Jag vann! Min!

Nu har mailen börjat komma in med resultat från tävlingarna på LARV och jag har hitintills inte vunnit något vilket ju gått stick i stäv med traditionen. Men så ikväll var det Start Up-event med ABI och de tänkte där avslöja vem om vann deras tävling (och man var tvungen att närvara för att kunna vinna). Så Johan och jag gick dit, lyssnade på lite presentationer, fick god mat och träffa nya och gamla människor.

Kvällen avrundades så med avslöjandet av vem som vann och det var jag! Ny leksak till mig!

Det här är dock inte en tävling att skryta över egentligen då slumpen avgjorde vem som vann, jag var inte bäst på något (förutom att ha mest tur). Men jag vann i alla fall! Yey me!

När kroppen inte samarbetar..

Jag har uppenbarligen dragit åtskilliga nitlotter kroppsligen, mina juniorår var kantade av fotskador och jag har tvingats se många drömmar försvinna. Men jag har försökt komma tillbaka - bara för att drabbas av nya skador.

Så inför min senaste planerade comeback är det skynda långsamt som gäller, redan i oktober började uppbyggnadsträningen i gymmet. Dock fick jag omedelbart revidera den för att anpassa mina känsliga nack- och axelmuskler. Den högra axeln fortsätt likväl förbannat att krångla. Vilket förstås försvårar för mig även när det gäller skidåkningen.

Innan jul började det också ömma i min vänstra handled och inget jag gjorde hjälpte, det var uppenbart att den var överansträngd för varje morgon var det bättre för att stadigt försämras under dagen. Jag som sitter mycket vid dator och iPad vet förstås riskerna men det är svårt med bra arbetsställning ändå.

Efter onsdagens mässa när jag burit på tunga kassar större delen av dagen så blev det än värre så i fredags var jag faktiskt till läkaren och kollade upp handleden. Bristen på svullnad (och i kombination att jag inte haft några infektionssjukdomar senaste månaderna) gjorde att läkaren drog samma slutsats som jag: överansträngning!

Så nu gäller det en omgång antiinflammatorisk medicin och stödskena i två veckor och bara att hoppas att det hjälper. Efter två dagar är jag extremt rastlös för jag kan ju inte göra något! Handleden behöver vila.

Lite pyssel blev det i alla fall, stödskenan såg för jävligt ut (samt att jag ville undvika att få tusch på den när jag gör mina pussel) så jag sydde ett överdrag!

Innan..

..och efter!

Slagsmål!

Johan gick hemifrån precis innan mig vid lunch och innan jag gick så tog jag in posten först och insåg omedelbart att Johan skulle hinna hem före mig och få läsa tidningen först. Vilken är då tidningen vi slåss om och tävlar om att få läsa först? Senaste rykande färska numret av Skogssport förstås! Förra året frågade åtminstone Johan innan han läste tidningen men från och med i år delar vi på prenumerationskostnaden så nu kan jag inte ens gnälla när han läser tidningen innan mig.. Eller jag kan ju alltid klaga men det blir liksom inte rätt..

Glad Frufridag!

Någon mer än jag som lyssnade på morgonradion där det berättades om Frufridag som initialiserades av Lennart Hyland 1954 i radioprogrammet Karusellen. Tanken var att alla fruar skulle få ledigt denna dag och deras män skulle istället göra allt hushållsarbete.

Så glad Frufridag på er medsystrar, idag slappar vi på soffan!

Loot!

Eller även kallat arbetsmarknadsmässa. Fick förstås hem jobbmaterial och lite annat med men det var godiset som imponerade på Johan och då plockade jag ändå inte i alla montrar. När Johan nu gick iväg så var det med orden:

"-Svulla inte för mycket nu."

"-Så inte göra som ett barn på Halloween?"

"-Jag tänkte mer på att inte göra som jag skulle gjort."

Nu är julen städad ut!

