Jämlikhet i vardagen

Alltid intressant när folk diskuterar jämlikhet i ett förhållande (jag läste för några år sedan en studie som tydligen visade att lesbiska par var tydligen bäst av alla på att verkligen vara riktigt jämlika så det räcker alltså inte ens att vara ett samkönat par utan det krävs faktiskt kvinnor för att uppnå äkta jämlikhet), många tror sig vara mer jämlika än de är och en del andra bara accepterar att det inte blir jämlikt hur hårt man än jobbar.

Skrämmande många verkar ha fått för sig att äkta jämlikhet uppnås först när man verkligen gör allting varannan gång, vilket i mitt tycke låter helt absurt, så kan man ju inte hålla på! Det bästa sättet jag tycker man ska tänka på är tid, hur lång tid lägger de olika parterna på hushållssysslor och så försöker man få det så jämnt som möjligt. Naturligtvis får man förstås jämka lite beroende på hur mycket mer som görs, hur mycket man arbetar eller studerar. När Johan först flyttade till Luleå så blev han i praktiken min hemmafru då jag pluggade 100% samtidigt som jag jobbade minst 50%, skulle vi hinna ha något roligt alls så fick Johan jobba undan hemma helt enkelt. Visserligen pluggade han med men inte lika mycket som jag.

I alla fall så använder vi helt andra kriterier än total rättvisa när vi fördelar hushållsarbetet.

• Vad vi är bra på/tycker är roligt. 

Jag syr, jag sköter verkligen all sömnad. Johan tror sig under de gångna åren endast ha sytt något märke till Luhr-rocken och en knapp. Allt annat gör jag. Tror till och med jag lagade hans OL-byxor åt honom trots att jag höll den långa föreläsningen när han blev orienterare att varje orienterare minsann lagar sina kläder själv. Så förutom lagning så är det förstås all nyproduktion som också faller på mitt bord. 

Johan å andra sidan lagar den mesta av vår mat, fast där har det nästan gått lite väl långt, jag vet knappt vad vi har hemma så när det väl är dags för mig att laga mat så får jag snoka runt ordentligt för att hitta på vad som går att laga - för skafferiets inventeringslista stämmer ju aldrig!

Mmm, precis, alla organisatoriska grejer är också mitt bord. Johan fick chansen att uttala sig om vilket bokföringssystem vi skulle ha men han tog för lång tid på sig att komma fram till något så jag införde mitt system rakt av istället.

Även bygga möbler, samt måla eller lacka desamma brukar det vara jag som tar itu med, överlag när något ska lagas så tar jag för det mesta kommandot. Nu vet jag visserligen att även Johan kan tycka sådant är roligt och han hjälper gärna till när det behövs men han låter mig hållas och köper mig fina verktyg!

Johan å andra sidan fixar numera mest med bilen och cyklarna, jag var mer involverad när vi först skaffade bil och jag har cykelmekat i många år på egen hand men nuförtiden så låter jag Johan ta större ansvar för det. Det är oftast rätt påfrestande aktiviteter som inte riktigt lämpar sig för mig. Här smyger alltså en tjusig övergång in till nästa punkt.

• Hänsyn till varandras begränsningar.

Min nackmuskulatur blir lätt överansträngd och då får jag huvudvärk, så sedan vi lärt oss att just det är huvudorsaken till min huvudvärk så gör Johan sitt bästa för att jag ska slippa göra sådant som är för ansträngande och klagar inte heller när jag tar massa mikropauser (han till och med passar upp..). Det här har inneburit att ansvaret för tvätten (som jag en gång i tiden inte lät någon annan röra vid men Johan är numera ordentligt dresserad i mitt tvättsystem) har skiftat över på Johan. För bära tunga tvättkorgar fram och tillbaka från tvättstugan är typiskt obra aktiviteter för mig. Ibland följer jag med för att hjälpa till att ladda maskiner och hänga tvätten men numera så är är mitt ansvar för tvätten i huvudsak att sortera den inne så allt är klart för Johan att slänga in och sedan när den är klar så viker jag och lägger undan allt. Det här passar Johan extra bra i och med att han tycker det är svårt att vika kläder så det blir bra + att vika tvätt är tydligen förbannat tråkigt.. Jag gör det framför TV:n så jag lider inte. Det här glider lite över i nästa punkt.

• Hänsyn till vad den andra inte gillar alls att göra.

