Minisemester till Kiruna!

Det hela började som ett litet frö, jag upplyste Johan om vilka artister som var klara för Kirunafestivalen och han blev intresserad. Sedan visade det sig förstås att den ena han ville se skulle uppträda på fredagen så det gick ju inte. Men Johan var ändå sugen på att göra en resa till midnattssolens land, hans kompis Micke med fru bor där och har ett bra tag haft ett hus vi aldrig sett.

Så trots att det skulle bli stressigt, att vi egentligen inte har tid och att vi inte uppfyllde veckans städkvot så lät jag mig övertalas för en roadtrip norrut på den ökända E10:an.. För att riktigt förstå hur taggad Johan var så lät han mig sova lite längre igår morse och under tiden packade han ihop både sina saker, våra regnkläder, gjorde matsäcken samt min frukost.

Så gav vi oss av, Johans plan var att sova medan jag inledningsvis körde men han var ju förstås en exalterad tjatterapa så det föll bort lite grann.. Förutom att det här var bilens första roadtrip så testade vi även ny utrustning till bilstereon som innebar att jag kunde lyssna på min ipod istället för att hålla på och fippla med skivor. Måste dock städa upp den där spellistan litegranna, jullåtarna är smått störande i juni..

Nu var det här vare sig Johans eller min första Kirunaresa (dock den första gemensamma), men ingen av oss har gjort resan med bil och efter senaste veckans intensiva skrivande om denna "dödens väg" så visste vi inte riktigt vad vi hade att vänta oss. Gott om rastplatser fanns det i alla fall! Förmiddagsfika fick bli vid det fina och myggiga stället Bönälvens naturrastplats där Johan snabbt kunde konstatera att hans storstadsmobil absolut inte hittar till omvärlden längre. Jag fick min första bekräftelse att operatörsbytet var helt rätt när jag surfade och till och med laddade upp bilder på facebook ute från ingenstans.

Fin skog som man gärna orienterat i.

Fram till Kiruna och Micke och Maria hittade vi i alla fall utan problem, den fasansfulla vägen hade visserligen lite trasig beläggning på sina ställen men lördagstrafiken var ganska så lugn så ingen direkt fara på taket.

Micke var tvungen att fara in till jobbet en vända men hade fixat gästkort åt oss så lördagseftermiddagen fick bjuda på en guidad tur ute på Esrange som förutom en massa om satelliter och raketer självfallet inkluderade en ren..

Den obligatoriska Esrange-bilden.

Efteråt blev det gedigen grillmiddag med skum snaps (jag borde sluta med snaps helt och hållet, det har ju ändå aldrig riktigt varit min grej) och öl innan vi tog festivalbussen in till stan och Kirunafestivalen. Vi kom fram ungefär samtidigt som Johans stora intresse började spela så det blev att betala in oss på området och ta sikte rakt på LKAB-scenen och Miss Li. Då Johan fick mig att se Så mycket bättre på fyran i höstas så visste jag åtminstone vad hon gjort för låtar. Annars är ju sån där modern musik inte riktigt min grej..

Jag förstår mig inte på moderna scenkläder heller.

Vid det här laget började Johans bristande sömn lysa igenom men vi hann ändå med lite öltält, godis, snacks, karusell (flygande mattan ville tydligen alla åka så det gjorde jag med - tror inte karuseller heller riktigt är min grej..) och mera musik innan Johan och jag gav upp och åkte hem till huset igen - och lämnade våra värdar kvar på festen!

Festivalbussen släppte snällt av oss precis utanför huset och Johan somnade bums. Fast inte utan lite gnäll dock.. Gästrummet visade sig ju ha två sängar stående med ett nattduksbord emellan och toktrötter Johan ville sova ut i lugn och ro i egen säng och gnällde massor när jag kröp ner för att gosa lite i hans säng. En halv sekund senare hade han somnat. Dock var det lite stelt och obekvämt så jag flyttade obemärkt över mig till den andra sängen och sov i godan ro - tills en kelig Johan kröp ner på morgonkvisten! För då hade han vaknat och känt sig ensam och undrat vart jag tagit vägen.. Min lille pluttis som titt som tätt klagar på mitt sociala sovbeteende ville visst inte sova själv när allt kommer kring..

Vi försåg oss själva med frukost innan mycket sömndruckna värdar vaknade till igen och i ett zombieliknande skick socialiserade lite innan vi tackade för oss och började resan söderut igen. Johan återigen ihopkurad på passagerarplatsen redo att sova men inte riktigt lyckades. Lunch blev det i Lappesuando där maten var god men burgarna var tyvärr något ojämnt tillagade.

Nu började vi på allvar förstå den höga olycksfrekvensen på E10, det största problemet är definitivt inte vägens standard utan den absurt höga tillåtna högsta hastigheten (som alla dessutom kör fortare än), det respektlöst korta avstånden folk håller till framförkörande bil och de extremt många livsfarliga omkörningarna. Folk kör om hela tiden i hög hastighet med usel sikt - helst över heldragen linje. Riktigt obehagligt var det att komma upp över ett krön och möta en vedervärdig omkörning - allt för att hinna fram några minuter snabbare.

Vi tog oss också en kort rast med obligatorisk fotografering vid passagen av polcirkeln (även om den förstås flyttar på sig lite mest hela tiden men jaja, den ligger där i närheten..).

Oooh!! Polcirkel!

Ett och halvt dygn borta allt som allt, intensivt men roligt! Nu väntar mitt nästa sommaräventyr runt hörnet.

Själva midnattssolen då? Som Johan någon gång vill se med egna ögon? Nej den gömde sig listigt bakom molnen och Johan var ändå för trött. Vi måste väl helt enkelt göra fler nordliga resor..

Jag och min flagga!

För några år sedan fick jag fnatt över hur vår nationaldag behandlades och startade ett upprop för sjungande av nationalsången. Det året slutade det med att vi fyllde köket med en hel drös herrar från Snapsakademien, åt sill och potatis (+nubbe) och slutligen sjöng nationalsången i stämmor på balkongen.

Så dök min plan upp på en onödigt stor flagga, så när vi var på IKEA för två år sedan köpte jag in lämpligt tyg men så hann jag inte med att sy. Förra året trollade jag fram tiden för att sy men nationaldagen regnade bort om jag inte missminner mig helt och flaggan kom aldrig upp.

Men i år! Soligt och fint (samt på tok för varmt) i Luleå och min inte alls överdrivet stora flagga har tagit plats på balkongräcket.

Johan bara ler... När hans fru får fnattiga idéer och saker på hjärnan så gör man bäst i att hålla sig undan. Så med en smått överdimensionerad flagga vill jag därför hälsa alla mina landsmän (nya som gamla) en mycket varm och härlig nationaldag!