp har en egen vilja. Tydligen har den bestämt sig för att ge upp en av dess egenskaper jag verkligen har njutit av under många, många, många, många härliga år.
Mitt insektsmotstånd.
För så har det varit under större delen av mitt liv. Insekter gillar mig inte så de lämnar mig ifred. Jag får sällan myggbett och trots mitt springande i skogar så har jag ännu bara haft en liten fästing (och den fick jag dessutom under en picknick!). Det enda jag inte lyckats avskräcka är getingar och då förstås jordgetingar i synnerhet (fast jag har viss förståelse för deras utbrott mot mig då jag ju faktiskt klev i deras bo..).
Men den här sommaren har jag blivit ovanligt aggressivt attackerad av myggen och jag förstod inte varför. Förrän jag såg Emma. Sittande där mitt bland myggen och de lät henne vara. Istället sökte de sig till människorna i närheten. Min kropp gav bort myggskyddet till min dotter.
Jag är den självuppoffrande modern..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar