Vinterns träningsschema blev ju inte riktigt som jag tänkt mig. Det kom inte igång som planerat då Johans trasiga arm under en tid omöjliggjorde att han kunde ta hand om Liten på egen hand. Vi fick visserligen en hel del skidor åkt (i teorin går det fortfarande att åka men senast jag var ute så kändes det lite väl isigt för min smak så jag packar ihop för säsongen) vilket har varit mysig och snäll träning. Lite för snäll.. Sedan några veckor tillbaka har jag slutligen lyckats få mitt nya träningsschema att funka och det är inte alls så snällt mot musklerna. Nu utmanar jag muskler som har fått ha det rätt så lugnt under väldigt lång tid.
Jag är springandes igen! Det tog nästan två år, men det känns som att kroppen är redo. Jag har inga som helst känningar i min fot, när jag gör balansövningarna så går det alldeles utmärkt! Fast det var ju där med att springa med sin nya kropp. Graviditeten har lämnat sina spår.. Mina träningskläder passar inte! När jag började löpträna igen för några veckor sedan så var det lugnt, det var fortfarande kallt så jag hade underställ som blev som ett extra hållbart lager som också fyllde ut lite.
Idag på orienteringsträningen så spände jag om tränings-BH:n och knäppte den på de innersta hakorna men den passar verkligen inte längre. Min kropp har krympt. Tightsen fick jag också dra åt så hårt jag kunde och knyta för att inte riskera att de halkar ned. Måste investera i lite nya träningskläder i mindre storlek.
Tyvärr är jag inte riktigt framme vid den form jag planerat för säsongsstarten men jag känner ändå att jag är på gång. Jag tror det här kommer bli en bra säsong. Måste bara chocka igång rätt muskler igen.