Det är inte så att jag verkligen avskyr soprummet men vem gillar det egentligen? Det luktar otrevligt och även om ordningen för det mesta är okej så kan man aldrig riktigt lita på vad grannarna hittat på. Så Johan går nästan alltid ut med soporna helt enkelt för att jag ska slippa (gulligt, va?). Fast precis som med tvätten så är det oftast jag som plockar ihop soporna, håller koll på när kärlen är fulla och ställer fram det i hallen så Johan bara kan ta med det ut sedan.

Ett litet urval i hur vi tänker kring hushållsarbete, stora saker som handla gör vi oftast tillsammans och överlag försöker vi jobba som ett team. Men vi är tydligt specialister på olika områden som försöker komplettera varandra. För det mesta funkar det faktiskt ganska så bra. Vi behöver inte diskutera varje dag vem som ska göra vad utan det ordnar sig ändå.

Nej, jag letade inte loot, jag bara råkade vinna några tävlingar..

Gled runt lite på LARV ännu en gång i jakt efter inspiration inför framtiden och det fanns faktiskt en hel del intressant som kan vara aktuellt. Passade förstås på att delta i lite tävlingar med och ägnade mig aktivt åt att undvika att samla på mig onödiga gratisprylar som bara tar plats (vi rensar här hemma ju, inte fyller på).

När jag slutligen kom hem helt överbelamrad så möttes jag av en Johan som utbrast:

"-Oj vad mycket loot!"

FEL! Inte loot! Vinster! Min vinnargen gick bananzas i år.

Hos Byggnadstekniska Byrån fick jag med mig en matlåda med löstagbar frysklamp i locket. 

Under tiden som jag strosade runt så missade jag ett telefonsamtal från Trafikverket som tydligen hade dragningar varje timma så det var bara att återvända till deras monter och hämta upp min goodiebag innehållande reflexband, information om Trafikverket och så en liten söt mini-högtalare som tydligen är kompatibel med massa olika elektronikprylar. Kan ju vara trevligt att ha.

När jag fram emot eftermiddagen hängde runt i väntan på att mässan skulle ta slut och eventuella vinster skulle ringas till min telefon så blev jag stående vid Northlands monter som hade tagit med sig sina baskettjejer dit. Uppdraget var ganska enkelt, på fem försök med en liten väldigt lätt och studsig minibasketboll så skulle man träffa korgen två gånger så fick man en biljett till matchen nästa vecka. Mer behöver inte sägas en att jag numera har en basketbiljett.

Civilekonomerna hade puttning förstås och det var ju inte svårt överhuvudtaget men så fick man också bara en liten påse med småpryttlar där. Kan knappt räknas som en vinst.

Nu pep telefonen igen, ett SMS som styrde mig till den andra byggnaden där jag fick kvittera ut min vinst hos Outotec. Det var en oroväckande stor låda de lämnade över men turligt nog så vägde den i det närmaste ingenting. Innehåll en grön filt och en burk med något te. Såg typiskt ut att vara förra årets julklapp till de anställda som blivit över.

Först när jag var hemma så ringde telefonen på nytt och det var Avfall i Norrland (på presentkortet stod det dock Umeva) som meddelade mig att jag fått deras andrapris. Dock hade jag inte möjlighet att hämta ut det på en gång så de lämnade mitt presentkort i Studenttorget. 300 kr på Myrorna för att jag var duktig på att svara på sopsorteringsfrågor blev det i alla fall.

Mest småpriser i år alltså, men vi får väl se, en del tävlingar hade ju inte dragning förrän i efterhand. Men så mycket grejer har jag aldrig kommit hem med förr om åren, den saken är säker.

Ett desperat försök att komma framåt..

Förkylningen verkar ha parkerat sig där jag befunnit mig större delen av hösten, med en irriterande slemhosta som ingen kan hitta en medicinsk förklaring till. Så jag bestämde mig för att sluta bete mig som en sjukling och försöka vara produktiv istället.

Så jag har under helgen städat och omorganiserat tre bokhyllor i två rum i ett tappert försök att frigöra mer utrymme. Dessutom har jag rensat en låda och i mitt hitintills minst sentimentala humör faktiskt kastat en hel del saker. Yey me! Man kan faktiskt inte spara på allt, tyvärr säger den kreativa människan i mig ofta ifrån och tycker att saker skulle kunna bli så fina konstverk. Två problem med det bara:

1. Jag har inte tid att göra några konstverk.
2. Jag har inte en verkstad att bygga konstverken jag inte har tid att tillverka i.

