tisdag 27 maj 2014

Silva League

Säkerligen något absolut alla kände till men jag säger det ändå.. under helgen som gick så var det de tre sista deltävlingarna i Silva League med den avslutande finalen i söndags. Som medlem i arrangörsklubb så har Johan och jag förstås varit delaktiga och arbetat både inför och under tävlingsdagarna.

Jag har under våren fixat med lite marknadsföring och presskontakt för att slutligen under själva tävlingsdagarna jobba i Markan. Marknadsföringen var rolig då jag fick utnyttja mina tidigare jobberfarenheter och göra saker jag vet att jag är bra på. Markan är en klassiker och faktiskt är det redan tredje gången under vår korta tid som medlemmar i OK Renen som jag jobbat där. Johan hade istället blivit indragen i sekretariatet där han fick hoppa runt mellan olika uppgifter.

På fredagen var det sprint nere på stan och sörlänningarna fick känna på en inledande stadsbana som sedan efter varvning hade några kluriga skogskontroller ute på Gültzaudden. Luleå visade upp sig från sin bästa sida med strålande sol och så förstås tillhörande massiv vind.. vi var ju trots allt nere vid älven. Av någon intressant anledning så råkade ansvaret för att det alltid fanns kaffe falla på mig. Kan ni tänka er att det inte ens är sju år sedan jag gjorde kaffe för första gången? Innan Johan lät jag inte ens kaffe komma över tröskeln till mitt hem utan det var en av mina första välkomnande gester gentemot honom att jag köpte hem kaffepulver.
Varvningskontroll sprint.
Under lördagen och söndagen flyttade tävlingen ut till Bälingeberget. Där möttes vi av ett klassiskt målområde på en åker! Komplett med små fina minibroar utlagda över dikena som löpte i raka rader över fältet, Bajamajor vid skogsbrynet och utomhusdusch! Precis som det ska vara på orientering. Jag har fått uppleva alldeles för många arenor på grus sedan min återkomst till orienteringen. På söndagen skulle jag påminnas om nackdelen av gräsfält..

Efter lite trixande hade jag och Johan löst det så våra arbetspass började ungefär samtidigt så Johan fick möjlighet att sova en stund innan vi åkte ut. Regnmolnen hotade till och från och det kom också en regnskur på förmiddagen för att senare klarna upp och först när alla tävlande gett sig av hemåt så kom regnet tillbaka. Jag fick slita hårt i Markan! Bälingeberget bjöd på utmanande orientering och det var många som sökte sig till Markan efter en liten gottebit som tröst. Vi sålde helt slut på godis och framemot eftermiddagen blev det snabbt magert även på läsk- och bullsidan. Jag tjyvlyssnade förstås lite på diskussionerna hos löparna och de flesta verkade ändå gilla banorna, trots att de missat så uppskattades den kluriga orienteringen. På kändisspansidan så sålde jag sallad till Jesper Lysell. Annars hann jag inte se speciellt mycket av tävlingen under lördagen just för att vi hade så fullt upp inne i Markan.
Målområdet innan tävlingen riktigt var igång - sedan blev det fullt upp att jobba istället!
När Johan och jag tagit oss hem på sen eftermiddag och satt och åt så ringde min telefon och det visade sig att det inte var meningen att jag skulle stå uppskriven på arbetspass alla tre dagarna och därmed fick jag frisedel på söndagen då det ändå skulle vara mycket folk i Markan. Så vad gör man med en ledig dag samtidigt som det pågår en stor orienteringstävlingen i närheten?

Efter att en hel natt av regn blött upp skogen rejält så tittade ändå solen fram igen och jag bestämde mig för att använda min fridag på bästa vis. Så jag anmälde mig till en Öppen Motion-bana och gav mig sedan ut på klättring på Bälingeberget. Planen var att starta så pass tidigt så jag skulle hinna tillbaka innan seniorklassen skulle avgöras.

