tisdag 17 december 2013

torsdag 12 december 2013

Tolfte luckan i julkalendern!

"Granen står så grön och grann i stugan, granen står så grön och grann i stugan.."

tisdag 10 december 2013

Äntligen!

Det här var visserligen vad som stod överst på min önskelista till julen men mamma tyckte tydligen inte att jag behövde vänta så länge så redan i namnsdagspresent fick jag det nya Astérix-albumet. Dock tyckte Posten inte att jag skulle få den förrän idag..

Tionde luckan i julkalendern!

Korvgrillning!

måndag 9 december 2013

Nionde luckan i julkalendern!

Nu när även bänken till det dukade bordet dök upp så kändes det lämpligare att flytta alltihopa bort från isvaken och "in i huset"..

söndag 8 december 2013

torsdag 5 december 2013

Morfar 100 år!

Eller han skulle ha fyllt 100 år om det inte var så att han dog för 3½ år sedan. Himmel vad tiden går.

Jag finner det ganska svårt att beskriva morfars egenskaper på ett sätt som inte blir för platt (vilket säkerligen är en del av förklaringen till att boken jag försöker skriva baserad på mormors resedagbok går så himla segt) så jag plockar istället tre berättelser ur livet som säger lite om vem morfar var.

När jag var liten, kanske sex-sju år, så upptäckte jag att utanför köksfönstret i huset på landet, morfars barndomshem, så växte en tjock gren på trädet på ett så obehagligt sätt att det såg ut som det stod en gubbe utanför fönstret som tittade in på mig. Jag hade det trädet och framför allt den grenen. När vi åt satt jag alltid i kökssoffan med ryggen mot fönstret så jag skulle slippa se och när jag sedan var tvungen att passera köket på kvällen (för det var ju när det var mörkt och lampskenet från köket lyste upp som "gubben" trädde fram) så gällde det att hålla blicken fokuserad. Det här blev naturligtvis ohållbart i längden, inte skulle jag behöva vara rädd. Morfar satte slutligen stegen mot trädet, klättrade upp och sågade av den otäcka grenen.

Sedan var det den där gången med ormen... Det här måste varit några år senare. Jag skulle i alla fall ut ur huset ner mot byn, jag tror jag skulle hämta min lillebror hos grannarna. Så jag öppnade ytterdörren och mitt på stenplattorna med huvudet nedstucket intill husgrunden låg en huggorm. Jag drog snabbt igen dörren och ställde mig i trapphuset och gallskrek så mamma kom springande. När hon sedan öppnade ytterdörren så var förstås ormen borta. Morfar bestämde sig för att ta itu med saken ordentligt, att det fanns huggormar borta vid stenmurarna var en sak, men ett ormbo under huset eller stengången? Det måste undersökas. Morfar grävde upp halva stengången och kikade under plattorna tills han kunde konstatera att det "bara" varit en snabbvisit för huggormen, vi hade inget ormbo vid grunden.

Även senare i livet när morfar inte längre hade förmågan att glida in som en stålman så visste han ändå att sätta sina nära och kära främst. Bara dagar efter att jag köpt min nya klarinett så var jag nere och hälsade på med mamma. Jag tog förstås med klarinetten när vi hälsade på honom och spelade en liten trudelutt med. Morfar kunde inget alls om musik och med tanke på hörapparaten så var nog en hel del ljud obehagliga med så jag hade valt låtarna med omsorg. Men var det något som alltid intresserade morfar så var det vad saker och ting kostade. När jag sa att jag delvis betalat klarinetten med julpengarna han gett mig så ville han förstås veta vad den gått på totalt. Nästa dag när mamma och jag kom tillbaka så hade han "tänkt efter lite" och tyckte att nog så borde han betala hela. Jag hade med klarinetten de flesta gångerna jag hälsade på under de sista åren av hans liv. Varje gång spelade jag några låtar så han skulle få "valuta för sin investering". När jag kom till julen det året blev han så till sig att jag ville spela att han nästan sprang med rullatorn ut till matsalen för att fråga personalen om inte hans duktiga barnbarn kunde få spela där ute istället så alla kunde höra. Det blev minst sagt en intressant spelning, morfar höll på att svälla över av stolthet så i presentationen blandade han ihop mig med sin systerdotter (som ju också är "musikalisk"), jag blev stressad av att helt plötsligt fått en stor publik (med absolut noll respons från..) och i slutändan hörde nog inte morfar en enda julsång jag spelade för han var så upptagen med att vara stolt över vilket fint besök han fått så där dagen före julafton..

Beklagar morfar.. jag har tyvärr lyckats spräcka päronet på klarinetten du köpte.. Fattar inte riktigt själv när det hände men kyla och träblåsinstrument är inte alltid en vinnande kombination.

Jag stannar där för den här gången, det finns förstås otroligt mycket att säga om morfar men det får räcka nu. Får fokusera energi på boken istället.

Grattis på 100-årsdagen världens bästa morfar!
Lite kuriosa om nyckelringen bara... jag köpte den till morfar när jag var typ 13 år i födelsedagspresent eller julklapp (december som december..). Morfar tyckte den var riktigt bra "för det står ju inte namn eller något som säger vems nycklar det är". Han hade den på sin nyckelknippa ända tills han inte längre hade ett hem som krävde egen nyckel. När vi gick igenom hans saker så hittade jag den där nyckelringen i en låda och tog tillbaka den som ett minne. Den hänger numera på klarinettväskan.

Femte luckan i julkalendern!

söndag 1 december 2013

Första luckan i julkalendern!

Årets julkalender!

Självklart så har jag en LEGO-kalender även i år, valet föll på City-kalendern och givetvis ska jag ha lucköppning här i bloggen med!
Jo.. det här det enda julpynt som är framme.. planen har inte riktigt fungerat och jag ställde ett enda krav på Johan. Inget julpynt ställs ut på en ostädad yta. Vilket förstås innebär att vill han ta fram adventsljusstaken så måste han städa i köksfönstret först.