Återigen kommer det ner på den brinnande punkten att jag faktiskt behöver en regelrätt verkstad för alla mina pyssliga intressen.

Men nu i helgen så har jag i alla fall städat en hel del så lite vettigt blev det gjort i alla fall, Johan har försökt övertyga mig om att det också syns att det är städat. Problemet är att den totala rörigheten fortfarande är större! Jag som så gärna vill vinna över kaoset!

Utöver det så har kylan på allvar dragit in över Luleå, nu ikväll passerades -30, jag är sååååå glad att jag inte längre bor i en dragig barack (förlåt, det ska visst kallas studentkoridor..) för nu är det bara fem grader kvar innan inomhus värmen på allvar smiter ut genom väggarna där borta. Vi å andra sidan har angenäma 22 grader inomhus! Måste nog peta upp värmen nere i förrådet imorgon dock, termometern visar att det är i kallaste laget där nere. Ska bli spännande för Johan att se vad vi har för temperatur i garaget, Lulebo erkände ju faktiskt för två vintrar sedan att i ett varmgarage har vi rätt att kräva plusgrader - även om det är hysteriskt många minusgrader utomhus!

Så vad vi gjorde vi egentligen över jul och nyår?

Den totala tystnaden i min blogg de senaste veckorna förklaras bäst med det faktumet att Johan tydligen hade enormt dålig samvete över hur få julklappar han gav mig så han försökte kompensera genom att dela med sig av sin förkylning. Under våra sista dagar som bortresta så höll jag den på skapligt avstånd men när vi kom hem så bröt den ut till fullo och jag har de två senaste veckorna mestadels rört mig mellan sängen och soffan..

Men årets julfirande var det!

Vi började redan fredagen innan jul med mini-jul bara för oss två. Då vi skulle resa bort nästföljande förmiddag så bestod all matlagning sista veckan av att göra av med färskvaror vilket innebar att vi till mini-julmiddag åt pannkakor så mjölken tog slut! Tanken med mini-julen var att vi skulle öppna de flesta julklappar till varandra här hemma då det är totalt onödigt att släpa med sig inslagna klappar ner till Småland, öppna och så släpa hem igen (vilket vi visserligen ändå gjorde med tre bokklappar men något måste man ju ha på själva julafton!).

En ny bok varje år..

Mamma hade också bidragit till mini-julen genom att ha beställt min stående julklapp via nätet, bett om presentinslagning och leverans direkt hem till oss. Sedan förstördes förstås överraskningsmomentet helt av att det i leveransspecifikationen stod vad som låg i paketet... Nu var det förstås inte hela världen då det som sagt var gällde min stående julklapp.

Johan hade nästan lagom i sista minuten gett sig ut på stan i Luleå med min önskelista i handen. Tror det var första gången sedan jag flyttade hemifrån som jag faktiskt ordentligt skrivit en äkta julklappsönskelista men det var faktiskt en önskemål från Johan att få "vägledning" i vad jag skulle bli glad över.. Jag fyllde dock på med avsevärt fler saker än det var rimligt att Johan skulle handla så spiksäkert vad jag skulle få var det inte.

I alla fall hade han läst instruktionerna ordentligt och gått till Akademibokhandeln och köpt mig ett Backgammonspel i trä, glömt pilla bort prislappen och "slagit in" det i två papperskassar strax innan mini-jul startade..

Före..

Efter.

Johan fick hålla till godo med hemmagjorda klappar, jag hade äntligen stickat klart den vita halsduken han behövde typ förra vintern till ytterrocken när han skulle iväg på sina fracksjungningar och så hade jag förstås förstorat den fina bilden av tre mycket ofokuserade generationer som nu hänger uppe på fotoväggen så Johan dagligen kan bli full i skratt vid minnet av hur hopplöst det var för mig att försöka ta en bild av honom, Sylvia och mormor Rut samtidigt.. Det är så man ska minnas människor..

Glad Johan med sin fina halsduk!

Nästföljande dag flög vi som sagt vad söderöver för mellanlandning hos mina föräldrar, där det åts middag med julmatsinslag (dock var det trist att det inte blev tillfälle för någon sojafärs i år, får kanske kompensera bristen på ork innan jul med att laga min julmat och fixa mitt julbak i efterhand, varför vänta ända till december egentligen..?) och byttes inslagna julklappar som skulle åt olika håll. Mamma tog på sig att se till att klapparna till lillebror lämnades över ordentligt.