Att jag är fortsatt gående visade sig dock inte vara mitt största bekymmer, överlag var det inga problem att ta sig fram uppe på berget. Fast jag halkade till vid något tillfälle, fick knyta åt skorna extra för att minska risken för stukning och jag trampade faktiskt ner i en grop med - men i promenadtempo så är skaderisken inte så stor. Problemet blev istället att jag slarvade med kartläsningen uppe på berget och därmed kom jag snett och missade andra kontrollen. Jag hade en god plan men det blev inte riktigt som jag tänkt mig och när jag läste in mig så visste jag att risken fanns att jag utgick från fel sten - vilket jag också gjorde. Därefter redde det sig dock ut sig och jag tog kontrollen utan problem. Förutom att jag senare höll på att göra en dunderblunder och ta in på fel stig då jag inte vridit klart kartan så gick det helt okej. Var lite tungt till sista kontrollen dock då man skulle följa en stig som löpte tvärs över ett kärr och vid det här laget så var jag minst sagt bland de sista från icke-eliten att passera och det var rejält söndertrampat. Eliten hade en egen sista kontroll.

Lagom till att jag stämplar vid sista kontrollen så hör jag speakern säga att Tove Alexandersson är vid sista kontrollen så visst fick jag se målgången - på riktigt nära håll! Hon passerade mig ju på upploppet! När jag har gått nästa hela målfållan runt och strax är framme vid målet så kommer nästa målgång då Gustav Bergman springer i in som segrare. Så jag missade ju inte målgångarna i alla fall.. Även om det blev lite längre tid i skogen än planerat. Men det var kul att komma ut. Bälingeberget var precis så stenigt som jag mindes det.

Det obehagliga med att vara på ett målområde på en åker då? Jo, när jag skulle till bilen för att lämna regnkläder och stövlar och istället hämta gympaskorna (vartenda litet regnmoln hade vid det här laget blåst långt bort!) så får jag syn på något obehagligt bekant i gräset bara några få meter ifrån mig. En pömsig och smått förvirrad (stressad av närvaron av ca 800 människor kanske) huggorm förflyttar sig okoncentrerat i gräset! Framför den finns ett av alla dikena så den tar istället sin tillflykt under närmaste bil - vilket knappast lugnade mig för det var ju längre bort i den raden vår bil stod parkerad! Brr!!!! Faktiskt mitt första möte med en orm i Luleå (den senaste ormen jag träffade var på en orientering nere i Stockholm för en typ 10 år sedan eller så) men jag hade gärna kunnat vara utan det mötet.

Sedan vet vi alla att det är oartigt att kändisspana i duschen men nu råkade jag faktiskt vara där precis samtidigt som Tove Alexandersson så det var inte ett aktivt span.. Hon kom ju ändå i mål strax innan mig så det föll sig rätt så naturligt.

Så vitt jag hörde så gillade de flesta utmaningen av söndagens långdistans med, det var utslagsgivande och rolig orientering. Då vi var föga hjälpsamma under rivningen (som verkade vara under kontroll hur som) i och med att jag inte kan göra saker som lyfta och bära tunga saker utan att få ont så fick vi klartecken att åka hem - men det var bra om vi kunde ge banläggaren skjuts. Vilket var precis vad vi gjorde!

En rejält intensiv helg med massor av frisk luft helt enkelt! Roligt men också jobbigt. Ikväll får Luleå-klubbarnas medlemmar chans att springa på banorna då alla överblivna kartor tas med till träningen. Johan är lite sugen på att testa samma bana som jag gick i söndags om den finns tillgänglig.
 
Apropå min bana förresten, antar att det bara är att vänja sig nu när man kommit upp sig till tantklass, men att springa långdistans på 10 000-skala? Det känns bara fel.. Var jag förresten sist på alla delsträckorna i och med att jag gick? Näääää! Så klart inte!
Det var lite småstökigt uppe på berget..

söndag 25 maj 2014

Fjärde gången gillt..

Att hitta en vettig taklampa till sovrummet har varit en segdragen historia. Den första lampan med en sån där fiffig liten halogenlampa råkade snart ut för en glappkontakt vilket innebar att det var ytterst opålitligt. Förutom också det totalt opraktiska i att ha en glaskupa som blir dammigt i ett sovrum..

Så när vi tröttnade på glappet så köpte vi den mönstrade gigantiska "glödlampan" (i själva verket en glödlampsformad lampa med någon slags halogonlampa som ljuskälla). Det såg lite smått tråkigt ut förstås med en lampa som mest påminde om just en ensamt hängande glödlampa (visserligen med stjärnor på men ändå...). Den fick dock hänga med rätt så länge.

