Inte ens när Johan bröt armen för två år sedan när Emma bara var 3,5 månader så har julens förberedelser stött på så mycket förhinder som i år. Sjuklingarna jag lever med har ju hostat och snörvlat och haft sig till och från i över 1,5 månader och lagom till att november blev december så fick de också mig på fall. Mitt eviga dubbelarbetande har knappast gjort saken bättre. Tid har helt enkelt varit en extrem bristvara den här hösten.
Men att vara förkyld gav mig lite tid att fundera över olika prioritet och så bestämde jag ändå till slut att vi skulle baka ut pepparkaksdegen igår. Den hann jag göra i alla fall innan hela familjen blev sjuk samtidigt. Snopet nog missade dessutom Emma när de bakade pepparkakor på förskolan.
Emma var mycket exalterad när alla tog på sig förkläden och passade även på att äta lite mjöl med en sked (däremot så åt hon inget alls av pepparkaksdegen). Så fort jag nämnde baka så började hon ta fram kavlar ur lådan och dela ut. Johan fick min gamla barnkavel och själv skulle hon ha sin våffelkavel som vi köpte på kyrkans loppis tidigare i höstas.
Kavla var lite tungt och tråkigt, men att mjöla bakbordet och trycka fast formar var desto roligare. Roligast av allt för förstås att pilla loss själva pepparkakan och slänga den på plåten där Johan gjorde sitt bästa för att veckla ut de igen.. Summa summarum så gjorde Emma med viss assistens några plåtar med våffelmönstrade pepparkakor.
Sedan jagade jag ut familjen ur köket och bakade ett antal plåtar "finpepparkakor" i något högre tempo. Ikväll har jag sedan dekorerat och konstruerat årets pepparkakshus som i själva verket är ett pepparkaksland. Jag har på känn att det inte kommer få stå orört överhuvudtaget därav beslutet att göra det i smådelar istället så vi slipper några katastrofala husras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar