Projekt rensning fortsätter!

Enligt lokaltidningarna var det stora biltvättarhelgen den här helgen. Riktigt så ambitiösa var inte vi, men vi dammsög i alla fall bilen och gick igenom alla grejer i den och plockade ut vintertillbehören. Slutligen kom vi oss också för att rensa ut alla tillbehör för allt fixande som gamla bilen krävde så nu står det ett antal kassar i förrådet som vi ska ta med till återvinningscentralen i veckan. Många bäckar små.. 

Vi försöker faktiskt göra oss av med allt som inte behövs. Vi kommer antagligen alltid vara människor lite väl mycket åt samlarhållet men vi kan åtminstone göra vårt bästa för att begränsa hur mycket vi har liggande. Som sagt vad, jag har bestämt mig för att i år är året vi slutar att göra saker "vilket år som helst" utan nu ska det faktiskt bli av!

Uppföljning på tandkrämskampen.

För den intresserade (som dessutom insåg att det inte var ett aprilskämt utan fullaste allvar något vi sysslar med..) så kommer här en uppföljning på tandkrämskampen. Tyvärr är det här för Johan ännu ett exempel på hur han kämpar från grymt underläge. Dels därför att vare sig hans envishet har den allra minsta chans mot min. Jag är envis på en helt annan nivå! Men också därför att han kämpar mot någon som har grymt starka nypor.. Så även den senaste gången tvingades Johan se sig slagen. Så han gav vit flagg på hög nivå genom att dessutom skölja ur det sista av pumptvålen! Jag räknar med många, långa år av träning framför oss så jag ska nog kunna arbeta bort åtminstone en del av Johans små latheter!

Vår soliga påsk!

Jodå, våren slog till med råge här i Luleå och vi fick njuta strålande sol nästan hela påskhelgen och även rätt så skapliga temperaturer. Dock nyttjade vi kanske inte det fina vädret till max även om vi tog oss ut på promenader nästan varje dag i alla fall.

Annars så fick jag större delen av långfredagen höra Johan gnälla efter sitt godis (som han var missnöjd med mängden då han inte fått fylla påsen så mycket som han skulle föredragit) och jag vägrade att plocka fram påskägget förrän det faktiskt var påskafton. Men så fick han sitt påskägg i alla fall, det låg och väntade på köksbordet när han kom hem från jobbet och givetvis hade jag rätt.. Påsen med naturgodis som var Johans (minus de tre bitarna med jordgubbskrisp som var mina) var givetvis slut redan på kvällen så hade jag tagit fram godiset i förtid så hade det ju inte funnits något kvar alls till påskafton! Ironiskt nog hade jag fortfarande två av mina ursprungliga tre bitar kvar när vi skiftade över till påskdagen..

Johans ganska så stora påskägg (min hand är med på bild för att visa exakt hur stort det är).

Under hela påskhelgen lyckades vi inte heller dricka upp ens en flaska påskmust utan den tog slut först igår. Hur ogärna Johan än vill erkänna det så har den intensiva frukt- och gröntkampanjen som jag kört under vintern haft effekt på honom med. Hans sug efter söta saker (förutom jag då!) har faktiskt minskat. För övrig gjorde vi en ny gigantisk laddning grönsakssoppa under helgen med så nu är frysen proppfull med sopplådor igen.

På måndagen var det sedan dags för min första spelning med Luleå musiksällskap där vi uppträdde under musikgudstjänst tillsammans med Mandakören. Jag bidrog helt klart med ungdomlig fägring då medelåldern i kören visade sig vara ännu högre än den redan höga medelåldern i musiksällskapet. Det gick hur som rätt så bra. Johan å sin sida bidrog med att dra ner medelåldern i publiken.

Mer spännande än så var inte vår påsk.. vi tog det mest lugnt och skönt.

Högerhänt vs vänsterhänt

Jag växte upp i tron att jag var högerhänt. Skriver man med höger hand så är man högerhänt. Punkt! Det var först på högstadiet jag kom att omvärdera det resonemanget. På en svenskalektion hade vi ett författarbesök och hon berättade att när hon gick i skolan så tvingades alla barn skriva med höger hand oavsett vad de var bekväma med. Hon demonstrerade även på tavlan hur helt olika handstil hon hade när hon skrev med höger respektive vänster hand. Sedan visade hon oss ett trick som tydligen inte speciellt många kan. Hon fattade en krita i vardera hand och med samma utgångspunkt skrev hon samma sak åt höger och vänster samtidigt. Det med vänster blev dock spegelvänt.

Precis som när man demonstrerar något för småbarn och de omedelbart måste testa det så började alla vi i klassen leta fram en andra penna för att testa om vi kunde. Jag inte bara kunde, jag skrev fullt läslig spegelvänd text med vänster hand. Självklart blev det upptakten till att testa vad jag egentligen kunde. Det visade sig snart att jag faktiskt kunde skriva "vanligt" även med vänster hand. Dock avsevärt långsammare så jag gör det inte så ofta när jag behöver skriva något längre.