Anledningen till att den slutligen åkte ut ur sovrummet var att den "glödlampa" (alltså ännu något specialgrejs) med tillhörande fjärrkontroll som vi köpte till hallen funkade inte. Det roliga med den lampan var ju att man kunde skifta färg med färgkontrollen men inte ens det vita ljuset på starkaste nivån var tillräckligt för att faktiskt få en vettig belysning i hallen. Så vi bytte plats med stjärnlampan.

Nu hade vi istället en ännu mindre naken glödlampsliknande belysning i sovrummet som dessutom av någon anledning vi inte förstod valde rött som grundfärg så varje gång man tände ljuset så såg sovrummet ut som en porrgrotta och samma problem som i hallen.. det gick ju aldrig att få maximal belysning vilket man faktiskt ibland önskar sig även i ett sovrum.

Sedan dess har vi flera gånger sökt efter en vettig taklampa med aldrig hittat någon vi gillat - tills förra helgen på IKEA. Det känns alltid tryggt att också välja en lampa som kräver rejäl montering. Något Johan i tisdags tyckte var viktigare att ordna än att diska under tiden som jag var och repade.

Resultatet är nu i alla fall en rätt så rolig lampa som man kan ställa om vilket både påverkar utseendet men också hur mycket ljus den släpper ut. Tills dess vi försöker rengöra den första gången så är jag säker på att det här är rätt lampa för oss - sedan kommer jag säkerligen bita ihop för vi kommer inte kunna hitta något bättre!
Stängd!
Öppen!

onsdag 21 maj 2014

Vikten av rak och tydlig kommunikation..

Följande scenario utspelade sig härom morgonen:

Johan var nyss hemkommen från jobbet, hade slevat i sig lite frukost och tänkte nu gå och lägga sig i sängen som hans fru fortfarande låg i.

Johan: "-Du ligger på min kudde."
Anna sträcker sig efter Johans andra kudde, tar tag i den och räcker den åt Johan - utan att flytta kroppen i övrigt.

Vad Johan egentligen menade var:
"-Flytta in, du ligger på min sida av sängen."

Men det funkar inte så.. min släkt har en lång tradition av att tolka saker ordagrant - bara för att det är så himla roligt! Det är så inprogrammerat i oss att vi knappt behöver vara vakna för att göra det.

Sedan finns det förstås de som hävdar att det är typiskt manliga drag att tolka saker ordagrant och kvinnor som säger en sak men egentligen menar en annan. Men så tråkigt stereotypiska ska vi inte vara.

Johan såg för övrigt inte alls det humoristiska i situationen..

måndag 19 maj 2014

Sommarvärmen..

..har kommit till Luleå. Idag var det riktigt varmt när jag var nere på stan en vända för att bocka av ärenden. Fick till och med ta av mig sommarjackan. Innebär det här att det faktiskt ska bli en sådan där otäck varm och solig sommar i år? Jag kommer gå under!!!!

söndag 18 maj 2014

Vårens säsongspremiär i skog!

Efter tre Sprintcup-tävlingar så var det så slutligen dags för den riktiga säsongspremiären igår, äntligen ut i skogen!!! Tydligen något jag längtat efter mer än jag visste.

Vi begav oss i alla fall av norrut mot Haparanda för att springa (förflytta oss i alla fall) medeldistans ute i en fin skog åt kusten till. Jag är fortfarande inte springandes men såg ändå fram emot min fina skogspromenad.
Kartan! Dock utan min framfart, vill man se den får man besöka mig och min kartpärm!
Jag måste säga att jag verkligen gillade terrängen! Precis som kartan visade så var det en härlig variation av detaljrika områden och riktigt glesa områden med få detaljer att läsa in sig på. Så det var svårt! På två olika sätt. Medeldistans är min favoritdistans just för att det är den tekniskt svåraste orienteringen men inte alltför långt, något som passar mig ännu bättre just nu när jag rehabiliterar en skada (och förstås saknar den konditionen som man egentligen bör ha för att kunna mäta sig på både sprint och långdistans). På medeldistans har jag möjlighet att glänsa ändå då jag orienterar säkert när andra springer bort sig.