För på söndagen så lastade vi in alla saker i mammas bil och så körde Johan och jag söderöver, eller okej.. Johan körde väl typ väldigt massor och jag skötte stereon.. Men jag kände mig seeeg... Trafiken flöt på otroligt bra faktiskt, jag hade försökt räkna ut när under den långa julhelgen det skulle vara minst sannolikhet att vägarna var överfulla och det stämde bra både när vi åkte söderut och när vi styrde kosan norrut igen.

Efter att ha köpt med oss hämtmat så blev det söndagsmiddag hos Sylvia som ägnat hela helgen åt att förbereda julmaten och därför gärna ville att vi hade med oss färdig mat när vi kom.

Precis som i somras så bodde vi i eget hus under vår vistelse i Vimmerby, Sylvia hade börjat stöka runt inför sin stundande flytt så det fanns inte riktigt utrymme för oss hos henne så Johan och jag bodde istället på morfars barndomsgård. Där vi frös en hel del innan vi till fullo fick förklarat för oss hur termostater och element fungerade.. Men till mitt försvar så har jag aldrig varit där ensam på vintern tidigare utan mamma har alltid ordnat så det är varmt och skönt!

Hela vistelsen i söder präglades av Johans enorma sovbehov och långa sovmorgnar men också förstås att socialisera med Johans släktingar.

Julafton var vi ovanligt liten skala som trängdes hemma hos Sylvia då det vanliga julhuset för tillfället var mitt i ett köksbyte. Men som sagt, vi var bara åtta personer, en gigantisk hund samt två katter som gömde sig på övervåningen i tryggt avstånd från den gigantiska hunden. Så gott om plats! Och så ingen TV.. jag gjorde ett litet försök att få in Kalle Anka på min surfplatta men nätet orkade inte riktigt med, sådant är livet på landet!

Det var i alla fall mycket trevligt med massor av god mat. För i Johans släkt frossar man i mat på julen och lägger sedan en lagom mängd choklad ovanpå det och så förstås tårtan till födelsedagsbarnet (nej, inte Jesus, det är Johan som får tårta). Det där fikandet med massor av kaksorter som min familj tillämpar, det görs inte riktigt.

Julklapparna jag fick var tydlig styrda av två teman, Kina-prylar från Sylvias resa tidigare i höstas och så Frankrike-saker från mammas resa senare under hösten. Och så förstås en bok av årets Nobel-pristagare av Johan. Rätt så väntat faktiskt men fina saker! Sylvia hade verkligen gått rejält på panda-linjen men så har hon ju faktiskt hälsat på och sett vårt sovrum som jag inrett nästan uteslutande i Panda-tema.. Vad kan jag säga? Jag gillar pandor!

Min nya pandamössa!

Min lilla pandaskärm som nu förstås står i sovrummet bland allt annat panda-relaterat!

Mamma utökade min Astérix-samling ytterligare. Sedan hade jag sagt att vi behövde en ny väggalmanacka men den fick Johan i julklapp istället.. Måste ju jämna ut lite. I vanlig ordning fick jag fler klappar än Johan trots att det var dubbeldag för honom. Så jag försöker väl än en gång vara tråkigare men jag kan inte rå för att det är så lätt och roligt att hitta fina presenter till mig! Mamma rundade även av med att ge mig en äppelpyntad plåtburk med torkade päron i.. Det fanns även en post-it i där avsikten att fylla den med äpplen funnits först men så hittade hon en burk med päron istället när hon letade..

Astérix-album, Nobelbok och så Panda-kort!

Johan fick böcker av mig, den nyutkomna skäggboken var förstås ett måste och så fick han även en historisk novellsamling baserat på att Tyskland skulle vunnit andra världskriget.

Tydligen behöver vi utveckla vårt städande med, både min mamma och Johans moster gav oss prylar att använda för rengöring i hemmet..

Vad gav vi då till folk? Jo, strumpor! På riktigt! När jag gjorde upptäckten att LÅ socks verkade lägga ner sin verksamhet och vi verkligen gillar deras strumpor så kan jag händelsevis ha gått lite bananzas över utförsäljning och köpt massor med roliga och färgglada strumpor som vi sedan la pussel med här i höstas så alla fick färgglada strumpor av oss! Vi vet ju att de flesta vi känner inte behöver mer prylar men strumpor går alltid åt så varför inte? Det kompletterades sedan med lite te till våra föräldrar med men man kan inte direkt påstå att vi överdrev julklappsshoppingen i år.

