Skadeuppdatering

Den senaste månaden har präglats av många och långa arbetsdagar och arbetskvällar med lite tid över för annat. Samtidigt har samma krasslighet jag led av i våras återkommit, en irriterande och påfrestande nästan-förkylning som såg ut att vilja bryta ut till en riktig förkylning efter 12 raka arbetsdagar men icke. Antagligen har jag drabbats av samma slags infektion som i våras som jag redan nu vet att det läker ut med lång tid under vilken vården misslyckas med att hitta felet. Har inte bestämt mig än om jag ska ringa vårdcentralen och försöka mygla till mig den provtagning de tog först efter flera månader i våras och se om jag kan få bekräftat infektionen och få behandling - eller om jag bara ska uthärda.

Under tiden har jag försökt nöta på med min rehabilitering, krassligheten har hållit mig borta från gymmet men jag skaffade både elastiskt band och ännu en balansplatta så jag kan köra större delen av mitt träningspass här hemma. Det har gått ungefär så bra som väntat. Efter två veckor upplevde jag att jag blev sämre för att det sedan försiktigt skulle vända lite till det bättre. Det är segt, trist, jobbigt och går otroligt långsamt.

Återbesöket hos sjukgymnasten bekräftade vad jag redan visste, springförbudet ligger kvar. Jag får dock gå och cykla och göra allt annat så länge det inte börjar göra ont. Men det hårda nedslag som ett löpsteg innebär för en fot är big no-no. Så säsongsavslutningen som jag såg fram emot är nu förvandlad till en skogspromenad med kontroller.. som sagt vad, han sa ju att jag fick gå så länge det inte gjorde ont.

Nytt besked nästa månad. Förhoppningsvis är jag så pass bra till vintersäsongen börjar att jag kan åka skidor ordentligt då i alla fall.

Samtidigt så skjuts min Korpen-debut upp, för tanken var ju att jag skulle spela innebandy i det nybildade lag som dragits ihop på kontoret. Jag som faktiskt var helt okej innebandy-spelare en gång i tiden. Nåväl, matcherna pågår i flera månader till, förhoppningsvis kan jag hoppa in i laget i november.

Mer spännande än så är det inte just nu. Vem vill egentligen blogga om en supertrist rehabilitering som emellanåt endast känns totalt hopplös?

Fortsättning följer om orientering i Norrbotten.

Efter dagens tävling har jag dels fått med mig lite kommentarer och nya intryck från andra orienterare på en del saker jag inte riktigt tänkte på när jag skrev förra inlägget, dels så har jag hunnit grubbla en del själv.

Idag fick jag uppleva en smått förvirrad tävling, där bud från PM:et ändrades på målområdet för att ändras på nytt vid starten. Där målet blivit flyttat på grund av någon fotbollsaktivitet så banpåtrycket inte stämde och det rådde alltjämt förvirring vid prisutdelning (finns det någon person i Norrbottens orienteringsförbund som faktiskt förstår sig på regelverket för DM-plaketter..?). Det soliga vädret till trots var det inte riktigt en bra dag för Norrbottensorientering..

Men nu tänkte jag fokusera lite mer på positivt tänkande, hur kan man konkret förbättra situationen för Norrbottensorienteringen så den blir attraktivare, roligare och lockar fler tävlande.

Inbjudan i media

Om man inte vet var man ska leta så hittar man absolut ingen information om att det är orienteringstävling på gång innan man läser om den efter helgen i lokaltidningen. Samtidigt så vet jag flera orienterare som grubblar över varför orienteringen inte lyckats locka till sig motionärer nu när just frisksportsaktiviteter går framåt med väldans fart i Sverige. Men de hittar ju inte informationen! En tanke jag fick var att Norrbottens orienteringsförbund kanske skulle titta på en fast annonsplats i lokaltidningarna en gång i veckan under säsong där man helt enkelt lägger upp information om kommande tävlingar och adressen till eventor där du anmäler dig (samt hittar mer information). Helt enkelt underlätta för de oinsatta att faktiskt hitta ut på tävlingarna!

Banlängder

Redan innan start idag uppenbarade sig den frågeställning jag borde tänkt på själv med tanke på min intensiva mailkonversation i våras med tävlingsledaren för Polarvåren. Vi löpare som av olika skäl inte känner att vi är till vår fulla potential riskerar man att tappa ifrån tävlingsklass enbart för att man inte har skrivit ut banlängderna i inbjudan. En sådan enkel sak skulle alltså kunna locka fler att våga sig på tävlingsklass. Det tar ändå ett tag att lägga banor så vid tiden för att inbjudan går ut kan man för det mesta åtminstone uppskatta ungefär hur långt de olika klasserna ska springa.

Vätskekontroller

Det här området har varit horribelt skött under årets tävlingar.. i den mån det har funnits vätska under de riktigt heta tävlingsdagarna så har det inte varit markerat vare sig på kartan (undantaget O-ringen där vätskan tydligen tog slut på vissa vätskestationer) eller på kontrolldefinitionen (på mindre tävlingar finns vätskan oftast vid en kontroll). Hade jag vetat var vätskan fanns när jag harvade runt på Råberget och dess två mindre kollegor i våras så hade jag valt annan väg innan jag begav mig tillbaka mot målet.

Problemet med vätskekontroll är också att där utgår man ifrån löptid, efter en viss löptid (baserat på idealtid) ska det finnas vätska. Men om man är glad motionär eller jobbar sig tillbaka efter flera års bortovaro från sporten så är man inte ens i närheten av idealtiden och kan då få harva runt i två timmar i gassande sol utan att få tag i någon vätska alls.