Men jag förstod snabbt att det här skulle bli en utmaning för många, framför allt min Johan.. För det var som sagt vad svårt, även jag hade lite svårigheter vid några kontroller och jag gick ju ändå och hade bra fokus på kartläsningen.

Så den här tävlingen slutade på precis samma sätt som flera tävlingar förra året.. Jag ensam kvar på målområdet tillsammans med otåliga funktionärer som i alla fall blev lite lugnade av att höra att Johan är envis så det är mer troligt att han fortfarande letar kontroller än att han ligger skadad någonstans. Turligt nog dök han upp lagom till att funktionärerna plockat fram extra kartor av Johans bana och var redo att börja diskutera var en skallgång lämpligast borde inledas.. Det slarvas här uppe en hel del med att skriva ut maxtid i PM:et, minst sagt osmart för har man inte det så är det svårare att kräva av löparna att faktiskt ge upp när det har gått onödigt lång tid.

Nåväl, även om Johan inte var fullt så nöjd över sin insats så ska man ändå ha i åtanke att han har bara orienterat i knappa två år.. det där var en skog och en bana som egentligen ligger över hans förmåga. Det var normalsvåra banor - han är bara inte på den nivån än.

Även Johan fick mersmak i alla fall. Jag hade som sagt vad roligt i skogen (även om jag gjorde två onödiga krokar) och det kändes i hela kroppen efteråt hur bra jag mår av att vara ute. Men Johan är nu supertaggad och planerar för att köra på med så mycket träning i skog som möjligt. Tur att han har blivit biten av orientering på riktigt, jag vet några andra som inte heller har så mycket orienteringsvana som var minst sagt nedslagna efter gårdagen..

Men inte vi två!

Foten förresten, nu blev det inte någon större mängd löpsteg men ändå en utmaning att vara ute i ojämn terräng igen. Jag tror att det har skett en hel del läkning under vintern så min domedagsprofet till sjukgymnast verkar ha överdrivet hur mörk min framtid såg ut att vara. Är nog läge att leta upp en annan sjukgymnast för en ny utvärdering.

fredag 16 maj 2014

Röstad och klar!

Det så kallade supervalåret är minst sagt en mardröm.. partierna är otydliga i sina budskap, alla medier bara diskuterar antingen det senaste stöket när Sverigedemokraterna försökt hålla torgmöte alternativt ännu en protestgrupp som bildats vars huvudsakliga syfte verkar vara att hindra medborgare från att få ta del av Sverigedemokraternas valmanifest. Oroväckande ensidigt och odemokratiskt i mitt tycke.

Absolut alla medier gör valkompasser, sedan går någon "förstå-sig-påare" ut och kritiserar valkompasserna för att förenkla för mycket och därmed vilseleda väljarna. Gärna en krönikör från samma tidning som tidigare publicerat en valkompass..

Huruvida brevbärarna gjort slag i saken att missköta sitt jobb och vägra dela ut Sverigedemokraternas valmaterial tänker jag låta vara osagt, precis som alla andra partier så satsar förstås SD i första hand på de områden de tror kan generera röster vilket kanske inte är hos oss. Dock slog det mig idag att vi som bor i en kommun där Socialdemokraterna har egen majoritet har faktiskt bara fått valmaterial från just Socialdemokraterna i posten. Piratpartiet gick runt och delade ut själva. Är det nu man ska bli paranoid och misstänksam mot sin brevbärare att han inte delat ut allt? Nu har jag visserligen extraknäckt i sorteringen hos Posten så jag vet att man knappast har tid över att gå igenom posten när den sorteras så jag tror inte något sådant har skett i vårt område i alla fall.