Lagom till Tjugondag Knut så packade jag ihop allt julpynt förutom LEGO-kalendern (Johan behövde städa fram byrån som LEGOt ligger i för att det skulle vara görbart). När det var gjort så tog jag itu med att runda av julen fullt ut. Som vi alla vet så är januari tiden på året då man köper julpynt, så vi undersökte reorna lite granna och införskaffade tyg till en julduk och lite annat smått och gott.

Slutligen så tog jag också itu med ett julprojekt jag började med innan jul men aldrig hann klart med. I gömmorna när jag städade hittade jag nämligen mitt julgransbroderi. Det här är alltså ett broderi som jag påbörjade i syslöjden på mellanstadiet, aldrig hann klart, fick ta med hem och som sedan blivit liggande. Jag vet att jag en gång rev upp allt och började om då jag upptäckte att granen inte fick plats på höjden. Så nu innan jul satt jag faktiskt många kvällar i soffan och broderade framför TV:n och när jag var klar så köpte jag in material för att sy en julkudde av det. Sedan tog det stopp igen. Men i söndags sydde jag faktiskt klart kudden innan jag stoppade undan den med övriga julpyntet så man kan faktiskt säga att jag redan gjort årets första julpyssel! Men tanken var att när jag packar upp jullådorna igen lagom till advent så kommer inte tiden finnas för att sy klart kudden så i år börjar jag med julpyntet i extremt god tid!

Idag så plockades slutligen kalendern undan med. Och de sista pepparkakorna åts upp tillsammans med en kopp gott saffranste. Julen är officiellt över för den här gången. 10½ månad till nästa gång!

"Jag är inte helt spåndum."

Johan for runt som en yr höna efter sitt försvunna körkort, letade på alla möjliga och omöjliga ställen och kunde inte förstå var det hit vägen, hade han tappat det i skidspåret?

Inte då, det låg prydligt tillsammans med mobiltelefon och nyckelknippa på Johans favoritavlastningsplats - trappan!

Nästan ända längst ner fanns det en prydlig hög.

Rubriken? Johans egna ord när jag undrade om han trodde att han tappat det när han svarade i telefonen i skidspåret och jag fick förklarat för mig att han förstås haft körkort och telefon i olika fickor.

Och ja, Johan har samtyckt till det här inlägget!

Skidåkning - andra försöket!

Så efter lunch idag bestämde vi oss för att passa på när det är fortsatt behaglig temperatur att åka mer skidor. Tillbaka till Ormberget alltså. Vi bestämde oss för att skynda långsamt så blåa slingan på 3,4 km verkade lagom. Framför allt med tanke på att Johan hade en tid att passa ikväll. Strax tyckte Johan att jag åkte för långsamt och lagom till första korsningen där spåren skyltas åt olika håll så bestämde han sig för att köra på i lite högre fart. Så iväg for han! Strax efteråt kom en ny korsning där blåa spåret svängde till höger igen. Rakt fram gick det också ett spår som leder till parkeringen på Lerbäcken.

Anna svängde som sig bör till höger och knegade vidare på en väldigt kuperad blå slinga och insåg snart att branta utförsbackar i obekanta spår i skymningstid tillhör sakerna jag gillar allra minst här i världen. Tyvärr ingår det i min synnedsättning att jag ser grymt dåligt just när det skymmer.. Snö underlättar inte. Min nästa icke-favorit är sedan att saxa uppför backe efter backe för i logikens heliga namn.. Varje meter utför motsvaras givetvis av samma antal meter uppför.

När jag så slutligen tog mig uppför hela berget igen (blåa slingan tar en nedanför utförsbacken..) och tillbaka till skidstugan så fanns det förstås ingen Johan där. Efter att ha diskuterat skidspår med några andra stackare som också valt blåa slingan och gemensamt kommit fram till att den är tråkig med den kraftiga kuperingen så ringde jag Johan för att höra var han var.