Julfirandet fortsatte sedan på juldagen då det var middag och julklappslek hos Johans kusin med familj. Husets tvååring var först väldigt skeptisk mot oss (det är inte lätt när man är så liten och inte träffar släktingar mer än två gånger om året) men när vi sedan skulle åka så tog avskedet lång stund för mitt kittlingslekande med de två yngre barnen visade sig vara väldigt uppskattat. Barn tycks uppskatta mitt sällskap.. får bli bättre på att vara vuxen och inte busa så mycket kanske.. Men det är roligt att leka ju!

Julklappsleken var riktigt rolig! Vi bidrog med två klurigheter från Teknikens Hus (som jag faktiskt sedan lyckades lösa båda också innan kvällen var över). Johan vann i slutändan två klappar och jag en. Dock gav jag bort min då jag inte är så förtjust i sådant godis och dessvärre var det ingen vinst på lotterna Johan lyckats lägga beslag på. Men vi fick med oss en ficklampa hem i alla fall! Våra pussel hamnade hos värdparet. Alla uppskattade i alla fall leken och efter att den var avslutad så var det en hel del klappar som bytte händer då vi delade med oss med varandra. Mest troligt så kommer det bli fler såna lekar.

Annandagen var vi hemma hos Sylvia igen och åt mer julmatsrester. Ambitionen att komma iväg på mellandagsrean sov Johan effektivt bort. Däremot på fredagen kom vi slutligen in till stan en vända och sökte efter kläder åt Johan så han kunde spendera sina presentkort. Hittade dock inget som kände rätt så istället för att köpa jacka åt Johan så blev det en tröja åt mig.. Mycket logiskt! På eftermiddagen var vi åter hos Sylvia för mat och sedan faktiskt sällskapsspel. Jag hade uttryckt att i och med att TV var bortplockat från julaktiviteterna så upplevde jag att det blev ett tomrum som inte ersattes av annat än småpratande och småätande och hade nämnt att man hade ju kunnat spela något spel eller så. Så Sylvia hade hittat Vimmerbyspelet från 1989! Föreställ er nu att spela något som påminner om Trivial Pursuit, men med frågor som var aktuella 1989 och en hel kategori vikt åt Vimmerby. Jag blev slaktad.. Både Johan och Sylvia imponerade stort på mig, de är ju sjukt allmänbildade! Även om just Vimmerbykategorin var svår för oss alla. Johan vann i alla fall stort. Men det spelet kommer absolut åka fram igen för det var himla roligt!

Lördagmorgon startade vi sedan helt enligt planen norrut igen. Nu med siktet inställt på Enköping för middag hos min farbror och faster. Efter många diskussioner fram och tillbaka så blev det bestämt att den stora släktmiddagen för vår del skulle vara där. Tyvärr blev det lite manfall.. kusinerna var borta, lillebror trött och slö och mamma sjuk. Men god mat och trevligt sällskap fick vi ändå. Jag blev återigen omringad av barn då syskonbarnen valde att slå sig ner på varsin sida av mig när vi skulle äta. Då vi gjorde så bra tid utmed vägen så försökte vi titta in och hälsa på hos lillebror men han var totalt okontaktbar och har tydligen en rejäl sömntuta till hund för hon reagerade inte överhuvudtaget när vi körde in på gården. Så istället blev det en sväng till kyrkogården för att hälsa på den mindre levande släkten innan vi åkte in till stan och kom så där artigt 1½ timma förtidigt till en middag!

Söndag blev sedan ompackningsdagen för att få med oss allt hem, utöver det så hade vi också genomgång med mamma för att lära henne lite fiffigheter om sin nya GPS-klocka som pappa gav henne i julklapp efter att jag föreslagit det. Så nu kan även mamma med skräckblandad förtjusning se exakt vad hon har hållit på med ute i skogen..

Turligt nog hade lillebror möjlighet att komma förbi på eftermiddagen så vi fick hälsa på honom och hans vilda Vilja till vovve en vända innan det var dags för avresa mot Arlanda och flyg hem igen.

Sedan hemkomsten har jag som sagt mest vilat min förkylning och Johan har upprepade gånger visat att han inte är lika bra på omvårdnad som jag - men han har tappert försökt i alla fall!

Så det här var vår jul! Stort tack till alla vi hann träffa som bidrog till att vi fick många trevliga stunder!

Visst ja.. nyår ja.. nääää, vi gjorde inget alls! Jag var ju fortfarande förkyld men så blir det ibland!