Själv tyckte jag de flesta partier var hopplöst likasinnade så jag fick bryta ner valet systematiskt:
  1. Plocka borta de partierna vars ideologi står på kollisionskurs med min och därmed verkligen är omöjliga att rösta på.
  2. Detaljstudera de fyra finalisternas valmanifest, jämföra sinsemellan och grubbla lite mer.
  3. Älta och grubbla över de två slutkandidaterna och bolla tankar och idéer mot Johan (som för länge sedan bestämt sig vad han skulle rösta på).
  4. Efter en sista god natts sömn konstatera att även om stora delar av valmanifesten var lika så fanns det ändå vissa avvikande punkter som talade för det ena partiet framför det andra.
  5. Gå och förtidsrösta på universitetet!
För det är ju Silva League på valdagen.. det sista vi vill tänka på efter en lång dag ute i Bälinge är att släpa oss till vallokalen. Så nu är vi röstade och klara!

måndag 12 maj 2014

Konsten att överraska!

Går det fortfarande att bli förvånad över sin partners beteende efter ganska många år tillsammans? Självklart!

När jag vaknade i morse så fick jag inte riktigt ihop verkligheten. Jag satt nämligen fast! Johan hade gosat in sig fullständigt i mig och hade omslutit mig i ett järngrepp till kram. Det var varmt, svettigt och jag kom inte loss! När jag försökte lirka lite så satt jag bara mer fast. Till slut fick jag loss hans arm tillräckligt mycket för att kunna lyfta på den och då snodde han runt och la sig på mage och jag kunde ta mig ur sängen.

Det här skulle alltså föreställa min Johan som återkommande gnäller om att jag sover för nära, att han inte får utrymme, att det är varmt och svettigt och så vidare.

Så vad kunde ha fått min Johan att helt plötsligt sova som jag? Han hade inget svar alls att ge när han klev upp vid lunch, det hade inte varit en dålig natt på jobbet så det var inte skälet till det ovanligt stora behovet av närhet under sömn.

Inte minns han heller att han skulle ha hållit om mig så rejält i sömnen så jag avskriver också att det var ett sätt att bevisa för mig att det faktiskt kan vara ganska så påfrestande med någon som ligger preciiiis inpå en.

Ett mysterium helt enkelt.

Det var onekligen ett väldigt överraskande sätt att vakna på!

tisdag 6 maj 2014

Att börja med orientering sent i livet.

Johan är ju långt ifrån den första (och absolut inte den sista) som dragits in i orienteringssekten i vuxen ålder. Snart är det två år sedan som jag trugade med mig Johan på personalorienteringssprint i soliga kyrkbyn och han gav sig iväg med löparskor, träningsoverall (alla kläder införskaffade efter att jag "råkat" leda in honom i sportaffären..) och min gamla kompass.

Nu när sprintcupen är igång igen så inleddes den faktiskt just med sprint i kyrkbyn igen. Johan fick kanske inte sin efterlängtade revansch från sist men han har onekligen utvecklats en hel del under den här tiden. I söndags var vi iväg för andra deltävlingen och även om Johan bommade lite så är jag ändå imponerad av hans prestationer. Men det allra roligaste är faktiskt att se Johan springa, man ser verkligen på honom att han har roligt, hela hans kroppsspråk utstrålar glädje (med undantag för upploppet - då är det jävlar anamma som gäller!). Våra banor korsade varandra och jag fick chansen att se Johans framfart ordentligt och det verkligen spritter i kroppen på honom när han sätter iväg efter en kartläsning.

Johan må kanske aldrig bli någon stor orienteringsmästare, man har åtminstone roligt!

lördag 3 maj 2014

I valet och kvalet

Vi är alltså mitt inne i ett pågående så kallat supervalår. I praktiken innebär det förstås att vi ska rösta både i EU-valet nu i maj och i vårt egna val i september. Så självklart svämmar alla tidningar över med olika valkompasser som ofta innehåller felformulerade och missvisande frågor i vilka man har försökt förenkla det bakomliggande allvaret. Klassikern är att ställa frågor i stil med hur man ser på "vinster i välfärden" när frågan kanske snarare borde uttryckas som "vinstuttag i välfärden". Två snarlika men ändå väldigt olika frågor som jag alldeles för ofta ser blandas ihop. Vinster i en verksamhet är ett naturligt inslag för att man ska kunna göra investeringar och utveckla sin verksamhet. Vinstuttag däremot är något helt annat då det handlar om att verkligen plocka ut pengar ur en verksamhet. Media slarvar enormt mycket på den punkten vilket är väldigt oansvarigt för det riskerar att många osäkra väljare kan ledas fel.

