Vilken sorts lärare vill man vara?

På högstadiet hade jag de allra tråkigaste klassföreståndarna man kunde ha. Sådana som aldrig gav det där lilla extra. När vi skulle springa Rösjön runt och samla poäng till sin klass så stod de där vid målområdet, icke-friluftsklädda, skulle absolut inte delta och såg allmänt obekväma ut. När det var den traditionella maskeraddagen för niorna så kom de förstås icke-utklädda medan andra lärare (både äldre och yngre) självklart deltog i festligheterna. Men våra lärare bjöd inte alls på sig själva.

När musiklektionen ställdes in så höll jag egen, jag lyckades lura nästan alla att våga sig på att provspela klarinett. De var tveksamma till att börja med men sedan kom de igång så pass att det blev svårt att bryta för nästa aktivitet.

Det blev lite fniss och spektakel i matsalen när jag faktiskt tvingades spotta ut blodpuddingen i servetten, vissa saker bara går inte att äta.

När jag fick veta att det är en årlig tradition att pedagogerna spelar brännboll mot årskurs sex sista veckan på terminen så anmälde jag mig självklart. Och jag gick all-in! Från sport-BH:n till Renen-tröja och löparskor. Inga halvmesyrer. När tillfälle gavs att smygträna lite så passade jag och några andra lärare på. Och vi gav allt under matchen! Slagarmen värker fortfarande lite, jag är inte van att röra de musklerna.

Cykla iväg med eleverna för en utedag. Inga problem. Någon annan kan åka buss med de elever som av olika skäl inte kan cykla. Men jag? Självklart cyklar jag. Det är inte det allra minsta avkopplande att cykla samtidigt som man ryar och håller koll på massa obetänksamma elever men vadå? Så klart man ställer upp!

Jag ser nog allt hur barnen himlar med ögonen ibland, hur de utbyter blickar och leenden. Men jag tror ändå att innerst inne föredrar de lärare som faktiskt ger det där lilla extra.

Mina klassföreståndare på högstadiet var som sagt vad inte så mycket att hurra över, men vi hade en annan lärare som tog sig an oss på det sätt en klassföreståndare borde göra. Som bjöd hem oss på fika i sin trädgård innan vi slutade nian. Det är sådana lärare man uppskattar och kommer ihåg många år senare. Det är en sådan lärare jag vill vara.

Det ömmar i alla möjliga muskler efter en väldigt aktiv skolvecka med många fysiska aktiviteter, men det var utan tvekan värt det. Imorgon säger jag hejdå till min klass.

På måndag väntar nästa uppdrag. Jag kommer gå all-in på nytt. Jag vet inget annat.

Det här med integritet.

Det var ganska så okomplicerat att blogga tidigare. Jag är skapligt privat av mig och väljer aktivt vilken del av mitt liv jag vill ska synas i bloggen och framför allt vilka delar av mitt och Johans liv som det kan skrivas om. Johan har hela tiden haft möjligheten att lägga in ett veto om han har önskat. Så långt är allt väl.

Men det är inte så enkelt att blogga längre för jag har en person till att ta hänsyn till. Emma saknar möjligheten att säga ifrån. Hon kan inte samtycka till vad jag skriver om. Hennes integritet måste skyddas och det är mitt och Johans jobb att göra det. Därför är vi sparsamma både att publicera bilder av henne på nätet men också att skriva vad hon gör. Det är inte alltid helt enkelt för som alla stolta föräldrar så vill vi helst av allt berätta för hela världen om varenda liten oväsentlig detalj hon gör. Men det går inte. Så det är svårt att skriva numera. För mitt liv, det jag gör nu, består av förklarliga skäl mestadels av min familj!

Min underbara lilla familj! Om åtta timmar kör vi hårt igen! Inga sovmorgnar här inte!

Vem är lik vem egentligen?

Liten älskar att städa. Eller mer exakt, hon ogillar oreda. När man har tvättat av henne efter maten så springer hon tillbaka in i köket, får syn på spillet vid hennes plats och utbrister:

"-Ujujuj!"

Sedan sträcker hon sig efter hushållspappret och blir irriterad om hon inte genast får för nu måste man börja torka upp. Så ner på alla fyra och städa.

Det är då Johan ser fundersam ut och krasst konstaterar:

"-Det där kommer inte från mig!"

I nästa stund knögglar Emma ihop pappret och släpper det på golvet och går sin väg för att göra något annat.

"-Okej, det där kanske kommer från mig.."

Smulor är otacksamt att städa upp, då tröttnar hon ganska så snart. Men spill i form av fil och liknande, ge henne en fuktig trasa och golvet är rejält avtorkat efteråt.

Det är ordning och reda på vår lilla tjej!