Sedan dess har jag bit för bit börjat utvärdera om jag verkligen är högerhänt. Jag har analyserat mina handlingar och vilken hand jag föredrar att jobba med när det gäller olika saker och kom till slut fram till att jag i själva verket är ambidexter, alltså bådhänt. Det här skulle till exempel kunna förklara varför jag aldrig blev klok på hur man hoppar höjdhopp för jag lyckades aldrig hitta vilken sida jag skulle ta sats ifrån.

Att jag ofta blir förvirrad och blandar ihop höger och vänster (jag fick kämpa där när jag skulle ta körkort..) behöver dock inte ha med ambidextrin att göra utan det finns en del studier som visar att det konstlade sättet att markera ut riktning i själva verket inte är naturligt för oss människor. Det är alltså inte något vi bara kan utan något som vi tränar upp och hos mig har den kunskapen visat sig vara extremt svårtränad..

Efter min upptäckt att jag inte är strikt högerhänt så har mycket faktiskt blivit enklare, i och med att jag vet att jag lika gärna kan göra något med den andra handen så har jag breddat mina möjligheter. När jag ska använda verktyg så kan jag bara låta den handen som får bäst arbetsvinkel få göra arbetet. Otroligt smidigt! Så för det mesta tänker jag inte ens på det.

Men så har vi Johan... mannen som är typ universums mest högerhänte person där fumlet blir totalt när han försöker byta hand. Något som jag ofta glömmer bort.. Så Johan har nu blivit en mer eller mindre daglig påminnelse om hur fritt jag kan göra saker - och hur otroligt stelt och styrt han måste göra saker. Soffan är den bästa källan till detta. För i soffan sitter jag till höger om Johan. Det här innebär att om jag i myssyfte har lagt beslag på Johans högerhand så blir han extremt begränsad. Småsaker som att fippla med knapparna på fjärrkontrollen går tydligen inte att göra med "fel" hand. 

Efter alla dessa år borde jag vara väl medveten om Johans begränsningar men ändå dyker det hela tiden upp något nytt som vi inte tänkt på att vi gör helt annorlunda. Det var först nu i vintras som Johan kom på hur det kom sig att han alltid drog åt mina knutar på klädsnören istället för att lösa upp dem efter tvätt. När han försökte förklara för mig förstod jag ändå ingenting, det var ju en enkel lättupplöst knut för att hindra att snören åker ur sina spår i tvätten, nog gjorde vi väl samma sak. Först efter att jag gjorde en ny knut så insåg jag att min var spegelvänd från Johans. Små, små men ack så väsentliga skillnader.

Det är fascinerande det här med högerhänthet och vänsterhänthet (och vi skumma personer som inte kan bestämma oss), man skulle kunna lägga en hel massa tid på att forska vidare. Det gör jag inte. Den tiden finns inte. Men ibland stämmer jag av med mina vänsterhänta kompisar när jag gör något som tydligen totalt avviker från högerhäntheten. Det har lärt mig något väldigt intressant! Nu ska det här förstås inte ses som några riktiga studier då jag har haft ett ovetenskapligt tillvägagångssätt och inte tillräckligt stor testgrupp. Men överlag verkar högerhänta vara mer lika varandra i hur de gör saker. Vänsterhänta däremot är mer varierande. Antagligen för att de sett saker göras på högerhänt vis ända sedan de var små och i olika stor utsträckning tagit efter det.

Jag väljer i alla fall att bejaka min ambidextri! Det är roligt och befriande att inte välja sida!

Tandkrämskampen - den vuxna problemlösningen!

De säger att man ska välja sina strider i relationer. Oftast menar folk att man ska undvika att låta obetydliga detaljer få växa till fullskaliga strider. I själva verket så ser det väl oftast ut som så att det är just de små sakerna vi träter om.

Johan tar inte det sista i förpackningar, när det är nästan slut så väljer han istället en av två vägar:

• Öppna en ny förpackning och "glömma bort" den gamla (för slänga den funkar tydligen inte heller).
• Bara sluta använda just den saken. Det här märks framför allt på osten, när det är för lite kvar för att det ska vara enkelt att skära den så slutar Johan ta av den osten och istället hamnar den andra osten på alla smörgåsar och en skalk blir liggande i kylskåpet tills Johan helt glömt bort den.

Istället för att det alltid ska falla på mig att göra slut på saker och ting åt Johan så bestämde jag mig för att "träna" Johan i att bli en avslutare. Framgången är förstås varierad beroende på vad det gäller och våra viljor har slutligen mötts över tandkrämstuben!

För det är där vi hamnade i slutändan, förut var det alltid jag som gjorde bedömningen att det inte gick att klämma ut mer utan man fick klippa upp botten och Johan kunde fortsätta bli servad. Men i mitt pedagogiska syfte att träna Johan så har jag nu slutat med det. 

Har det då lett till att Johan ger upp och tar uppklippningsansvar för tandkrämstuben? Nääääää! Istället är vi nu sedan flera månader tillbaka inne på en tuff kamp i vem som längst kan klämma ut mer tandkräm ur tuben utan att behöva klippa upp den. Tandkräm som ju absolut inte går åt mest hela tiden vilket gör att vi hamnar i den här situationen gång på gång..

Förra gången vann jag. Nu är tuben plattklämd igen - så vem ska ge upp först den här gången?