Ibland pratas det om ens personliga varumärke, vilken bild man vill förmedla av sig själv. Jag håller stadigt koll på mitt eget. Jag googlar regelbundet mig själv för att se vilken information som finns ute om mig själv som är "populärast" för tillfället. Jag är väl medveten om att arbetsgivare ger sig ut på nätet för att kolla upp arbetssökande.
Så jag har alltid det i åtanke när jag publicerar något på nätet och det händer också att jag tar bort saker i efterhand därför att antingen jag själv inte tycker att det var passande eller att någon annan bett mig göra det. Jag har också bett andra personer ta bort publiceringar som berört mig som jag inte velat ha ute. Naturligtvis så är det ingen garanti för att det verkligen är borta, någon kan ha hunnit kopiera och spritt informationen men det kan jag inte styra över.
I nuläget har jag 16 blogginlägg liggande bland utkast. Det händer regelbundet att jag skriver något som jag inte är säker på om jag vill publicera så jag skriver, sparar, läser igenom senare, kanske skriver om, kanske låter det vila ett tag till och i slutänden så blir det antingen publicerat eller så kastar jag det.
Som vi alla vet så är det lätt att tro att andras liv är så perfekta utifrån vad man ser om dem på nätet, för de flesta gör precis som jag, funderar på vilken bild av sig själva som man vill ska synas utåt. Det är lätt att låta sig luras att någons liv är precis så som det ser ut på nätet och glömmer bort att så mycket mer kan gömma sig runt knuten. Jag kan lova er alla en sak, den som tror att den kan lära känna mig, mitt fullständiga sanna jag endast utifrån vad jag publicerar i min blogg, på twitter eller på facebook - den misstar sig gruvligt. Mina djupaste, innersta tankar, de hamnar inte på nätet - inte ens de som kanske borde vädras offentligt.
Jag tar också ett ansvar för andra personer som berörs av mina aktiviteter på nätet, Johan är väl införstådd med vad jag skriver och jag tar som sagt vad bort saker om det efterfrågas. Nu hamnar jag sällan i den situationen just för att jag försöker tänka igenom ordentligt innan jag lägger ut något. Det gäller framför allt bilder. Jag vet att folk regelbundet stjäl bilder från andras bloggar och jag har länge haft en plan för hur jag ska göra mina bilder mer attraktivt men tyvärr har jag inte prioriterat att jobba med just det.
Barnbloggar är ett kapitel för sig, jag läste förra året om att några ur Republikanska föreningen ville polisanmäla kungahuset för att de ansåg att de utnyttjade prinsessan Estelle just för att hon inte kunde samtycka till publiceringarna och att hennes mänskliga rättigheter kränktes. Med det resonemanget så skulle varenda förälder som bloggar om sina barn åtalas. Jag håller med om att barn inte kan samtycka och därmed är det mitt jobb som förälder att bevaka Emmas intresse åt henne. Därav att varken jag eller Johan knappt lägger ut några bilder alls på Emma vare sig här i bloggen eller på facebook. Visst berättar vi lite om vad hon gör, men det är samma saker som vi berättar för folk vi träffar om hennes påhitt. Så har trots allt föräldrar i alla tider gjort, berättat för omgivningen om vad deras små telningar håller på med.
Man kan förstås invända att internet är så mycket större, att då får ju "alla" reda på vad som händer, det är dock en sanning med modifikation. Bara för att något är tillgängligt på nätet så betyder det inte att det drar till sig uppmärksamhet eller en stor läskrets.
Jag håller som sagt vad ögonen på min bloggs läskrets, tro inget annat, jag har fina spionverktyg där jag följer upp er läsare. Jag vet precis vad som intresserar er och vad ni är totalt ointresserade av. På så vis vet jag till exempel att mitt populäraste inlägg som lockade hela 97 sidvyer handlade om mörkläggningen kring min graviditet. Näst populärast var Johans och mitt ninja-bröllop med 79 sidvyer. De populäraste inläggen har också det gemensamt att de har jag länkat till från facebook så många av mina facebookvänner har klickat sig vidare till bloggen.
Gällande kommentarer på mina inlägg så har jag valt att ha förhandsgranskning, på så vis kan jag hålla koll full koll på vad som skrivs. Samtidigt är jag fullt medveten om att många avstår från att kommentera helt i bloggar som tillämpar förhandsgranskning men det bryr jag mig inte om, jag är inte ute efter att få massa kommentarer.
En annan ständigt återkommande tanke är förstås om jag ska stänga in min blogg så att endast inbjudna läsare kan se den, där har jag funderat en hel del på och kommer som sagt vad ofta tillbaka till. Självklart kan man uttrycka sig ännu friare och vara mer personlig om man begränsar vilka som får läsa bloggen men är det mitt mål? Är det vad jag vill uppnå? Med en stängd blogg så skulle jag förlora all möjlighet att använda bloggen som ett debattverktyg och ibland skriver jag ju saker som jag gärna ser att även de utanför min ordinarie läskrets ska kunna nå. Det argument som talat mest för att stänga bloggen är faktiskt att jag ibland känt att människor använt min blogg som en ursäkt för att slippa kommunicera direkt med mig. Genom att jag serverar dem uppdateringar ur mitt liv så slipper de ju prata med mig för att få reda på vad jag sysslar med. Nu är det som sagt vad bara en tillrättalagd bild av mig som hamnar i bloggen så helt givande är det förstås inte att tro att man kan få veta allt som händer i mitt liv endast genom att läsa min blogg.
Men i snitt så läses varje inlägg jag skriver av kanske 10 personer, så länge den siffran inte stiger dramatiskt så ser jag ingen anledning att stänga in min blogg helt. Jag är helt enkelt inte så intressant som person och mitt liv är alldeles för tråkigt för att en hel massa människor ska bry sig om att följa vad jag sysslar med. Att då stänga till min blogg känns smått överdrivet.