För det var ju det där med att följa skyltningen och svänga höger i korsningen. Johan hade istället kört på rakt fram i högsta fart och tänkte inte riktigt på att det inte längre ar blåa markörer på stolparna utan istället gulvita. När han började möta folk fick han istället för sig att bristen på skyltningen måste bero på att vi åkte mot åkriktningen. Som ni märker visade Johan prov på den underbara egenskap som de flesta av oss orienterare har - förmågan att få karta och verklighet att stämma överens hur fel man än har hamnat..

Nåväl, vid parkeringen så insåg Johan att han nog var del och vände tillbaka och siktade på första bästa spår som skyltade mot Ormberget. Lite förvirrad blev han dock när skyltningen efter ett tag visade högre avstånd än tidigare. Tydligen hade Johan inte uppfattat att skyltarna i spåret visar hur långt man åkt på respektive spår och inte avståndet till Ormberget.

Under tiden som Johan letade sig tillbaka till skidstugan och parkeringen så körde jag ett varv på en av de kortare slingorna med.

Lärdom av denna dag blev för min del att ha med egen bilnyckel å man kan komma åt sin jacka när Johan åkt vilse. Johans lärdom är att lyfta blicken från spåret emellanåt och faktiskt följa spårmarkeringarna...

Det nya året!

Som vi alla vet så är nyårsdagen pizzadagen nummer ett i Sverige, så även vi inledde året med pizza men egentillverkad! Johan ställde sig vid spisen och gjorde det mesta (fast jag klippte till bacon och hjälpte till med dekorering!) för att vi skulle få supermumsig pizza. Som ett steg att bli ytterligare lite nyttigare så byttes en del av mjölet i degen ut till grahamsmjöl. Det blev fyra rejäla pizzor så även på årets andra dag åt vi pizza..

Nu när äntligen alla röda dagar var över så var det förstås på tiden att hitta tillbaka till vardagslunken och i den ingår gymmet. OL-säsong 2013 står ju på schemat! Johan fick erfara att träningsuppehåll rimmar illa med hans lättränade kropp medan jag istället som bygger muskler långsamt snarare kände mig stärkt av lite extra vila. Så denna vecka har vi nu hunnit med två gymbesök följt av simning och jag har pressat det lilla sista ur mig själv genom att simma 500 m efter att ha kört mitt gymprogram.

Sedan var det ju det där med skidåkning, det är faktiskt inte helt enkelt att komma ut och åka skidor i Luleå. Vill man åka i dagsljus så är man begränsad till några få timmar mitt på dagen och temperaturen har på sistone studsat mellan nollgradigt (åt pluskanten) och -27. Jag kan inte bege mig ut om det är för kallt för då triggar jag igång min ansträngningsastma och det är inte roligt att åka i blötsnö. Jag vet, ursäkter ursäkter. Men jag har haft svårt att få till det med idrottsaktiviteter sedan jag flyttade till Luleå för förutom gymmet och simningen så har jag aldrig riktigt umgåtts med personer som varit intresserade av samma sporter som jag. Att Johan blivit taggad på orientering underlättar massor och att han faktiskt också har ett par längdskidor är guld värt.

De tände lamporna i spåret precis när vi var klara..

Så idag lyckades jag sparka med mig Johan bort till Ormberget och vi testade för första gången på bra länge att glida fram på skidor. Men det är lite nya muskelgrupper som ska arbeta och jag med mina känsliga axlar- och nackmuskler får nog verkligen skynda långsamt. Det är en bra bit kvar till formen jag hade som tonåring men det ska nog kunna bli något av det här.

Det finns ju goda möjligheter till skidorientering här uppe med och Johan är väldigt sugen på att testa det och jag själv har heller aldrig prövat den varianten så förhoppningsvis håller sig vädret och temperaturen på vår sida så vi får chansen att köra det innan vintern är över.

Nu gäller det förstås att få den nya träningsregimen att hålla, fram till juluppehållet så fick vi ju till våra två pass på gymmet i veckan så det ska nog funka att utöka med minst ett konditionspass i veckan med.