Så har man överlevt ännu en jul och ett nytt år stundar!

Lilla familjen lyckades förflytta sig hela vägen ner till släkten i år och fira den så kallade nedskalade julen ihop. Alla är rörande överens om att det blev en mycket lyckad jul men den nedskalade biten totalhavererade.. Vissa familjer är nog inte menade för nedskalning..

Emma har fått stimma runt med sina sysslingar (hon ville ta med sig en av dem hem på julaftonskväll) och verkar allmänt stortrivas bland både stora och små släktingar och med nya och gamla leksaker. För den som inte redan visste om det så är det fruktansvärt obekvämt att sova med en radiostyrd Bärgarn-bil i en bäddsoffa när tvååringen inte vill sova i sin egen säng utan istället tar med både sig själv och sina leksaker till vår sovplats.

Jag har också hunnit med att baka överdrivna tågtårtor för att fira att Johan slutligen lämnat de ungdomliga 30 bakom sig och blivit en mogen gubbe på 40 år! Detta samtidigt som nya soffan på allvar utmanades, är den för stor, alldeles lagom eller till och med för liten? Den var inte för liten i alla fall.. och dessvärre har alla medlemmar av lilla familjen utsett samma hörn som sin favoritplats så vi har redan några bekymmer att ta itu med där.

Men vilket år är det jag snart lämnar bakom mig? Och vad väntar i det nya året?

Familjen:

Vi lever och frodas, Johan och jag firade åtta år som par, fem år som gifta och två år som föräldrar. Vi fortsätter att ge oss ut på nya äventyr ihop och har tillsammans fått se Emma göra enorma framsteg under det gångna året och fortsätta utveckla sin personlighet. Det nya året kommer med nya utmaningar då vi blir en ännu större familj och nu verkligen jobbar på hårt med planen att omlokalisera oss från lägenhet till hus.

Många fler roliga tårtor ska det bli! Något ska väl kunna matcha Emmas Barbapapa-tårta..

..och Johans tågtårta!

Idrotten:

Vi har fortsatt harva runt på skidorienteringar och faktiskt sprungit orienteringar lite varstans i landet. Emma har fortsatt att utvecklas i sin egen takt och fått ytterligare ett antal miniknat under bältet. Både jag och Johan gjorde till vår egen förvåning ovanligt bra ifrån oss på nattorienteringar där jag själv verkligen presterade på en bättre nivå än jag hade väntat mig. Nattorientering var något jag helt lämnade bakom mig som skadebenägen tonåring men återupptog igen häromåret och i år tog jag stora kliv framåt. Funderar på om jag kanske borde utveckla det till min specialitet. Har även klivit fram som tävlingsledare och petat med banläggning till MTBO när Johan ville köra en närtävling. Kommande vårsäsong kommer nog mest innehålla just att utveckla min banläggning och kanske även peta lite i tävlingsledarskap. Men till höstsäsongen hoppas jag vara på banan fullt ut igen och kunna springa igen. Veteran-SM kanske skulle kunna vara ett fint mål att sikta på.

Mycket mer orientering ska det bli.

Musiken:

Jag har förstås fortsatt spela i mitt musiksällskap och jag trivs, jag planerar att fortsätta spela under hela nästa år med en möjlig kort paus kring själva förlossningen. Alla borde musicera mera! Vi har också tagit chansen att gå iväg och njuta av lite livemusik. Vi såg Orup när han var på turné och under det kommande året har vi tagit sikte på både Jerry Williams turné samt att jag bokat biljetter till GES i sommar. Man måste våga tro på framtiden och att det löser sig! Så barnvaktserbjudanden tar vi tacksamt emot. Ett barn nu i februari och ett till två barn till sommaren.

Karriären:

Här har det varit högt och lågt, jag har gjort en seriös satsning mot att försöka bli behörig lärare bara för att gång på gång få slåss mot de sega väderkvarnar som universitetet och politiken ställer upp mot en. Men jag fick ändå chansen att ha min egen klass två månader i våras och jag jobbade i sommarskolan med ensamkommande flyktingungdomar och vet att jag verkligen skulle vilja bli lärare. Men i dagsläget kommer jag inte slita ut mig för att bli det. Dubbelarbetet som krävs är orimligt och vansinnigt och jag ställer inte upp på det. Så jag ansökte om att få starta eget och många diskussioner senare med skatteverket fick jag klartecken! Med lite tur så kommer det nya året innebära egna uppdrag och en helt ny framtid för mig. Vill skolvärlden ha mig så får de banne mig ställa upp lite mer och visa sig från sin bästa sida. Jag har fortfarande åtminstone 30 yrkesverksamma år kvar så jag är väl värd den investeringen!

Hälsan:

Jag har hållit mig skadefri hela barmarkssäsongen! Ja bortsett från lite blåmärken och rispor förstås. Några futtiga förkylningar har bromsat mig lite i perioder och det var faktiskt lite slitigt med orken i början av graviditeten och jag har haft en del känningar som jag misstänker kan vara foglossning (när jag väntade Emma mådde jag så oförskämt bra hela tiden med inga krämpor alls så det här är nytt för mig). Slutligen så visade det sig också att det faktiskt kan ha varit att det är mina studier vid LTU som bidrog till att min huvudvärk började för nu när jag gått på regelbundna föreläsningar fick jag ont igen. Stolarna fungerar helt enkelt inte för mig. Jag får spänningar i musklerna vilket ger mig värk. Många föreläsningssalar har också fortfarande exakt samma inredning som när jag först började vid universitetet. 

Utöver det är jag ändå lyckligare än någonsin! Allt jag varit med om i mitt liv behövdes för att jag ska befinna mig precis här och nu med exakt den här underbara lilla familjen! Jag skulle inte byta ut en enda upplevelse eller erfarenhet. Skit i om om bara varit, jag vill inte ha om, det här är mitt liv och det här är det bästa som finns!

Nu går vi in i 2017 och det kommer bli magiskt!