Har precis tagit in det sista från tvättstugan. 17 maskiner tvätt totalt. Nu ska hela alltet vikas och samtidigt ska mer små barnkläder rensas ut från Litens garderob. Där någonstans fastnade jag. Barnkläder. Hur mycket elände som jag haft sedan hon föddes på grund av begagnade barnkläder. Tänker. Filosoferar. Och faktiskt. Någonstans kan jag ändå se in i framtiden. Jag vet att det finns ljus och härlighet där framme. Men den biten kan jag inte se. Den är ännu oskriven. Den kan ta sig vilken väg den vill. Men det finns en väg som redan är utstakad. Som redan är skriven. Den är nattsvart. Den är fylld av mörker och misär. Den biten kan jag inte påverka. Den kommer för alltid att vara. Det enda jag kan göra är att försöka minska dess storlek. Att se till att den aldrig får ta över. Att den aldrig får makten över mitt och min familjs liv. Det är vad jag har att kämpa för. Att ondskan ska få minimalt med inflytande.