Det bästa vore att helt skippa idealtid som utgångspunkt och istället bestämma att om vädret kräver det vid medeldistans (som när det är gassande sol) och vid alla långdistanser istället placera ut vätskan på fasta avstånd, säg till exempel vid varannan kilometer. Hellre erbjuda för mycket vätska än för lite, ingen tvingar dig att dricka om du inte vill. Det skulle vara en otroligt fin gest gentemot de lite långsammare orienterarna!

Klassammanslagningar/större åldersspann

Att alltid försöka sträva efter klasser på minst fyra löpare (givetvis med realistiska sammanslagningar). Ett argument som jag hört mot sammanslagning är att banläggaren vill att alla banor de har lagt ska komma till användning. Men kanske är det som så att man är lite för ambitiös med banläggningen, Svenska orienteringsförbundets regler och rekommendationer kring banläggning lämnar ändå visst utrymme för variationer på banlängd så man kan utan vidare redan från början låta några klasser ha samma bana vilket gör det mindre dramatiskt att sedan slå samman vid få anmälda.

Ändringar i startintervallet

Här ligger det största problemet för Norrbottenstävlingarna, det låga antalet deltagare gör att startfältet blir väldigt kort och framför allt föräldrar med nybörjarbarn hinner inte både springa själva och hjälpa barnen. Det betyder att man tappar en väldigt viktig grupp orienterare som kommer ut på tävlingarna men i bästa fall endast hinner kasta sig ut på en öppenmotionbana i sista minuten innan starten stänger.

Jag tror att man skulle kunna råda bot på det på två alternativa lösningar, den ena att man helt enkelt sprider ut startfältet lite mer och låter starten ta längre dit och erbjuder de som hör av sig innan anmälningstiden gått ut att påverka om de önskar starta allra först eller allra sist. Det viktigaste är att en tävlingsklass har rimligt startmellanrum och att löpare på samma bana inte startar samtidigt (vilket jag tyvärr sett ibland även om de förstås springer olika klass).

Men jag undrar om inte det allra enklaste vore att lyfta ut klasserna Inskolning, U1 och U2 ur det ordinarie startfältet. I södra Sverige är det ganska vanligt att Öppen Motion kan börja starta minst en halvtimma innan första ordinarie start. Så varför då inte erbjuda dessa klasser fri starttid under en timma innan ordinarie start. På så vis skulle föräldrarna hinna hjälpa sina barn med tävlandet och ändå själva hinna springa en tävlingsklass efteråt.

Problemet med det är då förstås att orienteraren i Norrbotten inte blir kvar längre än nödvändigt på tävlingsområdet, antagligen har det en del att göra med avstånden och resorna men trist är det hur som. Vilket tar mig vidare till nästa punkt.

Kringaktiviteter

De flesta tävlingar i år har genomförts i block om två, en på lördag och en på söndag. Men endast en gång har jag sett information utskrivet om lämplig camping. Kanske skulle det vara något en tävlingsarrangör borde lägga några minuter på med. Att rekommendera de tillresande tävlande lämplig övernattning och kanske något tips om eftermiddagsaktivitet på lördagen. Helt enkelt erbjuda mer av ett helhelgskoncept än bara två tävlingsdagar.

Något jag måste säga som varit roligt i år är hur många tävlingar som har haft sina målområden badnära. Nu har vi visserligen inte själva tagit chansen att bada vid alla dessa tillfällen men det är ändå åtminstone fyra olika tävlingar vi varit på där badmöjligheterna har funnits inom 100 meter från arenan. Något som verkar ha varit väldigt populärt framför allt hos de yngre och även har fått de äldre att strunta i faktumet att "riktig" dusch är långt borta.

Maxtiden

Jag måste återkomma till den här punkten då arrangörerna idag tydligen efterlyste mig strax innan jag kom i mål. Idag fanns ingen maxtid angiven och jag var väldigt tydlig redan när jag startade om att jag skulle gå (det visste startfunktionärerna men den informationen fördes visst inte vidare till målfunktionärerna). Nu var jag inte ens ute överdrivet länge för att gå runt en sprintbana (humoristiskt nog tyckte eventor att jag hade bomtid på upploppet... antar att det har att göra med att de flesta springer lite snabbare där på slutet så algoritmen förväntar sig väl det och jag höll samma tempo som tidigare under banan) men min klass var en av de sista som startade vilket gjorde att jag snabbt blev enda löpare kvar ute på tävlingen.

Det är lite oförskämt och stressande att börja efterlysa löpare innan maxtid har gått ut (det har jag varit med när Johan sprungit). Just den där hetsen att avsluta tävlingen och bara riva ihop och kunna åka hem illa kvickt - det måste det bli ett slut på! Det är bara ett sätt att få långsammare löpare att känna sig ovälkomna.

Till att börja med var tydliga med vad maxtiden är, Svenska orienteringsförbundet har endast rekommendationer på den punkten men det finns ingen exakt sanning utan det måste varje enskild tävlingsledning bestämma och sedan meddela sina deltagare. Och även om en löpare överskrider maxtiden så kan man ju ändå låta avläsningen finnas kvar så även den stackaren kan få ut sina strecktider.. allt annat är bara osjyst.

Det här är bara några reflektioner om hur man skulle kunna modifiera upplägget kring tävlingar för att det skulle bli mer inbjudande och roligare samt förhoppningsvis locka ut fler till tävlingarna. Har du några egna idéer? Bara lägg till en kommentar. Jag är knappast någon allvetare om vad som gör en bra tävling.