En annan populär fråga är huruvida alla kommuner borde ta emot flyktingar (här ska du passa dig för hur du svarar för det här påverkar starkt vilken position Sverigedemokraterna får i din svarsprofil). Jag bor själv i en kommun som meddelat att man måste bromsa mottagandet för det finns helt enkelt inte bostäder. Idag är situationen kaotisk varje höst och många studenter hoppar av och ger upp för att de flera månader in på terminen ännu bor på vandrarhem eller sover på en soffa. Att en sådan kommun då är skeptisk till att öka sitt flyktingmottagande blir naturligt för vilka lägenheter ska trollas fram som boenden? Betyder det att min kommun är främlingsfientlig eller bara realistisk kring en svår bostadssituation? I flera kommuner i Sverige så ställs redan olika grupper mot varandra i kamp om bostäderna - vilket säkerligen också kan förklara Sverigedemokraternas framfart på flera håll.

Själv så har jag fått blandade resultat när jag kikat in på de olika valkompasserna, en del överraskningar har dykt upp men samtidigt mycket väntat. Jag vet ungefär var jag står politiskt även om jag ännu inte är helt säker på vilket (eller vilka, man måste ju inte rösta lika i de olika valen) parti som förtjänar min röst.

För den osäkre väljaren så är min rekommendation ändå väldigt enkel.
  •  Försök identifiera vilka som är dina hjärtefrågor och se hur de olika partierna resonerar kring dessa.
  • Gå sedan vidare och undersök om det finns några viktiga frågor där partierna du sorterat fram har åsikter som helt går emot vad du tycker känns rätt.
  • Avslutningsvis fundera över de olika partiernas genomgående ideologi, känns en röst på det partiet verkligen logisk just för dig?
Avslutningsvis, var öppen mot dina medmänniskor! Jag upplevde det som väldigt beklämmande hur folk vände tidigare vänner ryggen efter förra valet efter att ha hört vad de röstat på. Jag tycker det är fruktansvärt när jag ser tydliga hån gentemot andra partier än "sitt egna" på Facebook. Jag verkligen avskyr alla dessa hatsidor mot olika partiledare som finns och ännu värre känns det att se vänner gilla dessa. Kom ihåg att vi är individer, vi har olika bakgrunder och erfarenheter. Lyssna på varandra och försök förstå istället för att håna och förkasta den som inte delar din exakta politiska ideologi. Jag har egen erfarenhet hur jag på en enskild punkt varit helt överens med en person som stod långt ifrån mig politiskt. Vi ville samma sak - men inte av riktigt samma anledningar. Det finns i Sverige gott om par bland politiker, både inom partier men också över partigränserna. Om de som jobbar politiskt kan vara vänner och till och med partners med någon som inte helt delar deras politiska syn - nog kan vi "vanliga" människor vara det med. Johan och jag har tidigare inte röstat på samma parti och väldigt lite talar för att vi kommer göra det i år heller. Men det spelar ingen roll, vi är öppna och pratar gärna politik här hemma och vi accepterar både varandras olikheter och likheter.

För övrigt är det tydligt vilka partier som mobiliserar hårdast just nu. Socialdemokraterna har redan varit förbi vårt område och knackat dörr och Piratpartiet har delat ut flyer. I övrigt har det varit rätt så stilla men nu borde röstkorten komma i lådan snart och samtidigt lär partierna vakna på allvar. Det väntar antagligen några intensiva veckor framför oss.

fredag 2 maj 2014

Städar in sommaren!

Lavalampor ska inte stå i direkt solljus så ett väldigt tydligt vårtecken är alltså när det är läge att plocka bort lavalampan från köket och ställa undan den i klädkammaren i väntan på hösten. Även om det blev lite kallare över just Valborg så badar Luleå i solljus just nu och är det något vår lägenhet är bra på så är det att släppa in ljus.

På vintern kan det ibland vara en utmaning att se dagsljus varje dag, nu är det lätt hänt att missa att sova under de få mörka timmarna. Sommaren väntar runt hörnet! Enligt långtidsprognosen ska det bli en varm och solig sådan. Jag bävar.. Jag tål bara sol i lagom dos. Måste bunkra solskyddsfaktor. Och kanske investera i en gigantisk solhatt..